Psaltaren 139
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
For the Chief Musician. A Psalm by David. LORD, you have searched me, and you know me.
2 Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
You know my sitting down and my rising up. You perceive my thoughts from afar.
3 Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
You search out my path and my lying down, and are acquainted with all my ways.
4 Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
For there is not a word on my tongue, but behold, LORD, you know it altogether.
5 Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
You hem me in behind and before. You laid your hand on me.
6 Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
This knowledge is beyond me. It’s lofty. I can’t attain it.
7 Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
Where could I go from your Spirit? Or where could I flee from your presence?
8 Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
If I ascend up into heaven, you are there. If I make my bed in Sheol, behold, you are there! (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
If I take the wings of the dawn, and settle in the uttermost parts of the sea,
10 Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
even there your hand will lead me, and your right hand will hold me.
11 Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
If I say, “Surely the darkness will overwhelm me. The light around me will be night,”
12 Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
even the darkness doesn’t hide from you, but the night shines as the day. The darkness is like light to you.
13 Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
For you formed my inmost being. You knit me together in my mother’s womb.
14 Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
I will give thanks to you, for I am fearfully and wonderfully made. Your works are wonderful. My soul knows that very well.
15 Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
My frame wasn’t hidden from you, when I was made in secret, woven together in the depths of the earth.
16 Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
Your eyes saw my body. In your book they were all written, the days that were ordained for me, when as yet there were none of them.
17 Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
How precious to me are your thoughts, God! How vast is their sum!
18 Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
If I would count them, they are more in number than the sand. When I wake up, I am still with you.
19 Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
If only you, God, would kill the wicked. Get away from me, you bloodthirsty men!
20 Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
For they speak against you wickedly. Your enemies take your name in vain.
21 Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
LORD, don’t I hate those who hate you? Am I not grieved with those who rise up against you?
22 Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
I hate them with perfect hatred. They have become my enemies.
23 Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
Search me, God, and know my heart. Try me, and know my thoughts.
24 Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
See if there is any wicked way in me, and lead me in the everlasting way.
