< Psaltaren 122 >

1 En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti Herrans hus;
Пісня проча́н. Давидова.
2 Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.
Ноги наші стояли в воро́тях Твоїх, Єрусали́ме.
3 Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;
Єрусалиме, збудо́ваний ти як те місто, що злу́чене ра́зом,
4 Dit slägterna uppgå skola, nämliga Herrans slägter, till att predika Israels folke, till att tacka Herrans Namne.
куди схо́дять племе́на, племе́на Господні, — щоб сві́дчити Ізра́їлеві, щоб Іме́нню Господньому дя́кувати!
5 Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.
Бо то там на престо́лах для суду сидять, на престолах дому Дави́дового.
6 Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.
Миру бажайте для Єрусалиму: „Нехай бу́дуть безпе́чні, хто любить тебе!“
7 Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.
Нехай буде мир у твоїх передму́р'ях, безпе́ка в пала́тах твоїх!
8 För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.
Ради бра́тті моєї та дру́зів моїх я буду каза́ти: „Мир тобі!“
9 För Herrans vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.
Ради дому Господа, нашого Бога, я буду шукати для тебе добра́!

< Psaltaren 122 >