Psaltaren 120

1 En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

Canticum graduum. [Ad Dominum cum tribularer clamavi, et exaudivit me.

2 Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Domine, libera animam meam a labiis iniquis et a lingua dolosa.

3 Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Quid detur tibi, aut quid apponatur tibi ad linguam dolosam?

4 Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Sagittæ potentis acutæ, cum carbonibus desolatoriis.

5 Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Heu mihi, quia incolatus meus prolongatus est! habitavi cum habitantibus Cedar;

6 Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

multum incola fuit anima mea.

7 Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Cum his qui oderunt pacem eram pacificus; cum loquebar illis, impugnabant me gratis.]