Psaltaren 108
1 En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.
[Psalm lal David] Arulana pulaik insiuk, O God! Nga fah on ac kaksakin kom. Ngutalik, O ngunik!
2 Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.
Ngutalik, harp nutik ac lyre nutik! Nga ac fah okasak faht uh.
3 Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;
Nga fah sot kulo nu sum, O LEUM GOD, inmasrlon mutunfacl uh. Nga fah kaksakin kom inmasrlon mwet uh.
4 Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.
Lungse kawil lom sowak fulat liki kusrao; Oaru lom sun pukunyeng uh.
5 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;
O God, akkalemye fulat lom yen engyeng uh, Ac wolana lom fin faclu nufon.
6 På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.
Molikutla ke ku lom. Topuk pre luk, Tuh mwet su kom lungse fah ku in moliyukla.
7 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.
Liki acn mutal sel, God El fahk, “Ke sripen nga kutangla, nga fah kitalik acn Shechem Ac oralik Infahlfal Sukkoth nu sin mwet luk.
8 Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.
Ma luk pa acn Gilead, oayapa acn Manasseh; Acn Ephraim, mwe loeyen sifuk, Ac acn Judah pa scepter luk.
9 Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.
A nga fah orekmakin acn Moab oana sie ahlu in winwin luk; Nga fah sisang fahluk luk nu fin acn Edom In akkalemye lah ma luk pa acn we. Nga fah sala ke kutangla luk fin mwet Philistia.”
10 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?
O God, su ac fah usyula nu in siti se oasr pot we? Su ac fah kolyula nu Edom?
11 Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?
Ya kom siskutla na pwaye? Ya kom ac tia wi mwet mweun lasr uh illa?
12 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.
Kasrekut lain mwet lokoalok lasr, Mweyen kasru sin mwet uh wangin sripa.
13 I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.
Ke God El wi kut lac, kut ac fah kutangla; El ac fah kutangla mwet lokoalok lasr uh.
