Psaltaren 108

1 En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.

Mon cœur est disposé, ô Dieu! je chanterai, je psalmodierai; c'est ma gloire.

2 Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.

Réveillez-vous, mon luth et ma harpe! Je devancerai l'aurore.

3 Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;

Je te louerai parmi les peuples, ô Éternel; je te célébrerai parmi les nations.

4 Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.

Car ta bonté s'élève au-dessus des cieux, et ta fidélité jusqu'aux nues.

5 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;

O Dieu, élève-toi sur les cieux! Que ta gloire soit sur toute la terre,

6 På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.

Afin que tes bien-aimés soient délivrés. Sauve-moi par ta droite, et m'exauce!

7 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.

Dieu a parlé dans son sanctuaire; je me réjouirai; je partagerai Sichem, je mesurerai la vallée de Succoth.

8 Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.

Galaad est à moi, à moi Manassé; Éphraïm est le rempart de ma tête, et Juda mon législateur.

9 Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.

Moab est le bassin où je me lave; je jette mon soulier sur Édom; je pousse des cris de joie sur le pays des Philistins.

10 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?

Qui me conduira dans la ville forte? Qui me mènera jusqu'en Édom?

11 Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?

N'est-ce pas toi, ô Dieu, qui nous avais rejetés, et qui ne sortais plus, ô Dieu, avec nos armées?

12 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.

Donne-nous du secours pour sortir de détresse; car la délivrance qui vient de l'homme n'est que vanité.

13 I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.

Nous ferons des actions de valeur en Dieu, et il foulera nos ennemis.