Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
O give thanks to the LORD, for [he is] good; for his mercy [endureth] for ever.
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Let the redeemed of the LORD say [so], whom he hath redeemed from the hand of the enemy;
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
And gathered them out of the lands, from the east, and from the west, from the north, and from the south.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
They wandered in the wilderness in a solitary way; they found no city to dwell in.
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
Hungry and thirsty, their soul fainted in them.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
Then they cried to the LORD in their trouble, [and] he delivered them out of their distresses.
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
And he led them forth by the right way, that they might go to a city of habitation.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Oh that [men] would praise the LORD [for] his goodness, and [for] his wonderful works to the children of men!
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
For he satisfieth the longing soul, and filleth the hungry soul with goodness.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Such as sit in darkness and in the shades of death, [being] bound in affliction and iron;
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
Because they rebelled against the words of God, and contemned the counsel of the Most High:
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
Therefore he brought down their heart with labor; they fell down, and [there was] none to help.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
Then they cried to the LORD in their trouble, [and] he saved them out of their distresses.
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
He brought them out of darkness and the shades of death, and broke their bands asunder.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Oh that [men] would praise the LORD [for] his goodness, and [for] his wonderful works to the children of men!
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
For he hath broken the gates of brass, and cut the bars of iron asunder.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
Fools, because of their transgression, and because of their iniquities, are afflicted.
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
Their soul abhorreth all manner of food; and they draw near to the gates of death.
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
Then they cry to the LORD in their trouble, he saveth them out of their distresses.
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
He sent his word, and healed them, and delivered [them] from their destructions.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Oh that [men] would praise the LORD [for] his goodness, and [for] his wonderful works to the children of men!
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
And let them sacrifice the sacrifices of thanksgiving, and declare his works with rejoicing.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
They that go down to the sea in ships, that do business on great waters;
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
These see the works of the LORD, and his wonders in the deep.
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
For he commandeth, and raiseth the stormy wind, which lifteth up its waves.
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
They mount up to the heaven, they go down again to the depths: their soul is melted because of trouble.
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
They reel to and fro, and stagger like a drunken man, and are at their wit's end.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
Then they cry to the LORD in their trouble, and he bringeth them out of their distresses.
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
He maketh the storm a calm, so that the waves [of the sea] are still.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
Then are they glad because they are quiet; so he bringeth them to their desired haven.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Oh that [men] would praise the LORD [for] his goodness, and [for] his wonderful works to the children of men!
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
Let them exalt him also in the congregation of the people, and praise him in the assembly of the elders.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
He turneth rivers into a wilderness, and the water-springs into dry ground;
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
A fruitful land into barrenness, for the wickedness of them that dwell in it.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
He turneth the wilderness into a standing water, and dry ground into water-springs.
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
And there he maketh the hungry to dwell, that they may prepare a city for habitation;
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
And sow the fields, and plant vineyards, which may yield fruits of increase.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
He blesseth them also, so that they are multiplied greatly; and suffereth not their cattle to decrease.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Again, they are diminished and brought low through oppression, affliction, and sorrow.
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
He poureth contempt upon princes, and causeth them to wander in the wilderness, [where there is] no way.
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
Yet he setteth the poor on high from affliction, and maketh him families like a flock.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
The righteous shall see [it], and rejoice: and all iniquity shall stop her mouth.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Whoever [is] wise, and will observe these [things], even they shall understand the loving-kindness of the LORD.
