Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
Alleluia. Give thanks to the Lord, for he is good; for his mercy [endures] for ever.
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Let them say [so] who have been redeemed by the Lord, whom he has redeemed from the hand of the enemy;
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
and gathered them out of the countries, from the east, and west, and north, and south.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
They wandered in the wilderness in a dry land; they found no way to a city of habitation.
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
Hungry and thirsty, their soul fainted in them.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
Then they cried to the Lord in their affliction, and he delivered them out of their distresses.
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
And he guided them into a straight path, that they might go to a city of habitation.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Let them acknowledge to the Lord his mercies, and his wonderful works to the children of men.
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
For he satisfies the empty soul, and fills the hungry [soul] with good things,
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
[even] them that sit in darkness and the shadow of death, fettered in poverty and iron;
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
because they rebelled against the words of God, and provoked the counsel of the Most High.
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
So their heart was brought low with troubles; they were weak, and there was no helper.
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
Then they cried to the Lord in their affliction, and he saved them out of their distresses.
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
And he brought them out of darkness and the shadow of death, and broke their bonds asunder.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Let them acknowledge to the Lord his mercies, and his wonders to the children of men.
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
For he broke to pieces the brazen gates, and crushed the iron bars.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
He helped them out of the way of their iniquity; for they were brought low because of their iniquities.
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
Their soul abhorred all meat; and they drew near to the gates of death.
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
Then they cried to the Lord in their affliction, and he saved them out of their distresses.
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
He sent his word, and healed them, and delivered them out of their destructions.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Let them acknowledge to the Lord his mercies, and his wonderful works to the children of men.
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
And let them offer to him the sacrifice of praise, and proclaim this works with exultation.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
They that go down to the sea in ships, doing business in many waters;
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
these [men] have seen the works of the Lord, and his wonders in the deep.
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
He speaks, and the stormy wind arises, and its waves are lifted up.
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
They go up to the heavens, and go down to the depths; their soul melts because of troubles.
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
They are troubled, they stagger as a drunkard, and all their wisdom is swallowed up.
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
Then they cry to the Lord in their affliction, and he brings them out of their distresses.
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
And he commands the storm, and it is calmed into a gentle breeze, and its waves are still.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
And they are glad, because they are quiet; and he guides them to their desire haven.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Let them acknowledge to the Lord his mercies, and his wonderful works to the children of men.
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
Let them exalt him in the congregation of the people, and praise him in the seat of the elders.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
He turns rivers into a desert, and streams of water into a dry land;
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
a fruitful land into saltness, for the wickedness of them that dwell in it.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
He turns a wilderness into pools of water, and a dry land into streams of water.
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
And there he causes the hungry to dwell, and they establish for themselves cities of habitation.
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
And they sow fields, and plant vineyards, and they yield fruit of increase.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
And he blesses them, and they multiply exceedingly, and he diminishes not the number of their cattle.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Again they become few, and are brought low, by the pressure of evils and pain.
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
Contempt is poured upon their princes, and he causes them to wander in a desert and trackless land.
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
But he helps the poor out of poverty, and makes [him] families as a flock.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
The upright shall see and rejoice; and all iniquity shall stop her mouth.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Who is wise, and will observe these things, and understand the mercies of the Lord?
