Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
BOOK V 'O give thanks unto the LORD, for He is good, for His mercy endureth for ever.'
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
So let the redeemed of the LORD say, whom He hath redeemed from the hand of the adversary;
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
And gathered them out of the lands, from the east and from the west, from the north and from the sea.
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
They wandered in the wilderness in a desert way; they found no city of habitation.
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
Hungry and thirsty, their soul fainted in them.
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
Then they cried unto the LORD in their trouble, and He delivered them out of their distresses.
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
And He led them by a straight way, that they might go to a city of habitation.
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Let them give thanks unto the LORD for His mercy, and for His wonderful works to the children of men!
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
For He hath satisfied the longing soul, and the hungry soul He hath filled with good.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Such as sat in darkness and in the shadow of death, being bound in affliction and iron —
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
Because they rebelled against the words of God, and contemned the counsel of the Most High.
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
Therefore He humbled their heart with travail, they stumbled, and there was none to help —
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
They cried unto the LORD in their trouble, and He saved them out of their distresses.
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
He brought them out of darkness and the shadow of death, and broke their bands in sunder.
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Let them give thanks unto the LORD for His mercy, and for His wonderful works to the children of men!
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
For He hath broken the gates of brass, and cut the bars of iron in sunder.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
Crazed because of the way of their transgression, and afflicted because of their iniquities —
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
Their soul abhorred all manner of food, and they drew near unto the gates of death —
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
They cried unto the LORD in their trouble, and He saved them out of their distresses;
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
He sent His word, and healed them, and delivered them from their graves.
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Let them give thanks unto the LORD for His mercy, and for His wonderful works to the children of men!
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
And let them offer the sacrifices of thanksgiving, and declare His works with singing.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
They that go down to the sea in ships, that do business in great waters —
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
These saw the works of the LORD, and His wonders in the deep;
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
For He commanded, and raised the stormy wind, which lifted up the waves thereof;
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
They mounted up to the heaven, they went down to the deeps; their soul melted away because of trouble;
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
They reeled to and fro, and staggered like a drunken man, and all their wisdom was swallowed up —
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
They cried unto the LORD in their trouble, and He brought them out of their distresses.
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
He made the storm a calm, so that the waves thereof were still.
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
Then were they glad because they were quiet, and He led them unto their desired haven.
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
Let them give thanks unto the LORD for His mercy, and for His wonderful works to the children of men!
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
Let them exalt Him also in the assembly of the people, and praise Him in the seat of the elders.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
He turneth rivers into a wilderness, and watersprings into a thirsty ground;
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
A fruitful land into a salt waste, for the wickedness of them that dwell therein.
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
He turneth a wilderness into a pool of water, and a dry land into watersprings.
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
And there He maketh the hungry to dwell, and they establish a city of habitation;
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
And sow fields, and plant vineyards, which yield fruits of increase.
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
He blesseth them also, so that they are multiplied greatly, and suffereth not their cattle to decrease.
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
Again, they are minished and dwindle away through oppression of evil and sorrow.
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
He poureth contempt upon princes, and causeth them to wander in the waste, where there is no way.
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
Yet setteth He the needy on high from affliction, and maketh his families like a flock.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
The upright see it, and are glad; and all iniquity stoppeth her mouth.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Whoso is wise, let him observe these things, and let them consider the mercies of the LORD.
