Psaltaren 106

1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.

ALLELUIA. Celebrate il Signore; perciocchè [egli è] buono; Perciocchè la sua benignità [è] in eterno.

2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?

Chi potrà raccontar le potenze del Signore? [Chi] potrà pubblicar tutta la sua lode?

3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.

Beati coloro che osservano la dirittura, Che fanno ciò ch'è giusto in ogni tempo.

4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;

Ricordati di me, o Signore, Secondo la [tua] benevolenza verso il tuo popolo; Visitami colla tua salute;

5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.

Acciocchè io vegga il bene de' tuoi eletti, [E] mi rallegri dell'allegrezza della tua gente, [E] mi glorii colla tua eredità.

6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.

Noi, e i nostri padri, abbiam peccato, Abbiamo operato iniquamente ed empiamente.

7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.

I nostri padri in Egitto non considerarono le tue maraviglie, Non si ricordarono della grandezza delle tue benignità; E si ribellarono presso al mare, nel Mar rosso.

8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.

Ma pure [il Signore] li salvò per l'amor del suo Nome, Per far nota la sua potenza;

9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;

E sgridò il Mar rosso, ed esso si seccò; E li fece camminar per gli abissi, come [per] un deserto.

10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.

E li salvò di man di coloro che li odiavano, E li riscosse di man del nemico.

11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.

E le acque copersero i lor nemici; E non ne scampò pure uno

12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.

Allora credettero alle sue parole; Cantarono la sua lode.

13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.

[Ma] presto dimenticarono le sue opere; Non aspettarono il suo consiglio;

14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.

E si accessero di cupidigia nel deserto; E tentarono Iddio nella solitudine.

15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.

Ed egli diede loro ciò che chiedevano; Ma mandò la magrezza nelle lor persone.

16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.

Oltre a ciò furono mossi d'invidia contro a Mosè, nel campo; [E] contro ad Aaronne, il Santo del Signore.

17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.

La terra si aperse, e tranghiottì Datan, E coperse il seguito di Abiram.

18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.

E il fuoco arse la lor raunanza; La fiamma divampò gli empi.

19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;

Fecero un vitello in Horeb, E adorarono una statua di getto;

20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.

E mutarono la lor gloria In una somiglianza di bue che mangia l'erba.

21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;

Dimenticarono Iddio, lor Salvatore, Il quale aveva fatte cose grandi in Egitto;

22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.

Cose maravigliose nel paese di Cam, Tremende al Mar rosso.

23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.

Onde egli disse di sterminarli; Se non che Mosè, suo eletto, si presentò alla rottura davanti a lui, Per istornar l'ira sua che non distruggesse.

24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;

Disdegnarono ancora il paese desiderabile; Non credettero alla sua parola.

25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.

E mormorarono ne' lor tabernacoli; Non attesero alla voce del Signore.

26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;

Onde egli alzò loro la mano, Che li farebbe cader nel deserto;

27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.

E che farebbe cader la lor progenie fra le genti, E che li dispergerebbe per li paesi.

28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;

Oltre a ciò si congiunsero con Baal-peor, E mangiarono de' sacrificii de' morti;

29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.

E dispettarono [Iddio] co' lor fatti, Onde la piaga si avventò a loro.

30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.

Ma Finees si feve avanti, e fece giudicio; E la piaga fu arrestata.

31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.

E ciò gli fu reputato per giustizia, Per ogni età, in perpetuo.

32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.

Provocarono ancora [il Signore] ad ira presso alla acque di Meriba, Ed avvenne del male a Mosè per loro.

33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.

Perciocchè inasprirono il suo spirito; Onde egli parlò disavvedutamente colle sue labbra.

34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;

Essi non distrussero i popoli, Che il Signore aveva lor detto;

35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;

Anzi si mescolarono fra le genti, Ed impararono le loro opere;

36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.

E servirono a' loro idoli, E quelli furono loro per laccio;

37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;

E sacrificarono i lor figluoli. E le lor figliuole a' demoni;

38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;

E sparsero il sangue innocente, Il sangue de' lor figliuoli e delle lor figliuole, I quali sacrificarono agl'idoli di Canaan; E il paese fu contaminato di sangue.

39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.

Ed essi si contaminarono per le loro opere, E fornicarono per li lor fatti.

40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;

Onde l'ira del Signore si accese contro al suo popolo, Ed egli abbominò la sua eredità;

41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.

E li diede in man delle genti; E quelli che li odiavano signoreggiarono sopra loro.

42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.

E i lor nemici li oppressarono; Ed essi furono abbassati sotto alla lor mano.

43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.

Egli li riscosse molte volte; Ma essi lo dispettarono co' lor consigli, Onde furono abbattuti per la loro iniquità.

44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;

E pure egli ha riguardato, quando [sono stati] in distretta; Quando ha udito il lor grido;

45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;

E si è ricordato inverso loro del suo patto, E si è pentito, secondo la grandezza delle sue benignità.

46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.

Ed ha renduti loro pietosi Tutti quelli che li avevano menati in cattività.

47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.

Salvaci, o Signore Iddio nostro, E raccoglici d'infra le genti; Acciocchè celebriamo il Nome della tua santità, [E] ci gloriamo nella tua lode.

48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.

Benedetto [sia] il Signore Iddio d'Israele di secolo in secolo. Or dica tutto il popolo: Amen. Alleluia.