Psaltaren 106
1 Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
Hallelujah! Give thanks to the Lord for his goodness, for his kindness endures forever.
2 Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
Who can describe his heroic deeds, or publish all his praise?
3 Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
Happy they who act justly, and do righteousness evermore.
4 Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
Remember me, Lord, as you remember your people, and visit me with your gracious help.
5 Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
May I see the good fortune of your elect, may I share in the joy of your nation, and in the pride of your heritage.
6 Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
We, like our fathers, have sinned, we have done perversely and wickedly
7 Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
In the land of Egypt our fathers, all heedless of your wonders, and unmindful of your great kindness, at the Red Sea defied the Most High.
8 Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
But true to his name he saved them, in order to show his might.
9 Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
He rebuked the Red Sea, and it dried; they marched through the depths as through desert,
10 Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
saved from the hand of the hostile, redeemed from the hand of the foe.
11 Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
The waters covered their enemies: not one of them was left.
12 Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
So then they believed in his words, and began to sing his praise.
13 Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
But soon they forgot his deeds: they did not wait for his counsel.
14 Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
Their greed was ravenous in the desert; they put God to the test in the wilderness.
15 Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
He gave them the thing they had asked for, but sent wasting disease among them.
16 Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
The camp grew jealous of Moses and of Aaron, holy one of the Lord.
17 Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
The earth opened and swallowed up Dathan, and covered Abiram’s company.
18 Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
Fire broke out on their company, flame kindled upon the wicked.
19 De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
They made a calf in Horeb, and bowed to the molten image.
20 Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
They exchanged their glorious God for the image of ox that eats grass.
21 De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
They forgot the God who had saved them by mighty deeds in Egypt
22 Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
Wonders in the land of Ham, terrors by the Red Sea.
23 Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
So he vowed, and would have destroyed them, but for Moses his elect, who stepped into the breach before him, to divert his deadly wrath.
24 Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
They spurned the delightsome land, they refused to believe in his word.
25 Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
They grumbled in their tents, would not listen to the voice of the Lord.
26 Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
So he swore with uplifted hand to lay them low in the wilderness;
27 Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
to disperse their seed among heathen, to scatter them over the world.
28 Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
Then they joined them to Baal of Peor, and ate what was offered the dead.
29 Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
They provoked him to wrath by their deeds, and plague broke out among them.
30 Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
Then Phinehas stood between, and so the plague was stayed;
31 Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
and it was counted to him for righteousness unto all generations forever.
32 Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
They angered him at the waters of Meribah, through them it went ill with Moses.
33 Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
They rebelled against his spirit, and he uttered speech that was rash.
34 De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
They did not destroy the nations, as the Lord had commanded them;
35 Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
but they mingled with the heathen, and learned to do as they did.
36 Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
Their idol gods they worshipped, and they were ensnared by them.
37 Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
They sacrificed their sons and their daughters to the demons.
38 Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
They poured out innocent blood the blood of their sons and daughters whom they offered to Canaan’s idols, and the land was polluted with blood.
39 Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
They became unclean by their works, and adulterous in their deeds.
40 Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
Then the Lord’s fury was on his people, filled with horror at his inheritance.
41 Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
He delivered them to the heathen, to the sway of those who hated them.
42 Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
Their enemies oppressed them, and subdued them under their hand.
43 Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
Many a time he saved them, but they rebelled at his counsel, and were brought low by their wrongdoing.
44 Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
Yet he looked upon their distress, when he heard their cry.
45 Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
He remembered his covenant, and, in his great kindness, relented.
46 Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
He caused them to be pitied by all who carried them captive.
47 Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
Save us, O Lord our God, and gather us out of the nations, to give thanks to your holy name, and to make our boast of your praise.
48 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Blessed be the Lord, the God of Israel, from everlasting to everlasting. And let all the people say ‘Amen.’ Praise the Lord.
