Psaltaren 105
1 Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
Alleluia. Give thanks to the Lord, and call upon his name; declare his works among the heathen.
2 Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
Sing to him, yes, sing praises to him: tell forth all his wonderful works.
3 Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
Glory in his holy name: let the heart of them that seek the Lord rejoice.
4 Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
Seek you the Lord, and be strengthened; seek his face continually.
5 Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
Remember his wonderful works that he has done; his wonders, and the judgments of his mouth;
6 I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
[you] seed of Abraam, his servants, [you] children of Jacob, his chosen ones.
7 Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
He is the Lord our God; his judgments are in all the earth.
8 Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
He has remembered his covenant for ever, the word which he commanded for a thousand generation:
9 Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
which he established as a covenant to Abraam, and [he remembered] his oath to Isaac.
10 Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
And he established it to Jacob for an ordinance, and to Israel for an everlasting covenant;
11 Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
saying To you will I give the land of Chanaan, the line of your inheritance:
12 Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
when they were few in number, very few, and sojourners in it.
13 Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
And they went from nation to nation, and from [one] kingdom to another people.
14 Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
He suffered no man to wrong them; and he rebuked kings for their sakes:
15 Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
[saying], Touch not my anointed ones; and do my prophets no harm.
16 Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
Moreover he called for a famine upon the land; he broke the whole support of bread.
17 Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
He sent a man before them; Joseph was sold for a slave.
18 De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
They hurt his feet with fetters; his soul passed into iron,
19 Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
until the time that his cause came on; the word of the Lord tried him as fire.
20 Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
The king sent and loosed him; [even] the prince of the people, and let him go free.
21 Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
He made him Lord over his house, and ruler of all his substance;
22 Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
to chastise his rulers at his pleasure, and to teach his elders wisdom.
23 Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
Israel also came into Egypt, and Jacob sojourned in the land of Cham.
24 Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
And he increased his people greatly, and made them stronger than their enemies.
25 Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
And he turned their heart to hate his people, to deal craftily with his servants.
26 Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
He sent fort Moses his servant, [and] Aaron whom he had chosen.
27 De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
He established among them his signs, and [his] wonders in the land of Cham.
28 Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
He sent forth darkness, and made it dark; yet they rebelled against his words.
29 Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
He turned their waters into blood, and killed their fish.
30 Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
Their land produced frogs abundantly, in the chambers of their kings.
31 Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
He spoke, and the dog-fly came, and lice in all their coasts.
32 Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
He turned their rain into hail, [and sent] flaming fire in their land.
33 Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
And he struck their vines and their fig trees; and broke every tree of their coast.
34 Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
He spoke, and the locust came, and caterpillars innumerable,
35 Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
and devoured all the grass in their land, and devoured the fruit of the ground.
36 Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
He struck also every firstborn of their land, the first fruits of all their labor.
37 Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
And he brought them out with silver and gold; and there was not a feeble one among their tribes.
38 Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
Egypt rejoiced at their departing; for the fear of them fell upon them.
39 Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
He spread out a cloud for a covering to them, and fire to give them light by night.
40 De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
They asked, and the quail came, and he satisfied them with the bread of heaven.
41 Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
He clave the rock, and the waters flowed, rivers ran in dry places.
42 Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
For he remembered his holy word, which [he promised] to Abraam his servant.
43 Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
And he brought out his people with exultation, and his chosen with joy;
44 Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
and gave them the lands of the heathen; and they inherited the labors of the people;
45 På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
that they might keep his ordinances, and diligently seek his law.
