Psaltaren 104
1 Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
Bless the LORD, my soul. The LORD, my God, you are very great. You are clothed with honor and majesty.
2 Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
He covers himself with light as with a garment. He stretches out the heavens like a curtain.
3 Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
He lays the beams of his rooms in the waters. He makes the clouds his chariot. He walks on the wings of the wind.
4 Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
He makes his messengers winds, and his servants flames of fire.
5 Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
He laid the foundations of the earth, that it should not be moved forever.
6 Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
You covered it with the deep as with a cloak. The waters stood above the mountains.
7 Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
At your rebuke they fled. At the voice of your thunder they hurried away.
8 Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
The mountains rose, the valleys sank down, to the place which you had assigned to them.
9 Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.
You have set a boundary that they may not pass over, that they don’t turn again to cover the earth.
10 Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;
He sends springs into the valleys. They run among the mountains.
11 Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
They give drink to every animal of the field. The wild donkeys quench their thirst.
12 När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
The birds of the sky nest by them. They sing among the branches.
13 Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
He waters the mountains from his rooms. The earth is filled with the fruit of your works.
14 Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
He causes the grass to grow for the livestock, and plants for man to cultivate, that he may produce food out of the earth:
15 Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
wine that makes the heart of man glad, oil to make his face to shine, and bread that strengthens man’s heart.
16 Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
The LORD’s trees are well watered, the cedars of Lebanon, which he has planted,
17 Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
where the birds make their nests. The stork makes its home in the cypress trees.
18 De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
The high mountains are for the wild goats. The rocks are a refuge for the rock badgers.
19 Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
He appointed the moon for seasons. The sun knows when to set.
20 Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
You make darkness, and it is night, in which all the animals of the forest prowl.
21 De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
The young lions roar after their prey, and seek their food from God.
22 Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
The sun rises, and they steal away, and lie down in their dens.
23 Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
Man goes out to his work, to his labor until the evening.
24 Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
LORD, how many are your works! In wisdom, you have made them all. The earth is full of your riches.
25 Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
There is the sea, great and wide, in which are innumerable living things, both small and large animals.
26 Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
There the ships go, and leviathan, whom you formed to play there.
27 Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
These all wait for you, that you may give them their food in due season.
28 Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
You give to them; they gather. You open your hand; they are satisfied with good.
29 Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
You hide your face; they are troubled. You take away their breath; they die and return to the dust.
30 Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
You send out your Spirit and they are created. You renew the face of the ground.
31 Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.
Let the LORD’s glory endure forever. Let the LORD rejoice in his works.
32 Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.
He looks at the earth, and it trembles. He touches the mountains, and they smoke.
33 Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.
I will sing to the LORD as long as I live. I will sing praise to my God while I have any being.
34 Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.
Let my meditation be sweet to him. I will rejoice in the LORD.
35 Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.
Let sinners be consumed out of the earth. Let the wicked be no more. Bless the LORD, my soul. Praise the LORD!
