Psaltaren 102

1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

Modlitwa strapionego, gdy uciśniony wylewa przed PANEM swoją skargę. PANIE, wysłuchaj mojej modlitwy i niech przyjdzie do ciebie moje wołanie.

2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

Nie ukrywaj przede mną swego oblicza, w dniu mego ucisku nakłoń ku mnie swego ucha; w dniu, w którym cię wzywam, szybko mnie wysłuchaj.

3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

Moje dni bowiem nikną jak dym, a moje kości są rozpalone jak ognisko.

4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

Moje serce jest porażone i usycha jak trawa, [tak] że zapomniałem jeść chleb.

5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

Od głosu mego wołania moje kości przylgnęły mi do ciała.

6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

Jestem podobny do pelikana na pustyni, jestem jak sowa na pustkowiu.

7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

Czuwam i jestem jak samotny wróbel na dachu.

8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

Przez cały dzień znieważają mnie moi wrogowie i przeklinają mnie ci, którzy szaleją przeciwko mnie.

9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

Jadam bowiem popiół jak chleb, a mój napój mieszam ze łzami;

10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

Z powodu twego gniewu i zapalczywości, bo podniosłeś mnie i strąciłeś.

11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

Moje dni są jak chylący się cień, a ja usycham jak trawa.

12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

Ale ty, PANIE, trwasz na wieki, a twoja pamięć z pokolenia na pokolenie.

13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

Powstaniesz i zmiłujesz się nad Syjonem, bo czas, byś się nad nim zlitował, gdyż nadszedł czas wyznaczony.

14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

Twoi słudzy bowiem miłują jego kamienie i litują się nad jego prochem;

15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

A poganie będą się bać imienia PANA i wszyscy królowie ziemi – twojej chwały;

16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

Gdy PAN odbuduje Syjon i ukaże się w swojej chwale;

17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

Przychyli się do modlitwy opuszczonych i nie pogardzi ich modlitwą.

18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

Zapiszą to dla przyszłego pokolenia, a lud, który ma być stworzony, będzie chwalić PANA.

19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

Spojrzał bowiem z wysokości swojej świątyni; PAN popatrzył z nieba na ziemię;

20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

Aby wysłuchać jęku więźniów i uwolnić skazanych na śmierć;

21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

Aby głosili na Syjonie imię PANA i jego chwałę w Jeruzalem;

22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

Gdy się zgromadzą razem narody i królestwa, aby służyć PANU.

23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

Osłabił w drodze moją siłę, skrócił moje dni.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

Powiedziałem: Mój Boże, nie zabieraj mnie w połowie moich dni; twoje lata bowiem [trwają] z pokolenia na pokolenie.

25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

Ty dawno założyłeś [fundamenty] ziemi i niebiosa są dziełem twoich rąk.

26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

One przeminą, ale ty pozostajesz; wszystkie jak szata się zestarzeją, zmienisz je jak płaszcz i będą odmienione.

27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

Ale ty [zawsze jesteś] ten sam, a twoje lata nigdy się nie skończą.

28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.

Synowie twoich sług będą trwać [u ciebie], a ich potomstwo zostanie przed tobą utwierdzone.