Psaltaren 102

1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

Ein Gebet des Elenden, so er betrübt ist und seine Klage vor dem HERRN ausschüttet. HERR, höre mein Gebet und laß mein Schreien zu dir kommen!

2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

Verbirg dein Antlitz nicht vor mir in der Not; neige deine Ohren zu mir; wenn ich dich anrufe, so erhöre mich bald!

3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

Denn meine Tage sind vergangen wie ein Rauch, und meine Gebeine sind verbrannt wie ein Brand.

4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

Mein Herz ist geschlagen und verdorret wie Gras, daß ich auch vergesse, mein Brot zu essen.

5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

Mein Gebein klebt an meinem Fleisch vor Heulen und Seufzen.

6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

Ich bin gleich wie eine Rohrdommel in der Wüste; ich bin gleich wie ein Käuzlein in den verstörten Stätten.

7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

Ich wache und bin wie ein einsamer Vogel auf dem Dache.

8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

Täglich schmähen mich meine Feinde; und die mich spotten, schwören bei mir.

9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

Denn ich esse Asche wie Brot und mische meinen Trank mit Weinen

10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

vor deinem Dräuen und Zorn, daß du mich aufgehoben und zu Boden gestoßen hast.

11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

Meine Tage sind dahin wie ein Schatten; und ich verdorre wie Gras.

12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

Du aber, HERR, bleibest ewiglich und dein Gedächtnis für und für.

13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

Du wollest dich aufmachen und über Zion erbarmen; denn es ist Zeit, daß du ihr gnädig seiest, und die Stunde ist kommen.

14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

Denn deine Knechte wollten gerne, daß sie gebauet würde, und sähen gerne, daß ihre Steine und Kalk zugerichtet würden;

15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

daß die Heiden den Namen des HERRN fürchten und alle Könige auf Erden deine Ehre;

16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

daß der HERR Zion bauet und erscheinet in seiner Ehre.

17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

Er wendet sich zum Gebet der Verlassenen und verschmähet ihr Gebet nicht.

18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

Das werde geschrieben auf die Nachkommen; und das Volk, das geschaffen soll werden, wird den HERRN loben.

19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

Denn er schauet von seiner heiligen Höhe, und der HERR siehet vom Himmel auf Erden,

20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

daß er das Seufzen des Gefangenen höre und losmache die Kinder des Todes,

21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

auf daß sie zu Zion predigen den Namen des HERRN und sein Lob zu Jerusalem,

22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

wenn die Völker zusammenkommen und die Königreiche, dem HERRN zu dienen.

23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

Er demütiget auf dem Wege meine Kraft; er verkürzet meine Tage.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

Ich sage: Mein Gott, nimm mich nicht weg in der Hälfte meiner Tage! Deine Jahre währen für und für.

25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

Du hast vorhin die Erde gegründet, und die Himmel sind deiner Hände Werk.

26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

Sie werden vergehen, aber du bleibest. Sie werden alle veralten wie ein Gewand; sie werden verwandelt wie ein Kleid, wenn du sie verwandeln wirst.

27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

Du aber bleibest, wie du bist, und deine Jahre nehmen kein Ende.

28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.