Psaltaren 102

1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

Prière d'un malheureux qui, plongé dans la douleur, épanche sa plainte devant l'Éternel. Éternel, écoute ma prière, et que ma complainte arrive jusqu'à toi!

2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

Ne me cache pas ta face au jour de ma détresse! Penche vers moi ton oreille, quand je t'invoque! hâte-toi! exauce-moi!

3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

Car mes jours, comme une fumée, se sont évanouis, et mes os sont embrasés, comme un tison ardent.

4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

Frappé comme la plante, mon cœur s'est flétri; car j'oublie de manger mon pain.

5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

Par l'effet des sanglots que j'exhale, mes os s'attachent à ma chair.

6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

Je ressemble au pélican du désert, je suis comme le chat-huant des masures.

7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

J'ai perdu le sommeil, et je suis tel que sur un toit l'oiseau solitaire.

8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

Tous les jours mes ennemis m'outragent; follement animés contre moi, ils emploient mon nom pour maudire.

9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

Car je mange la cendre au lieu de pain, et je trempe mon breuvage de mes pleurs,

10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

à cause de ton courroux et de ta fureur; car tu m'as soulevé, et m'as précipité.

11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

Mes jours sont comme les ombres allongées, et je sèche comme l'herbe.

12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

Mais toi, Seigneur, tu es éternellement sur ton trône, et ton nom demeure à travers tous les âges.

13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

Tu te lèveras, tu prendras pitié de Sion; car il est temps de prendre pitié d'elle: le moment est venu.

14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

Car les vœux de tes serviteurs sont pour les pierres de Sion, et ils sont affectionnés à ses ruines…

15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

Alors les peuples révéreront le nom de l'Éternel, et tous les rois de la terre, ta majesté!

16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

Oui, l'Éternel relèvera Sion, Il apparaîtra dans sa gloire.

17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

Il se tourne vers les pauvres qui prient, et Il ne dédaigne pas leur prière.

18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

Que ceci soit écrit pour l'âge futur, et que le peuple qui naîtra, loue l'Éternel!

19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

Car Il regarde du lieu très haut de sa sainteté, l'Éternel abaisse des Cieux ses regards sur la terre,

20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

pour entendre les soupirs des captifs, pour libérer les enfants de la mort,

21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

afin qu'ils redisent en Sion le nom de l'Éternel, et ses louanges dans Jérusalem,

22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

lors du concours universel des peuples, et des royaumes qui viendront servir l'Éternel.

23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

Au milieu du voyage Il a brisé ma force, abrégé mes jours.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

Je dis: Mon Dieu, ne m'enlève pas à la moitié de mes jours! A travers tous les âges tes années se perpétuent.

25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

Jadis tu fondas la terre, et les Cieux sont l'ouvrage de tes mains.

26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

Ils périront, mais tu subsisteras; tout entiers ils s'useront comme un vêtement; tu les changeras comme un habit, et ils changeront;

27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

mais toi, tu demeures le même, et tes années n'ont point de terme.

28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.

Les enfants de tes serviteurs auront leur séjour, et leur race subsistera devant toi.