Psaltaren 102
1 En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
A Prayer for the Poor; when he is deeply afflicted, and pours out his supplication before the Lord. Hear my prayer, O Lord, and let my cry come to you.
2 Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
Turn not away your face from me: in the day [when] I am afflicted, incline your ear to me: in the day [when] I shall call upon you, speedily hear me.
3 Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
For my days have vanished like smoke, and my bones have been parched like a stick.
4 Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
I am blighted like grass, and my heart is dried up; for I have forgotten to eat my bread.
5 Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
By reason of the voice of my groaning, my bone has cleaved to my flesh.
6 Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
I have become like a pelican of the wilderness;
7 Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
I have become like an owl in a ruined house. I have watched, and am become as a sparrow dwelling alone on a roof.
8 Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
All the day long mine enemies have reproached me; and they that praised me have sworn against me.
9 Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
For I have eaten ashes as it were bread, and mingled my drink with weeping;
10 För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
because of your anger and your wrath: for you have lifted me up, and dashed me down.
11 Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
My days have declined like a shadow; and I am withered like grass.
12 Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
But you, Lord, endure for ever, and your memorial to generation and generation.
13 Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
You shall arise, and have mercy upon Sion: for [it is] time to have mercy upon her, for the set time is come.
14 Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
For your servants have taken pleasure in her stones, and they shall pity her dust.
15 Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
So the nations shall fear your name, O Lord, and all kings your glory.
16 Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
For the Lord shall build up Sion, and shall appear in his glory.
17 Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
He has had regard to the prayer of the lowly, and has not despised their petition.
18 Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
Let this be written for another generation; and the people that shall be created shall praise the Lord.
19 Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
For he has looked out from the height of his sanctuary; the Lord looked upon the earth from heaven;
20 Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
to hear the groaning of the fettered ones, to loosen the sons of the slain;
21 På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
to proclaim the name of the Lord in Sion, and his praise in Jerusalem;
22 När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
when the people are gathered together, and the kings, to serve the Lord.
23 Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
He answered him in the way of his strength: tell me the fewness of my days.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
Take me not away in the midst of my days: your years [are] through all generations.
25 Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
In the beginning you, O Lord, did lay the foundation of the earth; and the heavens are the works of your hands.
26 De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
They shall perish, but you remain: and [they all] shall wax old as a garment; and as a vesture shall you fold them, and they shall be changed.
27 Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
But you are the same, and your years shall not fail.
28 Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
The children of your servants shall dwell [securely], and their seed shall prosper for ever.
