Ordspråksboken 6
1 Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
Fili mi, si spoponderis pro amico tuo, defixisti apud extraneum manum tuam,
2 Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
illaqueatus es verbis oris tui, et captus propriis sermonibus.
3 Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
Fac ergo quod dico fili mi, et temetipsum libera: quia incidisti in manum proximi tui. Discurre, festina, suscita amicum tuum:
4 Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
ne dederis somnum oculis tuis, nec dormitent palpebrae tuae.
5 Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
Eruere quasi damula de manu, et quasi avis de manu aucupis.
6 Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
Vade ad formicam o piger, et considera vias eius, et disce sapientiam:
7 Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
quae cum non habeat ducem, nec praeceptorem, nec principem,
8 Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
parat in aestate cibum sibi, et congregat in messe quod comedat.
9 Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
Usquequo piger dormies? quando consurges e somno tuo?
10 Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
Paululum dormies, paululum dormitabis, paululum conseres manus ut dormias:
11 Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
et veniet tibi quasi viator, egestas, et pauperies quasi vir armatus. Si vero impiger fueris, veniet ut fons messis tua, et egestas longe fugiet a te.
12 En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
Homo apostata, vir inutilis, graditur ore perverso,
13 Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
annuit oculis, terit pede, digito loquitur,
14 Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
pravo corde machinatur malum, et omni tempore iurgia seminat.
15 Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
huic extemplo veniet perditio sua, et subito conteretur, nec habebit ultra medicinam.
16 Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
Sex sunt, quae odit Dominus, et septimum detestatur anima eius:
17 Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
Oculos sublimes, linguam mendacem, manus effundentes innoxium sanguinem,
18 Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
cor machinans cogitationes pessimas, pedes veloces ad currendum in malum,
19 Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
proferentem mendacia testem fallacem, et eum, qui seminat inter fratres discordias.
20 Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
Conserva fili mi praecepta patris tui, et ne dimittas legem matris tuae.
21 Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
Liga ea in corde tuo iugiter, et circumda gutturi tuo.
22 När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
Cum ambulaveris, gradiantur tecum: cum dormieris, custodiant te, et evigilans loquere cum eis.
23 Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
quia mandatum lucerna est, et lex lux, et via vitae increpatio disciplinae:
24 På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
ut custodiant te a muliere mala, et a blanda lingua extraneae.
25 Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
Non concupiscat pulchritudinem eius cor tuum, nec capiaris nutibus illius:
26 Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
pretium enim scorti vix est unius panis: mulier autem viri pretiosam animam capit.
27 Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
Numquid potest homo abscondere ignem in sinu suo, ut vestimenta illius non ardeant?
28 Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
aut ambulare super prunas, ut non comburantur plantae eius?
29 Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
sic qui ingreditur ad mulierem proximi sui, non erit mundus cum tetigerit eam.
30 Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
Non grandis est culpa, cum quis furatus fuerit: ut esurientem impleat animam:
31 Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
deprehensus tamen reddet septuplum, et omnem substantiam domus suae tradet.
32 Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
Qui autem adulter est, propter cordis inopiam perdet animam suam:
33 Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
turpitudinem et ignominiam congregat sibi, et opprobrium illius non delebitur.
34 Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
quia zelus et furor viri non parcet in die vindictae,
35 Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
nec acquiescet cuiusquam precibus, nec suscipiet pro redemptione dona plurima.
