Ordspråksboken 3

1 Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;

Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud.

2 Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.

Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.

3 Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;

Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla;

4 Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.

så skall du finna nåd och få gott förstånd, i Guds och i människors ögon.

5 Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;

Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.

6 Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.

På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.

7 Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.

Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda.

8 Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.

Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri.

9 Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;

Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda,

10 Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.

så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.

11 Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;

Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom.

12 Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.

Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.

13 Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.

Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd.

14 Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.

Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld.

15 Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.

Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne.

16 Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.

Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära.

17 Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.

Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga.

18 Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;

Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar.

19 Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.

Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd.

20 Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.

Genom hans insikt bröto djupens vatten fram, och genom den låta skyarna dagg drypa ned.

21 Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.

Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt;

22 Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.

så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals.

23 Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.

Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta.

24 Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;

När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött.

25 Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.

Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga.

26 Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.

Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.

27 Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.

Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den.

28 Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.

Säg icke till din nästa: »Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig», fastän du kunde strax.

29 Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.

Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet.

30 Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.

Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont.

31 Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;

Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar.

32 Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.

Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse.

33 Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.

HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han.

34 Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.

Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd.

35 De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.

De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.