< Ordspråksboken 29 >

1 Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.
人屡次受责罚,仍然硬着颈项; 他必顷刻败坏,无法可治。
2 När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.
义人增多,民就喜乐; 恶人掌权,民就叹息。
3 Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.
爱慕智慧的,使父亲喜乐; 与妓女结交的,却浪费钱财。
4 En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.
王借公平,使国坚定; 索要贿赂,使国倾败。
5 Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
谄媚邻舍的, 就是设网罗绊他的脚。
6 När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.
恶人犯罪,自陷网罗; 惟独义人欢呼喜乐。
7 Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.
义人知道查明穷人的案; 恶人没有聪明,就不得而知。
8 De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.
亵慢人煽惑通城; 智慧人止息众怒。
9 När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.
智慧人与愚妄人相争, 或怒或笑,总不能使他止息。
10 De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.
好流人血的,恨恶完全人, 索取正直人的性命。
11 En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.
愚妄人怒气全发; 智慧人忍气含怒。
12 En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.
君王若听谎言, 他一切臣仆都是奸恶。
13 Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
贫穷人、强暴人在世相遇; 他们的眼目都蒙耶和华光照。
14 En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
君王凭诚实判断穷人; 他的国位必永远坚立。
15 Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
杖打和责备能加增智慧; 放纵的儿子使母亲羞愧。
16 Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
恶人加多,过犯也加多, 义人必看见他们跌倒。
17 Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
管教你的儿子,他就使你得安息, 也必使你心里喜乐。
18 När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
没有异象,民就放肆; 惟遵守律法的,便为有福。
19 En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
只用言语,仆人不肯受管教; 他虽然明白,也不留意。
20 Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
你见言语急躁的人吗? 愚昧人比他更有指望。
21 Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
人将仆人从小娇养, 这仆人终久必成了他的儿子。
22 En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
好气的人挑启争端; 暴怒的人多多犯罪。
23 Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
人的高傲必使他卑下; 心里谦逊的,必得尊荣。
24 Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
人与盗贼分赃,是恨恶自己的性命; 他听见叫人发誓的声音,却不言语。
25 Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
惧怕人的,陷入网罗; 惟有倚靠耶和华的,必得安稳。
26 Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
求王恩的人多; 定人事乃在耶和华。
27 En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.
为非作歹的,被义人憎嫌; 行事正直的,被恶人憎恶。

< Ordspråksboken 29 >