Ordspråksboken 17
1 En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.
Better is a dry morsel and quietness therewith, than an house full of feasting with strife.
2 En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.
A servant that dealeth wisely shall have rule over a son that causeth shame, and shall have part in the inheritance among the brethren.
3 Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.
The fining pot is for silver, and the furnace for gold: but the LORD trieth the hearts.
4 En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.
An evil-doer giveth heed to wicked lips; [and] a liar giveth ear to a mischievous tongue.
5 Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.
Whoso mocketh the poor reproacheth his Maker: [and] he that is glad at calamity shall not be unpunished.
6 De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.
Children’s children are the crown of old men; and the glory of children are their fathers.
7 Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.
Excellent speech becometh not a fool: much less do lying lips a prince.
8 Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.
A gift is [as] a precious stone in the eyes of him that hath it: whithersoever it turneth, it prospereth.
9 Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.
He that covereth a transgression seeketh love: but he that harpeth on a matter separateth chief friends.
10 Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.
A rebuke entereth deeper into one that hath understanding than an hundred stripes into a fool.
11 Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.
An evil man seeketh only rebellion; therefore a cruel messenger shall be sent against him.
12 Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.
Let a bear robbed of her whelps meet a man, rather than a fool in his folly.
13 Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.
Whoso rewardeth evil for good, evil shall not depart from his house.
14 Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.
The beginning of strife is [as] when one letteth out water: therefore leave off contention, before there be quarrelling.
15 Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.
He that justifieth the wicked, and he that condemneth the righteous, both of them alike are an abomination to the LORD.
16 Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?
Wherefore is there a price in the hand of a fool to buy wisdom, seeing he hath no understanding?
17 En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.
A friend loveth at all times, and a brother is born for adversity.
18 Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.
A man void of understanding striketh hands, and becometh surety in the presence of his neighbour.
19 Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.
He loveth transgression that loveth strife: he that raiseth high his gate seeketh destruction.
20 Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.
He that hath a froward heart findeth no good: and he that hath a perverse tongue falleth into mischief.
21 En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.
He that begetteth a fool [doeth it] to his sorrow: and the father of a fool hath no joy.
22 Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.
A merry heart is a good medicine: but a broken spirit drieth up the bones.
23 Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.
A wicked man taketh a gift out of the bosom, to pervert the ways of judgment.
24 En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.
Wisdom is before the face of him that hath understanding: but the eyes of a fool are in the ends of the earth.
25 En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.
A foolish son is a grief to his father, and bitterness to her that bare him.
26 Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.
Also to punish the righteous is not good, [nor] to smite the noble for [their] uprightness.
27 En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.
He that spareth his words hath knowledge: and he that is of a cool spirit is a man of understanding.
28 Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.
Even a fool, when he holdeth his peace, is counted wise: when he shutteth his lips, he is [esteemed as] prudent.
