< Ordspråksboken 17 >

1 En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.
Better is a morsel with pleasure in peace, than a house [full] of many good things and unjust sacrifices, with strife.
2 En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.
A wise servant shall have rule over foolish masters, and shall divide portions among brethren.
3 Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.
As silver and gold are tried in a furnace, so are choice hearts with the Lord.
4 En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.
A bad man hearkens to the tongue of transgressors: but a righteous man attends not to false lips.
5 Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.
He that laughs at the poor provokes him that made him; and he that rejoices at the destruction of another shall not be held guiltless: but he that has compassion shall find mercy.
6 De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.
Children's children are the crown of old men; and their fathers are the glory of children. The faithful has the whole world full of wealth; but the faithless not even a farthing.
7 Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.
Faithful lips will not suit a fool; nor lying lips a just man.
8 Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.
Instruction is to them that use it a gracious reward; and wherever it may turn, it shall prosper.
9 Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.
He that conceals injuries seeks love; but he that hates to hide [them] separates friends and kindred.
10 Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.
A threat breaks down the heart of a wise man; but a fool, though scourged, understands not.
11 Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.
Every bad man stirs up strifes: but the Lord will send out against him an unmerciful messenger.
12 Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.
Care may befall a man of understanding; but fools will meditate evils.
13 Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.
Whoso rewards evil for good, evil shall not be removed from his house.
14 Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.
Rightful rule gives power to words; but sedition and strife precede poverty.
15 Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.
He that pronounces the unjust just, and the just unjust, is unclean and abominable with God.
16 Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?
Why has the fool wealth? for a senseless man will not be able to purchase wisdom. He that exalts his own house seeks ruin; and he that turns aside from instruction shall fall into mischief.
17 En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.
Have you a friend for every time, and let brethren be useful in distress; for on this account are they born.
18 Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.
A foolish man applauds and rejoices over himself, [as he] also that becomes surety would make himself responsible for his own friends.
19 Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.
A lover of sin rejoices in strifes;
20 Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.
and the hard-hearted man comes not in for good. A man of a changeful tongue will fall into mischiefs;
21 En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.
and the heart of a fool is grief to its possessor. A father rejoices not over an uninstructed son; but a wise son gladdens his mother.
22 Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.
A glad heart promotes health; but the bones of a sorrowful man dry up.
23 Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.
The ways of a man who unjustly receives gifts in [his] bosom do not prosper; and an ungodly man perverts the ways of righteousness.
24 En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.
The countenance of a wise man is sensible; but the eyes of a fool [go] to the ends of the earth.
25 En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.
A foolish son [is a cause of] anger to his father, and grief to her that bore him.
26 Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.
[It is] not right to punish a righteous man, nor [is it] holy to plot against righteous princes.
27 En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.
He that forbears to utter a hard word is discreet, and a patient man is wise.
28 Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.
Wisdom shall be imputed to a fool who asks after wisdom: and he who holds his peace shall seem to be sensible.

< Ordspråksboken 17 >