4 Mosebok 32

1 Rubens barn och Gads barn hade ganska mycken boskap; och de sågo det landet Jaeser och Gilead, att det var beqvämt rum till att föda boskap.

And the children of Ruben and the children of Gad had a multitude of cattle, very great; and they saw the land of Jazer, and the land of Galaad; and the place was a place for cattle:

2 Så kommo de, och talade till Mose, och till Presten Eleazar, och till Förstarna i menighetene:

and the children of Ruben and the children of Gad came, and spoke to Moses, and to Eleazar the priest, and to the princes of the congregation, saying,

3 Det landet Ataroth, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,

Ataroth, and Daebon, and Jazer, and Namra, and Esebon, and Eleale, and Sebama, and Nabau, and Baean,

4 Som Herren slagit hade för Israels menighet, är beqvämt till boskap, och vi dine tjenare hafve boskap;

the land which the Lord has delivered up before the children of Israel, is pasture land, and your servants have cattle.

5 Och sade ytterligare: Hafve vi funnit nåde för dig, så gif dinom tjenarom detta landet till eget; och så fare vi intet öfver Jordanen.

And they said, If we have found grace in your sight, let this land be given to your servants for a possession, and do not cause us to pass over Jordan.

6 Mose sade till dem: Skulle edra bröder draga i strid, och I skullen blifva här?

And Moses said to the sons of Gad and the sons of Ruben, Shall your brethren go to war, and shall you sit here?

7 Hvi omvänden I Israels barnas hjerta, att de icke skola draga utöfver, uti det land, som Herren dem gifva skall?

And why do you pervert the minds of the children of Israel, that they should not cross over into the land, which the Lord gives them?

8 Alltså gjorde ock edra fäder, då jag sände dem ifrå KadesBarnea, till att skåda landet;

Did not your fathers thus, when I sent them from Cades Barne to spy out the land?

9 Och då de voro komne ditupp, allt intill den bäcken Escol, och sågo landet, omvände de Israels barnas hjerta, så att de icke ville in uti landet, som Herren dem gifva ville.

And they went up to the valley of the cluster, and spied the land, and turned aside the heart of the children of Israel, that they should not go into the land, which the Lord gave them.

10 Och Herrans vrede förgrymmade sig på den tiden, och han svor, och sade:

And the Lord was very angry in that day, and sware, saying,

11 Detta folket, som utur Egypten draget är, ifrå tjugu år och deröfver, skola ju icke se det landet, som jag Abraham, Isaac och Jacob svorit hafver; derföre, att de mig icke troliga efterföljt hafva;

Surely these men who came up out of Egypt from twenty years old and upward, who know good and evil, shall not see the land which I sware [to give] to Abraam and Isaac and Jacob, for they have not closely followed after me:

12 Undantagnom Caleb, Jephunne son, den Kenisiten, och Josua, Nuns son; ty de hafva Herranom troliga efterföljt.

save Caleb the son of Jephonne, who was set apart, and Joshua the son of Naue, for they closely followed after the Lord.

13 Så förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israel, och lät fara dem hit och dit i öknene i fyratio år, intilldess en ände vardt på allt det slägtet, som syndat hade emot Herran.

And the Lord was very angry with Israel; and for forty years he caused them to wander in the wilderness, until all the generation which did evil in the sight of the Lord was extinct.

14 Och si, I ären inträdde uti edra fäders stad, att syndarena skola vara desto flere, och att I också Herrans vrede och grymhet ännu föröka skullen emot Israel.

Behold, you are risen up in the room of your fathers, a combination of sinful men, to increase yet farther the fierce wrath of the Lord against Israel.

15 Förty om I vänden eder ifrå honom, så varder han ock ännu länger låtandes eder blifva i öknene, och så förderfven I allt detta folket.

For you will turn away from him to desert him yet once more in the wilderness, and you will sin against this whole congregation.

16 Då gingo de fram, och sade: Vi vilje allenast bygga här fägårdar för vår boskap, och städer för vår barn;

And they came to him, and said, We will build here folds for our cattle, and cities for our possessions;

17 Men vi vilje väpna oss, och gå framför Israels barn, intilldess vi före dem till deras rum; vår barn skola blifva uti de fasta städer för landsens inbyggares skull.

and we will arm ourselves and go as an advanced guard before the children of Israel, until we shall have brought them into their place; and our possessions shall remain in walled cities because of the inhabitants of the land.

18 Vi vilje icke vända hemåt, intilldess Israels barn intaga hvar sitt arf;

We will not return to our houses till the children of Israel shall have been distributed, each to his own inheritance.

19 Ty vi vilje intet ärfva med dem på hinsidan Jordan; utan vårt arfvegods må vara på denna sidone Jordan österut.

And we will not any longer inherit with them from the other side of Jordan and onwards, because we have our full inheritance on the side beyond Jordan eastward.

20 Mose sade till dem: När I det göra viljen, att I rusten eder till strid för Herranom;

And Moses said to them, If you will do according to these words, if you will arm yourselves before the Lord for battle,

21 Så drager öfver Jordan för Herranom, hvilken som helst ibland eder väpnader är, tilldess I utdrifven hans fiendar ifrå hans ansigte;

and every one of you will pass over Jordan fully armed before the Lord, until his enemy be destroyed from before his face,

22 Och landet blifver undergifvet för Herranom; sedan skolen I vända om, och oskyldige vara för Herranom, och för Israel; och skolen så hafva detta landet till eget för Herranom.

and the land shall be subdued before the Lord, then afterwards you shall return, and be guiltless before the Lord, and as regards Israel; and this land shall be to you for a possession before the Lord.

23 Men om I det icke göra viljen, si, så varden I syndande emot Herran, och varden edra synder förnimmande, då de begripa eder.

But if you will not do so, you will sin against the Lord; and you shall know your sin, when afflictions shall come upon you.

24 Så bygger nu städer för edor barn, och fägårdar för edor boskap; och görer som I sagt hafven.

And you shall build for yourselves cities for your store, and folds for your cattle; and you shall do that which proceeds out of your mouth.

25 Gads barn och Rubens barn sade till Mose: Dine tjenare skola göra såsom min herre budit hafver.

And the sons of Ruben and the sons of Gad spoke to Moses, saying, Your servants will do as our lord commands.

26 Vår barn, hustrur, håfvor, och all vår boskap skola blifva uti Gileads städer.

Our store, and our wives, and all our cattle shall be in the cities of Galaad.

27 Men vi dine tjenare vilje alle väpnade draga i stridena för Herranom, såsom min herre sagt hafver.

But your servants will go over all armed and set in order before the Lord to battle, as [our] lord says.

28 Då böd Mose för deras skull Prestenom Eleazar, och Josua, Nuns son, och de öfversta fäderna i Israels barnas slägter;

And Moses appointed to them [for judges] Eleazar the priest, and Joshua the son of Naue, and the chiefs of the families of the tribes of Israel.

29 Och sade till dem: Om Gads barn och Rubens barn draga öfver Jordan med eder, alle väpnade till strid för Herranom, och landet blifver eder allt undergifvet; så gifver dem det landet Gilead till eget;

And Moses said to them, If the sons of Ruben and the sons of Gad will pass over Jordan with you, every one armed for war before the Lord, and you shall subdue the land before you, then you shall give to them the land of Galaad for a possession.

30 Men draga de icke med eder väpnade, så skola de ärfva med eder i Canaans lande.

But if they will not pass over armed with you to war before the Lord, then shall you cause to pass over their possessions and their wives and their cattle before you into the land of Chanaan, and they shall inherit with you in the land of Chanaan.

31 Gads barn och Rubens barn svarade, och sade: Såsom Herren talat hafver till dina tjenare, så vilje vi göra.

And the sons of Ruben and the sons of Gad answered, saying, Whatsoever the Lord says to his servants, that will we do.

32 Vi vilje draga väpnade för Herranom in uti Canaans land, och besitta vårt arfvegods på desso sidone Jordan.

We will go over armed before the Lord into the land of Chanaan, and you shall give us our inheritance beyond Jordan.

33 Så gaf Mose Gads barnom, och Rubens barnom, och den halfva slägtene Manasse, Josephs sons, Sihons rike, de Amoreers Konungs, och Ogs rike, Konungens i Basan, landet och städerna i alla gränsor, deromkring.

And Moses gave to them, even to the sons of Gad and the sons of Ruben, and to the half tribe of Manasse of the sons of Joseph, the kingdom of Seon king of the Amorites, and the kingdom of Og king of Basan, the land and its cities with its coasts, the cities of the land round about.

34 Då byggde Gads barn Dibon, Ataroth, Aroer,

And the sons of Gad built Daebon, and Ataroth, and Aroer,

35 Atroth, Sophan, Jaeser, Jogbeha,

and Sophar, and Jazer, and they set them up,

36 Bethnimra och Betharan, bevarada städer och fägårdar.

and Namram, and Baetharan, strong cities, and folds for sheep.

37 Rubens barn byggde Hesbon, Eleale, Kiriathaim,

And the sons of Ruben built Esebon, and Eleale, and Kariatham,

38 Nebo, BaalMeon; och förvände namnen; och Sibma; och gåfvo de städer namn, som de byggde.

and Beelmeon, surrounded [with walls], and Sebama; and they called the names of the cities which they built, after their own names.

39 Och Machirs barn, Manasse sons, drogo till Gilead, och vunno den, och fördrefvo de Amoreer, som derinne voro.

And a son of Machir the son of Manasse went to Galaad, and took it, and destroyed the Amorite who lived in it.

40 Då gaf Mose Machir, Manasse sone, Gilead; och han bodde deruti.

And Moses gave Galaad to Machir the son of Manasse, and he lived there.

41 Men Jair, Manasse son, drog bort, och vann deras byar, och kallade dem HavothJair.

And Jair the [son] of Manasse went and took their villages, and called them the villages of Jair.

42 Nobah drog åstad, och vann Kenath med dess döttrar, och kallade dem Nobah efter sitt namn.

And Nabau went and took Caath and her villages, and called them Naboth after his name.