4 Mosebok 12

1 Och MirJam och Aaron talade emot Mose för hans hustrus skull, den Ethiopissan, som han till hustru tagit hade; derföre att han en Ethiopisso hade till hustru tagit;

And Mariam and Aaron spoke against Moses, because of the Ethiopian woman whom Moses took; for he had taken an Ethiopian woman.

2 Och sade: Talar nu Herren allena genom Mose? Talar han ock icke genom oss? Och Herren hörde det.

And they said, Has the Lord spoken to Moses only? has he not also spoken to us? and the Lord heard it.

3 Men Mose var en ganska saktmodig man, öfver alla menniskor på jordene.

And the man Moses was very meek beyond all the men that were upon the earth.

4 Och strax sade Herren till Mose, och till Aaron, och till MirJam: Går ut I tre intill vittnesbördsens tabernakel. Och de gingo alle tre ut.

And the Lord said immediately to Moses and Aaron and Mariam, Come forth all three of you to the tabernacle of witness.

5 Då kom Herren neder i molnstodene, och steg in i dörrena af tabernaklet, och kallade Aaron och MirJam; och de gingo både ut.

And the three came forth to the tabernacle of witness; and the Lord descended in a pillar of a cloud, and stood at the door of the tabernacle of witness; and Aaron and Mariam were called; and both came forth.

6 Och han sade: Hörer min ord; om någor är ibland eder en Herrans Prophet, honom vill jag uppenbara mig uti en syn; eller uti en dröm vill jag tala med honom.

And he said to them, Hear my words: If there should be of you a prophet to the Lord, I will be made known to him in a vision, and in sleep will I speak to him.

7 Men icke så min tjenare Mose, hvilken uti mitt hela hus trogen är.

My servant Moses [is] not so; he is faithful in all my house.

8 Munteliga talar jag med honom, och han ser Herran såsom han är, icke genom mörk ord eller liknelse. Hvi hafven I då icke fruktat att tala emot min tjenare Mose?

I will speak to him mouth to mouth apparently, and not in dark speeches; and he has seen the glory of the Lord; and why were you not afraid to speak against my servant Moses?

9 Och Herrans vrede förgrymmade sig öfver dem, och han vände sig bort;

And the great anger of the Lord [was] upon them, and he departed.

10 Dertill gaf ock molnskyn sig ifrå tabernaklet. Och si, då var MirJam spitelsk såsom en snö; och Aaron vände sig till MirJam, och fick se att hon var spitelsk.

And the cloud departed from the tabernacle; and, behold, Mariam was leprous, [white] as snow; and Aaron looked upon Mariam, and, behold, she [was] leprous.

11 Han sade till Mose: Ack min herre! lägg icke denna syndena på oss, i det vi hafve ovisliga gjort, och syndat;

And Aaron said to Moses, I beseech you, my lord, do not lay sin upon us, for we were ignorant wherein we sinned.

12 Att denna icke blifver såsom ett dödt ting, som kommer ut af moderlifvet; det hafver allaredo bortfrätit hälftena af hennes kött.

Let her not be as it were like death, as an abortion coming out of his mother's womb, when [the disease] devours the half of the flesh.

13 Då ropade Mose till Herran, och sade: Ack Gud! gör henne helbregda.

And Moses cried to the Lord, saying, O God, I beseech you, heal her.

14 Herren sade: Om hennes fader hade spottat henne i ansigtet, skulle hon icke skämma sig i sju dagar? Låt innelycka henne i sju dagar utan lägret; sedan låt åter taga henne igen.

And the Lord said to Moses, If her father had only spit in her face, would she not be ashamed seven days? let her be set apart seven days without the camp, and afterwards she shall come in.

15 Så vardt då MirJam innelyckt i sju dagar utan lägret, och folket for ingen vägs fram bätter, intilldess MirJam vardt igen anammad.

And Mariam was separated without the camp seven days; and the people moved not forward till Mariam was cleansed.

16 Sedan drog folket ifrå Hazeroth, och lägrade sig uti den öknene Paran.

And afterwards the people set forth from Aseroth, and encamped in the wilderness of Pharan.