Matteus 28
1 Om Sabbathsaftonen, i gryningen på första Sabbathen, kom Maria Magdalena, och den andra Maria, till att bese grafvena.
Pa voe tremenet ar sabad, da darzh an deiz kentañ eus ar sizhun, e teuas Mari a Vagdala hag ar Vari all da welout ar bez.
2 Och si, det vardt en stor jordbäfning; ty Herrans Ängel steg ned af himmelen, och gick fram, och välte stenen ifrå dörrene, och satte sig på honom;
Ha setu e c'hoarvezas ur c'hren-douar, rak un ael eus an Aotrou a ziskennas eus an neñv, a zeuas da ruilhañ ar maen [a zirak ar bez], hag a azezas warnañ.
3 Och han var påseendes som en ljungeld, och hans kläde hvit som en snö.
E neuz a oa evel ul luc'hedenn hag e zilhad gwenn evel an erc'h.
4 Och väktarena blefvo förskräckte af räddhåga, och vordo som de hade varit döde.
Ar warded a grene gant ar spont razañ, hag e teujont evel tud varv.
5 Men Ängelen svarade, och sade till qvinnorna: Rädens icke; ty jag vet, att I söken Jesum, som var korsfäster.
Met an ael a lavaras d'ar gwragez: Evidoc'h-hu, n'ho pet ket aon, rak gouzout a ran e klaskit Jezuz, an hini a zo bet staget ouzh ar groaz.
6 Han är icke här; han är uppstånden, som han sagt hade; kommer, och ser rummet, der Herren var lagder uti.
N'emañ ket amañ, rak adsavet eo a varv, hervez m'en devoa lavaret. Deuit ha gwelit al lec'h ma oa bet lakaet an Aotrou;
7 Och går snart, och säger hans Lärjungom, att han är uppstånden ifrå de döda; och si, han skall gå fram för eder uti Galileen; der skolen I se honom; si, jag hafver sagt eder det.
it raktal, ha lavarit d'e ziskibien penaos eo adsavet a-douez ar re varv; ha setu, ho tiaraogo e Galilea, eno en gwelot; setu, em eus e lavaret deoc'h.
8 Och de gingo snarliga ifrå grafvene, med räddhåga och stor glädje, löpande, till att kungörat hans Lärjungom.
Mont a rejont raktal er-maez eus ar bez, gant spont ha levenez vras, hag e redjont da zisklêriañ kement-mañ d'an diskibien.
9 Och vid de gingo, till att kungörat hans Lärjungom, si då mötte Jesus dem, och sade: Hel eder. Då gingo de fram, och togo på hans fötter, och tillbådo honom.
Ha setu, Jezuz a zeuas a-ziarbenn dezho, hag a lavaras: Salud deoc'h. Hag int, o tostaat, a bokas d'e dreid hag en em stouas dirazañ.
10 Då sade Jesus till dem: Rädens icke; går, och kungörer det mina bröder, att de gå till Galileen; der skola de få se mig.
Neuze Jezuz a lavaras dezho: N'ho pet ket aon; it ha lavarit da'm breudeur mont e Galilea, eno eo e welint ac'hanon.
11 När de gingo bort, si, någre af väktarena komma i staden, och kungjorde dem öfverste Prestomen allt det som skedt var.
Pa voent aet kuit, setu, lod eus ar warded a zeuas e kêr hag a zisklêrias d'ar veleien vras kement a oa c'hoarvezet.
12 Och de församlade sig med de äldsta, och rådgjorde; och gåfvo krigsknektarna en stor summo penningar;
Ar re mañ o vezañ en em zastumet gant an henaourien, ha goude bezañ en em guzuliet, a roas kalz a arc'hant d'ar soudarded,
13 Och sade: Säger, hans Lärjungar kommo om nattena, och stulo honom bort, medan vi sofvo.
o lavarout: Lavarit: Deuet eo e ziskibien e-pad an noz ha laeret o deus e gorf e-keit ha ma oamp kousket.
14 Och om det kommer för landshöfdingan, vilje vi stilla honom, och begå det så, att I skolen vara utan fara.
Mar deu ar gouarnour da glevout kement-se, ni a c'hounezo anezhañ, hag a dennimp ac'hanoc'h a boan.
15 Och de togo penningarna, och gjorde som de voro lärde. Och detta talet är beryktadt ibland Judarna, intill denna dag.
Int, o vezañ kemeret an arc'hant, a reas evel ma oa bet lavaret dezho. Hag ar vrud-se a zo bet en em skuilhet e-touez ar Yuzevien, betek hiziv.
16 Men de ellofva Lärjungarna gingo till Galileen, upp på ett berg, som Jesus hade dem förelagt.
Met an unnek diskibl a yeas e Galilea, war ar menez a oa bet merket dezho gant Jezuz.
17 Och när de sågo honom, tillbådo de honom; men somlige tviflade.
Pa en gweljont, ec'h azeuljont anezhañ; met darn a zouetas.
18 Och Jesus gick fram, och talade med dem, och sade: Mig är gifven all magt i himmelen, och på jordene.
Jezuz a dostaas outo hag a lavaras dezho: Pep galloud a zo bet roet din en neñv ha war an douar.
19 Går fördenskull ut, och lärer all folk; och döper dem, i Namn Faders, och Sons, och dens Helga Andas.
It eta, grit diskibien eus an holl vroadoù, o vadeziñ anezho en anv an Tad, ar Mab hag ar Spered-Santel,
