Matteus 19
1 Och det begaf sig, när Jesus hade fullkomnat det talet, gick han utaf Galileen, och kom in i Judee landsändar, vid sidon af Jordan.
När Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifrån Galileen och begav sig, genom landet på andra sidan Jordan, till Judeens område.
2 Och honom följde mycket folk; och han gjorde dem der helbregda.
Och mycket folk följde honom, och han botade där de sjuka.
3 Då gingo de Phariseer fram till honom, frestade honom, och sade till honom: Är det ock rätt, att man skiljer sig vid sina hustru, för allahanda sakers skull?
Då ville några fariséer snärja honom och trädde fram till honom och sade: "Är det lovligt att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?"
4 Då svarade han, och sade till dem: Hafven I icke läsit, att den, som gjorde menniskona af begynnelsen, man och qvinna gjorde han dem?
Men han svarade och sade: "Haven I icke läst att Skaparen redan i begynnelsen 'gjorde dem till man och kvinna'
5 Och sade: Fördenskull skall man öfvergifva fader och moder, och blifva när sine hustru; och de tu varda ett kött.
och sade: 'Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött'?
6 Så äro de icke nu tu, utan ett kött; det nu Gud hafver sammanfogat, skall menniskan icke åtskilja.
Så äro de icke mer två, utan ett kött. Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja."
7 Då sade de till honom: Hvi böd då Moses gifva skiljobref, och öfvergifva henne?
Då sade de till honom: "Huru kunde då Moses bjuda att man skulle giva hustrun skiljebrev och så skilja sig från henne?"
8 Sade han till dem: För edart hjertas hårdhets skull tillstadde Moses, att I måtten öfvergifva edra hustrur; men af begynnelsen var det icke så.
Han svarade dem: "För edra hjärtans hårdhets skull tillstadde Moses eder att skiljas från edra hustrur, men från begynnelsen har det icke varit så.
9 Men jag säger eder: Hvar som skiljer sina hustru ifrå sig, utan för hors skull, och tager ena andra, han gör hor; och den som tager den öfvergifna, han gör hor.
Och jag säger eder: Den som för någon annan orsaks skull än för otukt skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott."
10 Då sade hans Lärjungar till honom: Hafver mansens sak sig så med hustrune, då är icke godt gifva sig i ägtenskap.
Då sade lärjungarna till honom: "Är det så med mannens ställning till hustrun, då är det icke rådligt att gifta sig."
11 Då sade han till dem: Hvar man tager icke detta ordet, utan de, hvilkom det blifver gifvet;
Men han svarade dem: "Icke alla kunna taga emot det ordet, utan allenast de åt vilka sådant är givet.
12 Ty somlige snöpte äro, som så äro födde af moderlifvet; och somlige snöpte äro, som äro snöpte af menniskom; och somlige snöpte äro, som sig sjelfva hafva snöpt, för himmelrikets skull. Hvilken som kan tagat, han taget.
Ty visserligen finnas somliga som genom födelsen, allt ifrån moderlivet, äro oskickliga till äktenskap, andra åter som av människor hava gjorts oskickliga därtill, men somliga finnas ock, som för himmelrikets skull självmant hava gjort sig oskickliga därtill. Den som kan taga emot detta, han tage emot det."
13 Då vordo barn burne till honom, att han skulle lägga händer på dem, och bedja; men Lärjungarna näpste dem.
Därefter buros barn fram till honom, för att han skulle lägga händerna på dem och bedja; men lärjungarna visade bort dem.
14 Då sade Jesus: Låter betämma barnen, och förmener dem icke komma till mig; ty sådana hörer himmelriket till.
Då sade Jesus: "Låten barnen vara, och förmenen dem icke att komma till mig; ty himmelriket hör sådana till."
15 Och när han hade lagt händer på dem, gick han dädan.
Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.
16 Och si, en gick fram, och sade till honom: Gode Mästar, hvad godt skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
Då trädde en man fram till honom och sade: "Mästare, vad gott skall jag göra för att få evigt liv?" (aiōnios g166)
17 Då sade han till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan Gud allena; men vill du ingå till lifvet, så håll budorden.
Han sade till honom: "Varför frågar du mig om vad som är gott? En finnes som är god. Men vill du ingå i livet, så håll buden."
18 Sade han till honom: Hvilka? Sade Jesus: Du skall icke dräpa; du skall icke bedrifva hor; du skall icke stjäla; du skall icke bära falsk vittne;
Han frågade: "Vilka?" Jesus svarade: "'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd',
19 Hedra din fader och dina moder; och du skall älska din nästa, såsom dig sjelf.
'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'"
20 Då sade den unge mannen till honom: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom; hvad fattas mig ännu?
Då sade den unge mannen till honom: "Allt detta har jag hållit. Vad fattas mig ännu?"
21 Sade Jesus till honom: Vill du vara fullkomlig, så gack bort, sälj det du hafver, och gif de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
Jesus svarade honom: "Vill du vara fullkomlig, så gå bort och sälj vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig."
22 När den unge mannen hörde detta ordet, gick han bedröfvad bort; ty han hade många ägodelar.
Men när den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad bort, ty han hade många ägodelar.
23 Då sade Jesus till sina Lärjungar: Sannerliga säger jag eder: Dem rika är svårt gå in i himmelriket.
Då sade Jesus till sina lärjungar: "Sannerligen säger jag eder: För den som är rik är det svårt att komma in i himmelriket.
24 Och yttermera säger jag eder: Det är lättare, att en camel går genom ett nålsöga, än att en rik kommer i Guds rike.
Ja, jag säger eder: Det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike."
25 När Lärjungarna detta hörde, vordo de ganska förfärade, och sade: Ho kan då varda salig?
När lärjungarna hörde detta, blevo de mycket häpna och sade: "Vem kan då bliva frälst?"
26 Då såg Jesus till dem, och sade till dem: För menniskom är det omöjeligit; men för Gudi äro all ting möjelig.
Men Jesus såg på dem och sade till dem: "För människor är detta omöjligt, men för Gud är allting möjligt."
27 Då svarade Petrus, och sade till honom: Si, vi hafve öfvergifvit all ting, och följt dig; hvad skole vi få derföre?
Då tog Petrus till orda och sade till honom: "Se, vi hava övergivit allt och följt dig; vad skola vi få därför?"
28 Då sade Jesus till dem: Sannerliga säger jag eder, att I, som mig hafven efterföljt, i den nya födelsen, när menniskones Son varder sittandes på sins majestäts säte, då skolen ock I sitta på tolf säte, dömande de tolf Israels slägte.
Jesus svarade dem: "Sannerligen säger jag eder: När världen födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skolen också I, som haven efterföljt mig, få sitta på tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar.
29 Och hvar och en, som öfvergifver hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för mitt Namns skull, han skall få hundradefaldt, och ärfva evinnerligit lif. (aiōnios g166)
Och var och en som har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods, för mitt namns skull, han skall få mångfaldigt igen, och skall få evigt liv till arvedel. (aiōnios g166)
30 Men månge de främste blifva de ytterste, och de ytterste de främste.
Men många som äro de första skola bliva de sista, och många som äro de sista skola bliva de första."
