Lukas 9
1 Sedan kallade Jesus tillhopa de tolf, och gaf dem magt och våld öfver alla djeflar, och att de sjukdomar bota kunde;
Then he called the Twelve together, and gave them power and authority over all demons, and to heal;
2 Och sände dem ut till att predika Guds rike, och göra de sjuka helbregda;
and sent them out to preach the kingdom of God, and heal the sick.
3 Och sade till dem: Tager intet med eder till vägs, icke käpp, eller skräppo, icke bröd, icke penningar; hafver ej heller två kjortlar.
And he said to them. "Take nothing for your journey, neither staff, nor bag, nor bread, nor money, and do not have two tunics.
4 Och i hvad hus I ingån, der blifver, tilldess I dragen dädan.
"Into whatever house you enter, there stay, and thence depart.
5 Och hvilke icke anamma eder, så går ut af den staden, och skudder ock stoftet af edra fötter, till vittnesbörd öfver dem.
"If any one will not receive you, shake off the dust from your feet as you leave this town, as a testimony against them."
6 Och de gingo ut, och vandrade omkring i byarna, predikade Evangelium, och gjorde helbregda allestäds.
So they went forth, and walked from village to village, preaching the gospel and healing everywhere.
7 Då fick Herodes Tetrarcha höra allt det som bedrefs af honom, och honom begynte misshaga; ty det sades af somligom, att Johannes var uppstånden af döda;
Now Herod, the Tetrarch, heard of all that was happening; and he was perplexed because of its being said by someone that Johnwas risen from the dead;
8 Af somligom, att Elias var uppenbarad; af somligom, att någor Prophet af de gamla var uppstånden.
and by some that Elijah had appeared; and by others that one of the ancient prophets was risen again.
9 Och Herodes sade: Johannem hafver jag halshuggit; men ho är denne, der jag sådant af hörer? Och begärade se honom.
So Herod said, "I beheaded John, but who is this of whom I am hearing such reports," And he kept seeking to see him.
10 Och Apostlarna kommo igen, och förtäljde honom allt det de gjort hade. Då tog han dem med sig, och gick afsides uti ena ödemark, som ligger vid den staden, som kallas Bethsaida.
On their return the apostles told him what they had done. and he took them and withdrew in private to a town called Bethsaida.
11 Då folket det förnam, kommo de efter honom; och han undfick dem, och talade med dem om Guds rike, och gjorde dem helbregda, som det behöfde.
But when the crowd learned this they followed him. He received them kindly and spoke to them concerning the kingdom of God, and healed those who needed restored to good health.
12 Men dagen begynte varda framliden; då gingo de tolf fram, och sade till honom: Låt folket ifrå dig, att de gå uti köpstäderna, och nästa bygdena, der de måga gästa, och finna mat; ty vi äre här i ödemarkene.
But now the day began to decline, and the twelve came to him and said. "Send away the crowd so that they may go into the villages and surrounding the country to lodge and buy provisions; for here we are on a solitary place."
13 Han sade till dem: Gifver I dem äta. Då sade de: Vi hafve icke flera bröd än fem, och två fiskar; utan att vi gå bort, och köpe mat till allt detta folket.
"Do you yourselves give them food," he answered. "We have nothing," they replied "Except five loaves, and a couple fish, unless you mean for us to go and buy provisions for all the crowd."
14 Och voro de icke långt ifrå femtusend män. Då sade han till sina Lärjungar: Låter dem sätta sig ned, i hvart matskapet femtio.
(For there were about five thousand men.) "Make them sit down in table-companies, of about fifty each," he said to his disciples.
15 Och de gjorde så, och läto dem alla sätta sig ned.
This they did, and made them all sit down.
16 Då tog han de fem bröd och de två fiskar; upplyfte sin ögon i himmelen, tackade deröfver, bröt och fick Lärjungarna, att de skulle sedan läggat fram för folket.
Then he took the five loaves and the two fish, and looking up in heaven, he blessed them, broke them in pieces, and began to giving to his disciples to apportion among the crowd.
17 Och de åto alle, och vordo mätte. Sedan vardt upptaget det som dem öfverlopp, tolf korgar fulle med stycker.
So they ate and were filled, all of them. And there was picked up that which remained over to them, of broken pieces, twelve basketfuls.
18 Och det begaf sig, då han var allena i sina böner, voro ock någre hans Lärjungar med honom; dem frågade han, och sade: Hvem säga folket mig vara?
Now it happened that while he was praying by himself, the disciples were with him, and he asked them a question. "Who do the crowd think I am?"
19 Då svarade de, och sade: Johannes Döparen; somlige Elias, och somlige, att någon Prophet af de gamla är uppstånden.
"Johnthe Baptist," they answered, "But others say Elijah, and others that one of the ancient prophets is risen again."
20 Då sade han till dem: Hvem sägen då I mig vara? Svarade Petrus, och sade: Du äst Guds Christ.
Then he said to them, "But who do you say I am? Then Peter answered saying, "The Christ of God.’
21 Och han hotade dem, och förböd, att de skulle det någrom säga;
Then he strictly forbade them to tell this to any one;
22 Och sade: Menniskones Son måste mycket lida, och bortkastas af de äldsta, och öfversta Presterna, och Skriftlärda, och dräpas, och tredje dagen uppstå igen.
and he said, "The Son of man must suffer much, and be restricted by the elders and high priests and scribes and be put to death, and on the third day be raised again."
23 Sade han ock till dem alla: Hvilken mig efterfölja vill, han vedersäge sig sjelf, och tage sitt kors på sig hvar dag, och följe mig.
And he said to all. "If any man wills to follow me, Let him renounce self and take up his cross daily and follow me.
24 Ty den, som vill behålla sitt lif, han skall mista det; och ho som mister sitt lif för mina skull, han skall det behålla.
"For whoever wills to save his life shall lose it; and whoever loses his life for my sake shall save it.
25 Och hvad kommer det menniskone till godo, om hon vunne hela verldena, och förtappar sig sjelf, eller gör skada på sig sjelf?
"For what shall it profit a man if he shall gain the whole world and lose or forfeit himself?
26 Hvilken som blyges vid mig och min ord, vid honom skall ock menniskones Son blygas, då han kommer i sin, och sins Faders, och de heliga Änglars härlighet.
"For whoever is ashamed of me and of my teachings, of him shall the Son of man be ashamed when he comes in his own and in his Father’s glory, and in that of the holy angels.
27 Men jag säger eder förvisso, att någre äro af dem som här stå, de der icke skola smaka döden, tilldess de få se Guds rike.
"But I tell you truly there are some of those standing here who will not taste death till they see the kingdom of God."
28 Så begaf det sig, vid åtta dagar efter dessa orden, att han tog till sig Petrum, och Johannem, och Jacobum; och gick upp på ett berg till att bedja.
About eight days after this it happened that Jesus took Peter, James, and John, and went up on the mountain to pray.
29 Och vid han bad, vardt hans ansigte förvandladt, och hans klädnad var hvit och skinande.
And as he was praying the appearances of his countenance became different, and his clothing became white and dazzling.
30 Och si, två män talade med honom, som voro Moses och Elias;
And suddenly there were two men talking with him, who were Moses and Elijah.
31 Och syntes i härlighet, och talade om hans afgång, som han fullborda skulle i Jerusalem.
These appeared in glory and talked about his departure which he was about to accomplish at Jerusalem.
32 Men Petrus, och de med honom voro, förtyngdes af sömn; då de uppvaknade, sågo de hans klarhet, och de två män stå när honom.
Now Peter and those who were with him were heavy with sleep; but when they were fully awake they saw his glory, and the two men were standing beside him.
33 Och det begaf sig, då de gingo ifrå honom, sade Petrus till Jesum: Mästar, oss är godt här vara; låt oss göra tre hyddor, en till dig, och en till Mosen, och en till Eliam; och visste icke hvad han sade.
And when they were preparing to depart from him Peter said to Jesus. "Master, it is good for us to be here; and let us make three tents, one for you, one for Moses, and one for Elijah" - not knowing what he was saying.
34 Och vid han så sade, kom en sky, och kringskyggde dem; och de vordo förfärade, vid de vordo invefvade i skyn.
And while he was saying this, there came a cloud and began to overshadow them; and they were awestruck as they entered into the cloud.
35 Och en röst hördes utu skynom, den der sade: Denne är min älskelige Son; honom hörer.
And a voice came out of the cloud, saying. "This is my Son, my chosen one; listen to him."
36 Och i det samma rösten hördes, funno de Jesum vara allena. Och de tigde, och förkunnade ingom, i de dagar, något af det de sett hade.
When the voice ceased Jesus was found alone. And they held their peace, and told no one at that time about what they had seen.
37 Så hände sig dagen derefter, då de gingo ned af berget, mötte honom mycket folk.
It happened the next day, when they were come down from the mountain, that a large crowd came to meet him;
38 Och si, en man af folket ropade, och sade: Mästar, jag beder dig, se till min son; ty han är mitt enda barn.
and a man called out of the crowd saying. "Teacher, I beg you to look upon my son; for he is my only boy,
39 Si, anden begriper honom, och straxt ropar han; och han sliter honom, så att han fradgas; och han far med nöd ifrå honom, då han honom slitit hafver.
"and behold a spirit seizes hold of him, and rudely he shouts out, It convulses him till he foams; indeed it will hardly leave off bruising him sorely.
40 Och jag bad dina Lärjungar, att de skulle utdrifva honom; och de kunde icke.
"I begged your disciples to cast it out, but they could not."
41 Då svarade Jesus, och sade: O! du otrogna och genstörtiga slägte, huru länge skall jag vara när eder, och lida eder? Haf din son hit.
"O faithless and perverse generation," said Jesus, "how long shall I be with you and bear with you? Bring your son to me."
42 Och vid han nu framgick, ref och slet djefvulen honom. Men Jesus näpste den orena andan, och gjorde pilten helbregda, och fick honom sinom fader igen.
But while he was yet coming the demon dashed him down, and cruelly convulsed him. Then Jesus rebuked the unclean spirit, and cured the boy, and gave him back to his father.
43 Och alle vordo förskräckte öfver Guds härlighet. Då alle undrade på allt det han gjorde, sade han till sina Lärjungar:
And they were all awestruck at the mighty power of God. But while everyone was marveling at what he was doing, he said to his disciples.
44 Fatter dessa orden uti edor öron, ty det skall ske, menniskones Son varder öfverantvardad i menniskors händer.
"Let these words sink into your ears; for the son of man is about to be betrayed into the hands of men."
45 Men de förstodo icke detta ordet; och det var fördoldt för dem, att de det icke kunde förstå; och de fruktade att fråga honom om det ordet.
But they did not understand this saying; it was hidden from them so that they perceived it not, and they were sore afraid to ask him about his saying.
46 Och kom ibland dem en tanke, hvilkendera skulle störst vara.
Now there arose a dispute among them as to which one of them was the greatest.
47 Då Jesus såg deras hjertas tankar, tog han ett barn, och ställde det när sig;
And Jesus who knew the dispute that was in their hearts, took a young child, and placed him by his side;
48 Och sade till dem: Hvilken som anammar detta barnet i mitt Namn, han anammar mig; och den mig anammar, han anammar honom, som mig sändt hafver; men den der minst är ibland eder alla, han skall vara störst.
then he said to them. "Whoever shall receive this little child in my name receives me; and whoever shall receive me receives him that sent me. For it is the lowliest among you all who is great."
49 Då svarade Johannes, och sade: Mästar, vi sågom en, som utdref djeflar under ditt Namn, och vi förbödom honom det; efter det han icke följer med oss.
"Master," said John, "we saw a man who was casting out demons in your name, and we forbade him, because he was not following us."
50 Sade Jesus till honom: Förbjuder honom intet; ty den der icke emot oss är, han är med oss.
But Jesus said, "Forbid him not, for he who is not against you is for you."
51 Och det begaf sig, då tiden fullbordad var, att han skulle hädantagen varda, vände han sitt ansigte till att fara åt Jerusalem.
When now when the time drew near for him to be received up, he stedfastly set his face to go to Jerusalem,
52 Och han sände båd framför sig; de gingo, och kommo intill en stad, som de Samariter uti bodde, att de skulle reda för honom.
and sent messengers before him. These went and entered into a Samaritan village to make ready for him.
53 Och de undfingo honom intet; ty han hade vändt sitt ansigte till att draga till Jerusalem.
But they did not receive him because his face was set to go to Jerusalem.
54 Då hans Lärjungar, Jacobus och Johannes, det sågo, sade de: Herre, vill du, så vilje vi säga, att elden måtte komma ned af himmelen, och förtära dem, såsom ock Elias gjorde?
And when his disciples, Jamesand John, saw this they said, "Lord, are you willing for us to bid fire come down from heaven and destroy them?" As Elijah did.
55 Men Jesus vände sig om, och näpste dem, sägandes: I veten icke, hvars andas I ären;
But he turned and rebuked them and said,
56 Ty menniskones Son är icke kommen till att förderfva menniskornas själar, utan till att frälsa dem. Och de gingo dädan uti en annan by.
"You know not what kind of spirit you share, for the Son of man came not to destroy men’s lives, but to save them." And they went to another village.
57 Och det begaf sig, vid de gingo på vägen, sade en till honom: Jag vill följa dig, hvart du går, Herre.
As they were going on their way, a man came to him and said, "I will follow wherever you go."
58 Sade Jesus till honom: Räfvarna hafva kulor, och foglarna under himmelen näste; men menniskones Son hafver icke, der han kan luta sitt hufvud till.
"The foxes have their holes," Jesus answered, "and the wild birds have their nest, but the Son of man has not where to lay his head."
59 Men han sade till en annan: Följ mig. Då sade han: Herre, låt mig först gå bort, och begrafva min fader.
To another he said, "Follow me!" But he replied, "Permit me first to go and bury my father."
60 Då sade Jesus till honom: Låt de döda begrafva sina döda; men du, gack, och förkunna Guds rike.
"Leave the dead to bury their own dead," said Jesus to him, "go you and announce, far and wide the kingdom of God."
61 En annar sade: Herre, jag vill följa dig; men låt mig först gå, och skilja mig ifrå dem som i mitt hus äro.
And another man also said to him. "I will follow you, Lord; but first permit me to bid farewell to those who are in my house."
62 Sade Jesus till honom: Hvilken som sätter sin hand till plogen, och ser tillbaka, han är icke beqväm för Guds rike.
But Jesus answered him, "No man who puts his hand to the plow and then looks back, is fit for the kingdom of God."
