Lukas 5
1 Och det begaf sig, då folket föll honom öfver, på det de skulle höra Guds ord; och han stod utmed sjön Genesaret;
Now it happened, while the people were crowding around Jesus and listening to the word of God, that he was standing by the lake of Gennesaret.
2 Och han såg två båtar stå i sjöstranden; men fiskarena voro utgångne af dem, till att två sin nät.
He saw two boats pulled up by the edge of the lake. The fishermen had gotten out of them and were washing their nets.
3 Då gick han in uti en båt, som var Simons, och bad honom, att han skulle lägga litet ut ifrå landet. Och han satte sig, och lärde folket utu båten.
Jesus got into one of the boats, which was Simon's, and asked him to put it out in the water a short distance from the land. Then he sat down and taught the people out of the boat.
4 Då han vände igen tala, sade han till Simon: Lägg ut på djupet, och kaster edor nät ut till drägt.
When he had finished speaking, he said to Simon, “Take the boat out into the deeper water and let down your nets for a catch.”
5 Då svarade Simon, och sade till honom: Mästar, vi hafve arbetat hela nattena, och fått intet; men på din ord vill jag kasta ut näten.
Simon answered and said, “Master, we worked all night, and caught nothing, but at your word, I will let down the nets.”
6 Och då de det gjorde, beslöto de en mägta stor hop fiskar; och deras nät gick sönder.
When they had done this, they gathered a very large number of fish, and their nets were breaking.
7 Och de vinkade till sina stallbröder, som voro uti den andra båten, att de skulle komma och hjelpa dem. Och de kommo, och uppfyllde båda båtarna, så att de begynte sjunka.
So they motioned to their partners in the other boat that they should come and help them. They came and filled both the boats, so that they began to sink.
8 Då Simon Petrus det såg, föll han till Jesu knä, sägandes: Herre, gack ut ifrå mig; ty jag är en syndig menniska.
But Simon Peter, when he saw it, fell down at Jesus' knees, saying, “Depart from me, for I am a sinful man, Lord.”
9 Ty en förskräckelse var kommen öfver honom, och öfver alla de med honom voro, för detta fiskafängets skull, som de fått hade;
For he was amazed, and all who were with him, at the catch of fish which they had taken.
10 Sammalunda ock öfver Jacobum och Johannem, Zebedei söner, som Simons stallbröder voro. Då sade Jesus till Simon: Var icke förfärad; härefter skall du taga menniskor.
This included James and John, sons of Zebedee, who were partners with Simon. Jesus said to Simon, “Do not be afraid, because from now on you will catch men.”
11 Och de förde båda båtarna i land, och öfvergåfvo alltsammans, och följde honom.
When they had brought their boats to land, they left everything and followed him.
12 Så begaf det sig, då han var uti en stad, och si, der var en man full med spitelsko; när han fick se Jesum, föll han ned på sitt ansigte, och bad honom, sägandes: Herre, om du vill, kan du göra mig renan.
It came about that while he was in one of the cities, a man full of leprosy was there. When he saw Jesus, he fell on his face and begged him, saying, “Lord, if you are willing, you can make me clean.”
13 Då räckte han ut handena, och tog på honom, sägandes: Jag vill, var ren. Och straxt gick spitelskan bort af honom.
Then Jesus reached out his hand and touched him, saying, “I am willing. Be clean.” Immediately the leprosy left him.
14 Och han böd honom, att han det för ingom säga skulle; utan gack ( sade han ), och visa dig Prestenom, och offra för din renselse, efter som Mose budit hafver, dem till vittnesbörd.
He instructed him to tell no one, but told him, “Go on your way, and show yourself to the priest and offer a sacrifice for your cleansing, according to what Moses commanded, for a testimony to them.”
15 Och ryktet gick ändå vidare ut om honom, och mycket folk församlade sig, att de skulle höra honom, och blifva botade af honom ifrå deras krankheter.
But the report about him spread even farther, and large crowds of people came together to hear him teach and to be healed of their sicknesses.
16 Men han gick afsides bort i ödemarkena, och bad.
But he often withdrew into the deserted places and prayed.
17 Och det begaf sig på en dag, då han lärde, och der voro de Phariseer och Skriftlärde sittande, som komne voro utaf alla städer i Galileen, och Judeen, och af Jerusalem; och Herrans kraft var till att göra dem helbregda.
It came about on one of those days that he was teaching, and there were Pharisees and teachers of the law sitting there who had come from many different villages in the regions of Galilee and Judea, and also from the town of Jerusalem. The power of the Lord was with him to heal.
18 Och si, någre män båro ena mennisko på en säng, hvilken borttagen var, och de sökte efter, huru de skulle komma honom in, och läggan framför honom.
Now some men came, carrying on a mat a man that was paralyzed, and they looked for a way to bring him inside in order to lay him down in front of Jesus.
19 Och då de icke funno, för folkets skull, på hvilko sidon de skulle bäst komma honom in, stego de upp på taket, och släppte honom ned genom taket, med sängen, midt för Jesum.
They could not find a way to bring him in because of the crowd, so they went up to the housetop and let the man down through the tiles, on his mat, into the midst of the people, right in front of Jesus.
20 Och då han såg deras tro, sade han till honom: Menniska, dina synder varda dig förlåtna.
Seeing their faith, Jesus said, “Man, your sins are forgiven you.”
21 Och de Skriftlärde och Phariseer begynte tänka, sägande: Ho är denne, som talar Guds hädelse? Ho kan förlåta synder, utan Gud allena?
The scribes and the Pharisees began to question this, saying, “Who is this who speaks blasphemies? Who can forgive sins but God alone?”
22 Då Jesus förmärkte deras tankar, svarade han, och sade till dem: Hvad tänken I uti edor hjerta?
But Jesus, perceiving what they were thinking, answered and said to them, “Why are you questioning this in your hearts?
23 Hvilket är lättare säga: Dina synder varda dig förlåtna; eller säga: Statt upp, och gack?
Which is easier to say, 'Your sins are forgiven you' or to say 'Get up and walk?'
24 Men på det I skolen veta, att Menniskones Son hafver magt på jordene förlåta synder, sade han till den borttagna: Dig säger jag, statt upp, tag dina säng, och gack i ditt hus.
But that you may know that the Son of Man has authority on earth to forgive sins,”—he said to the paralysed man—”I tell you, get up, pick up your mat and go to your house.”
25 Och han stod straxt upp för deras ögon, tog sängen, deruti han legat hade, och gick sina färde hem i sitt hus, och prisade Gud.
Immediately he got up in front of them and picked up the mat on which he was lying. Then he went away to his house, glorifying God.
26 Och de förskräcktes alle, och lofvade Gud, och vordo fulle med fruktan, sägande: Vi hafve sett i dag sällsynt ting.
Everyone was amazed and they glorified God. They were filled with fear, saying, “We have seen extraordinary things today.”
27 Sedan gick han ut, och fick se en Publican, benämnd Levi, sittandes vid tullen, och sade till honom: Följ mig.
After these things happened, Jesus went out from there and saw a tax collector named Levi sitting at the tax collector's tent. He said to him, “Follow me.”
28 Han stod upp, och följde honom, och öfvergaf alltsamman.
So Levi got up and followed him, leaving everything behind.
29 Och Levi gjorde honom ett stort gästabåd i sitt hus; och der voro en stor hop Publicaner, och andre som med dem till bords såto.
Then Levi gave a big banquet in his house for Jesus. There were many tax collectors there and other people who were reclining at the table and eating with them.
30 Och de Skriftlärde och Phariseer knorrade emot hans Lärjungar, sägande: Hvi äten I och dricken med de Publicaner och syndare?
But the Pharisees and their scribes were complaining to his disciples, saying, “Why do you eat and drink with tax collectors and other sinful people?”
31 Då svarade Jesus, och sade till dem: De behöfva icke läkare, som helbregda äro, utan de som kranke äro.
Jesus answered them, “People who are well do not need a physician; only those who are sick.
32 Jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare, till bättring.
I did not come to call righteous people to repentance, but to call sinners to repentance.”
33 Då sade de till honom: Hvi fasta Johannis lärjungar så ofta, och bedja så mycket, sammalunda ock de Phariseers lärjungar; men dine Lärjungar äta och dricka?
They said to him, “The disciples of John often fast and pray, and the disciples of the Pharisees do the same. But your disciples eat and drink.”
34 Sade han till dem: Icke kunnen I drifva bröllopsfolket till att fasta, så länge brudgummen är när dem?
Jesus said to them, “Can anyone make the wedding attendants of the bridegroom fast while the bridegroom is still with them?
35 Men de dagar skola komma, att brudgummen varder tagen ifrå dem; då skola de fasta i de dagar.
But the days will come when the bridegroom will be taken away from them, then in those days they will fast.”
36 Och han sade ock till dem en liknelse: Ingen sätter en klut af nytt kläde på gammalt kläde; annars söndersliter han det nya, och den kluten af det nya skickar sig icke efter det gamla.
Then Jesus also spoke a parable to them. “No one tears a piece of cloth from a new garment and uses it to mend an old garment. If he did that, he would tear the new garment, and the piece of cloth from the new garment would not fit with the cloth of the old garment.
37 Och ingen låter nytt vin i gamla flaskor; annars slår det nya vinet flaskorna sönder, och spilles ut, och flaskorna blifva förderfvade;
No one puts new wine into old wineskins. If he does that, the new wine would burst the skins, and the wine would be spilled, and the wineskins would be destroyed.
38 Utan nytt vin skall man låta uti nya flaskor, och så blifva de både förvarad.
But new wine must be put into fresh wineskins.
39 Och ingen, som dricker gammalt vin, begärar straxt nytt; ty han säger: Det gamla är bättre.
No one after drinking old wine wants the new, for he says, 'The old is better.'”
