Lukas 18
1 Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;
Då sagde han deim ei likning um at dei stødt skulde beda og ikkje trøytna.
2 Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;
«I ein by, » sagde han, «var det ein gong ein domar, som ikkje ottast Gud og ikkje hadde age for noko menneskje.
3 Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.
I same byen var det ei enkja; ho kom jamleg til domaren og sagde: «Hjelp meg, so eg fær rett på motparten min!»
4 Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;
Lenge vilde han ikkje, men då det leid på, sagde han med seg: «Endå eg ikkje ottast Gud og ikkje hev age for noko menneskje,
5 Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.
so vil eg like vel hjelpa denne enkja til retten sin, av di ho plågar meg so; elles kjem ho vel til slutt og legg til meg midt i syni!»
6 Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.
Høyr kva den urettferdige domaren segjer, » sagde Herren;
7 Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?
«skulde so’kje Gud hjelpa sine utvalde til retten sin, dei som ropar til honom dag og natt, um han so drygjer det ut for deim?
8 Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?
Eg segjer dykk: Han skal hjelpa deim til retten sin, og det fort. Men når Menneskjesonen kjem, skal han då finna trui på jordi?»
9 Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:
Til nokre som trudde um seg sjølve at dei var rettferdige, og som vanvyrde alle andre, sagde han denne likningi:
10 Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.
«Det var ein gong tvo menner som gjekk upp i templet og vilde beda; den eine var ein farisæar, og den andre ein tollmann.
11 Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.
Farisæaren stelte seg upp for seg sjølv og bad soleis: «Eg takkar deg, Gud, for di eg ikkje er som anna folk, ein røvar, svikar, horkar, eller og som den tollmannen der!
12 Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.
Eg fastar tvo gonger i vika, og gjev tiend av alt eg tek inn.»
13 Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.
Tollmannen stod langt undan; han vilde ikkje ein gong lyfta augo mot himmelen, men slo seg for bringa og sagde: Å Gud, ver meg syndaren nådig!
14 Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.
Eg segjer dykk: Han var rettferdiggjord då han gjekk heim til sitt hus, men hin ikkje; for kvar den som set seg sjølv høgt, skal gjerast låg, men den som set seg sjølv lågt, skal gjerast høg.»
15 Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.
Dei bar og småborni sine til honom, so han skulde røra ved deim. Då læresveinarne såg det, truga dei deim;
16 Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
men Jesus kalla deim til seg og sagde: «Lat småborni koma til meg, og hindra deim ikkje! For Guds rike høyrer slike til.
17 Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.
Det segjer eg dykk for sant: Den som ikkje tek imot Guds rike som eit lite barn, skal på ingen måte koma inn i det.»
18 Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
Ein synagoge-forstandar spurde honom: «Gode meister, kva skal eg gjera so eg kann vinna eit ævelegt liv?» (aiōnios g166)
19 Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
«Kvi kallar du meg god?» sagde Jesus. «Ingen er god utan ein - Gud!
20 Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.
Du kjenner bodi: «Du skal ikkje gjera hor! Du skal ikkje drepa! Du skal ikkje stela! Du skal ikkje vitna rangt! Du skal æra far din og mor di!»»
21 Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.
«Alt det hev eg halde frå eg var ung, » svara han.
22 Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
Då Jesus høyrde det sagde han: «Eitt vantar deg endå: sel alt det du hev, og byt det ut åt dei fatige, so fær du ein skatt i himmelen! Og kom so og fylg meg!»
23 Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.
Mannen vart sturen då han høyrde dei ordi; for han var svært rik.
24 Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;
Jesus såg det på honom og sagde: «Kor vandt det er for dei som hev gods og gull å koma inn i Guds rike!
25 Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
Ja, ein kamel kjem lettare gjenom eit nålauga enn ein rik kjem inn i Guds rike.»
26 Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?
«Kven kann då verta frelst?» sagde dei som høyrde på det.
27 Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
Han svara: «Det som er umogelegt for menneskje, er mogelegt for Gud.»
28 Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
«Enn me som hev skilt oss med alt som var vårt og fylgt deg!» sagde Peter.
29 Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
Då sagde han til deim: «Det segjer eg dykk for sant: Det er ingen som hev skilt seg med hus eller kona eller brør eller foreldre eller born for Gudsriket skuld,
31 Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
So kalla han dei tolv innåt seg og sagde til deim: «No fer me upp til Jerusalem, og alt det som profetarne hev skrive um Menneskjesonen, skal ganga fram:
32 Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
Han gjevast yver til heidningarne og spottast, og farast ille med og sputtast på,
33 Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
og dei skal hudfletta honom og slå honom i hel, og tridje dagen skal han standa upp att.»
34 Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
Men dei forstod ikkje noko av dette; det var dult for deim kva som låg i det ordet, og dei skyna ikkje det han sagde.
35 Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
Då han no kom burtimot Jeriko, sat ein blind mann attmed vegen og bad seg.
36 Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
Då han høyrde det for so mykje folk fram igjenom, spurde han kva var tids.
37 Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
Dei fortalde honom at Jesus frå Nasaret for framum.
38 Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
Då ropa han: «Jesus, Davids son, gjer sælebot på meg!»
39 Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
Dei som gjekk fyre, skjente på honom og sagde han skulde tegja; men han ropa berre endå meir: «Davids son, gjer sælebot på meg!»
40 Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
Då stana Jesus og sagde at dei skulde leida den blinde hit til honom, og då han kom innåt, spurde han:
41 Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
«Kva vil du eg skal gjera for deg?» - «Herre, lat meg få att syni mi!» svara han.
42 Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
«No fær du att syni! Trui di hev hjelpt deg, » sagde Jesus.
43 Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.
Og straks fekk han att syni si og fylgde honom alt med han lova Gud; og alt folket som såg det, gav Gud æra og pris.
