Lukas 18
1 Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;
Lino nakabambila chikozyano chitondezya mbubeelede kunokomba akuti batatyoki myoyo,
2 Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;
wati, “Muli limwi dopolo kwakali mubetesi utakwe wakalikuyowa Leza nikuba kulemeka bantu.
3 Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.
Lino kwakali mukamufu mudolopo eli, wakaliswini kaza kulinguwe, kati, 'Mundigwasizye makani angu asimulanduma'.
4 Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;
Lino wakaba achindi chilamfu katalikuyanda kumugasizya, pesi nikwakaba kayindi, wakalyambuuzya alikke wati, “Nikuba ngundilemeka,
5 Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.
pesi mukamufu oyu wandikatazya, ndilamugwasizya kuti ajane lwangunuko kumakani akwe, kwiitila kuti atandisusubiki, kanoswini kandichindila”.
6 Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.
Mpawo Mwami wakati, “Muswilizye mbaamba mubetesi oyu siluuni”.
7 Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?
Lino muyeeye kuti, Leza takonzyi na kubeteka chabululami kubsale bakwe, ibamulilila sikati amansiku? Ulachedwa na kubkutukila?
8 Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?
“Ndamwambila kuti, uyofwambana loko kulingula makani abo. Nikuba obo, nazobweda Mwana mulombe wa Muntu uzojana kakuchili lusyomo na munyika?”
9 Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:
Elyo wakamba mukozyano oyu utobela kuli bamwi bakali kulisyom beni kuti baliluleme, abo bakali kunyansya bamwi,
10 Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.
“Baluumi babili bakaya mun'anda yaLeza kuyookomba- umwi wakali muFalisi oyu umwi kali Simutelo.
11 Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.
MuFalisi wakayimikila wakomba kaamba zintu ezi atala lyabuumi bwakwe wati, 'Leza, ndilakulumba nkambo kakuti tandili mbuli bamwi pe babbi, bantu bataluleme pe, basibwamu, na bali mbuli Simutelo oyu.
12 Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.
Ndilalyiimya tubili amviki. Ndilapa chipanzi chakkumi chazintu zyoonse nzindijana'.
13 Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.
Pesi Simutelo, kayimvwi kulekule, tewakakonzya pe nikuba kusompya meso akwe kujulu, pesi wakawuma akaango kakwe wati, 'Leza, ndifwide luzyalo, me ndisizibi'.
14 Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.
Ndamwambila kuti oyu mwalumi wakajoka kun'anda yakwe kali walulamikwa kwiinda olya mweenzinyina, nkambo kufumbwa muntu ulisumpula uzofwinsigwa, pesi woonse muntu ulijosya ansi uzosumpulwa”.
15 Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.
Bantu bakeeta bana banini kulinguwe kuti abaampe, pesi basikwiiya nibakababona bakabaambwiida.
16 Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
Pesi Jesu wakabayita kulinguwe wati, “Muzumizye bana banini baze kuindime, alubo mutabakasyim pe. Nkambo bwami bwakujulu mbubwabo.
17 Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.
Kasimpe ndamwambila, utakonzyi kutambula bwami bwaLeza mbuli mwana munini takwe kuyobunjila”.
18 Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
Umwi mwendelezi wakamubuzya wati, “Muyisi mubotu, ngandilachita biyeni kuti ndikajane buumi butamani?” (aiōnios g166)
19 Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
Jesu wakati kulinguwe, “Nkamboonzinundaamba kuti ndilimubotu? Takwe muntu mubotu pe, kunze kwaLeza alikke.
20 Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.
Ulizi milawu yaamba kuti utachiti bwaamu, utajeyi, utabbi, utaambi manwa, lemeka uso abanyoko”.
21 Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.
Mweendelezi wakati, “Yoonse eyi ndakayilondola kuzwa kandichili mulombe”.
22 Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
Lino Jesu nakamvwa obo, wakati kulinguwe, “Kuli chinti chimwi nchubulide. Weelede kuzya zintu zyoonse nzulaazyo mpawo wabila bachete, elyo uyooba achiybwedo chalubono kujulu mpawo uze unditobele”.
23 Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.
Lino mweendelezi oyu nakamvwa makani aya, wakawusa, nkambo wakali alubono lwiingi.
24 Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;
Elyo Jesu nakabona kuti wawusa loko wakati, “Nchiyumu loko kuli abo bajisi lubono lwiingi kunjila mubwami bwakujulu!
25 Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
Nkambo chilakonzeka kuti nkamela yiinde mumpuli yansunda kwiinda kuti muntu muvubi anjile mubwami bwaLeza”.
26 Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?
Abo ibakamvwa makani aya bakati, “No mwati sa mpali unga uyofutulwa?”
27 Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
Jesu wakamwambila wati,” Zintu ziyumu kubantu nzyuuba kuliLeza.”
28 Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
Pita wakati, “Langa twakasiya zintu zyesu zyoonse mpawo twatobela nduwe”.
29 Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
Jesu wakati kulimbabo, “Ndamwambila kasimpe kuti takwe muntu naba umwi wakasiya n'anda yakwe, naba banakazi bakwe, na banike bakwe, na bazyali, na bana nkambo kabwami bwaLeza,
31 Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
Nakamaninsya kubunganizya bali kkumi ababili kulinguw, wakati kulimbabo, “Mulange tuya kuJelusalema, lino zyoonse zintu zyakalembwa abasinsimi atala a Mwana mulombe wa Muntu ziya kuyozuzikizigwa”.
32 Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
Nkambo uyopenzegwa mumaboko Bamasi, mpawo bayomuwela, uyojatwa chamasampu, mpawo bakamuswide mate.
33 Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
Nibayomaninsya kumuuma, bayomujeya, mpawo mubuzuba bwatatu uyobuka lubo.”
34 Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
Takwe nchibakamvwa pe kumakani aya, alubo eli lyakabasita, mpawo takwe nibakamvwisisisya pe zintu ezi zyakali kwaambwa.
35 Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
Kwakaba kuti Jesu kaali waamba kusika muJelikko, umwi moofu wakalikkede kumbali aanzila, ulakumbila,
36 Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
mpawo nakamvwa tyanga lyabantu bayabweenda, wakabuzya kuti chakali kuchitika niinzi.
37 Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
Bakamambila kuti, “Ngu Jesu waNazaleta uyabweenda.
38 Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
Mpawo mwalumi oyu moofu wakasompezya wati, “Jesu Mwana a Davida, ndifwide luzyalo”.
39 Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
Bakali kweenda kumpela bakamwambwiida moofu oyu, bati, “Umuna”. Pesi wakasompezya loko, “Mwana wa Davida, ndifwide luzyalo”.
40 Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
Jesu wakayimikila nji mpawo walayilila kuti mwalumi oyu ayeetwe kuli nguwe. Lino mwalumi oyu moofu nakaba afwiifwi, Jesu wakabuzya wati,
41 Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
“Uyanda kuti ndikuchitilenzi? Wakati, “Mwami ndiyanda kuti ndibone”.
42 Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
Jesu wakati kulinguwe, “Bona. Lusyomo lwako lwakuponesya”.
43 Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.
Mpawo awo wakabona, wamutobela, kalemya Leza. Bantu boonse nibakabona ezi bakalumbayizya Leza.
