Josua 11

1 Då Jabin, Konungen i Hazor, detta hörde, sände han till Jobab, Konungen i Madon, och till Konungen i Achsaph,

And it came to pass, when Jabin king of Hazor had heard [those things], that he sent to Jobab king of Madon, and to the king of Shimron, and to the king Achshaph,

2 Och till de Konungar, som bodde norrut uppå bergen, och uppå slättmarkene, söderut Cinneroth; och i dalarna, och i NaphotDor, utmed hafvet;

And to the kings that [were] on the north of the mountains, and of the plains south of Cinneroth, and in the valley, and in the borders of Dor on the west,

3 Till de Cananeer österut och vesterut, till de Amoreer, Hetheer, Phereseer, och Jebuseer uppå bergen; så ock till de Heveer nedanför Hermons berg i Mizpa land.

[And to] the Canaanite on the east and on the west, and [to] the Amorite, and the Hittite, and the Perizzite, and the Jebusite in the mountains, and [to] the Hivite under Hermon in the land of Mizpeh.

4 Desse drogo ut med alla deras härar, dråpeliga mycket folk, såsom sanden i hafsstrandene; och ganska många hästar och vagnar.

And they went out, they and all their hosts with them, many people, even as the sand that [is] upon the sea-shore in multitude, with horses and chariots very numerous.

5 Alle desse Konungar församlade sig, och kommo, och lägrade sig ihop vid det vattnet Merom, till att strida med Israel.

And when all these kings were met together, they came and encamped together at the waters of Merom, to fight against Israel.

6 Och Herren sade till Josua: Frukta dig intet för dem; ty i morgon på denna tiden skall jag gifva dem alla slagna för Israels barn; deras hästar skall du hasa, och bränna deras vagnar i eld.

And the LORD said to Joshua, Be not afraid because of them: for to-morrow about this time will I deliver them up all slain before Israel: thou shalt hough their horses, and burn their chariots with fire.

7 Och Josua kom hasteliga på dem, och allt krigsfolket med honom, vid vattnet Merom, och öfverföll dem.

So Joshua came, and all the people of war with him, against them by the waters of Merom suddenly, and they fell upon them.

8 Och Herren gaf dem i Israels händer; och de slogo dem, och jagade dem allt intill det stora Zidon, och intill det varma vattnet; och intill slätten i Mizpe österut, och slogo dem tilldess icke en igenblef.

And the LORD delivered them into the hand of Israel, who smote them, and chased them to great Zidon, and to Misrephoth-maim, and to the valley of Mizpeh eastward; and they smote them, until they left to them none remaining.

9 Då gjorde Josua dem såsom Herren honom budit hade, och hasade deras hästar, och brände upp deras vagnar;

And Joshua did to them as the LORD bade him: he houghed their horses, and burnt their chariots with fire.

10 Och vände om på samma tiden, och vann Hazor, och slog dess Konung med svärd; ty Hazor var tillförene hufvudstaden för alla dessa Konungariken;

And Joshua at that time turned back, and took Hazor, and smote its king with the sword: for Hazor before-time was the head of all those kingdoms.

11 Och slog alla de själar, som derinne voro, med svärdsegg, och gaf dem tillspillo; och lät intet igenblifva, som anda hade; och brände upp Hazor med eld.

And they smote all the souls that [were] in it with the edge of the sword, utterly destroying [them]: there was not any left to breathe: and he burnt Hazor with fire.

12 Dertill alla dessa Konungarnas städer vann Josua, med deras Konungar; och slog dem med svärdsegg, och gaf dem tillspillo, såsom Mose Herrans tjenare budit hade.

And all the cities of those kings, and all the kings of them, Joshua took, and smote them with the edge of the sword, [and] he utterly destroyed them, as Moses the servant of the LORD commanded.

13 Dock uppbrände Israels barn inga städer med eld, som högt uppe lågo, förutan Hazor allena; det uppbrände Josua.

But [as for] the cities that stood still in their strength, Israel burned none of them, save Hazor only; [that] did Joshua burn.

14 Och allt rofvet af dessa städerna, och boskapen, bytte Israels barn emellan sig; men alla menniskor slogo de med svärdsegg, tilldess de förgjorde dem, och läto intet igenblifva, som anda hade.

And all the spoil of these cities, and the cattle, the children of Israel took for a prey to themselves: but every man they smote with the edge of the sword, until they had destroyed them, neither left they any to breathe.

15 Såsom Herren sinom tjenare Mose, och Mose Josua budit hade, så gjorde Josua, att intet blef tillbaka af allt det Herren hade budit Mose.

As the LORD commanded Moses his servant, so did Moses command Joshua, and so did Joshua: he left nothing undone of all that the LORD commanded Moses.

16 Alltså intog Josua all denna landen på bergen, och allt det söderut ligger, och allt landet Gosen, och dalarna, och slättmarkena, och Israels berg med dess dalar;

So Joshua took all that land, the hills, and all the south country, and all the land of Goshen, and the valley, and the plain, and the mountain of Israel, and the valley of the same;

17 Allt ifrå berget, som åtskiljer landet uppåt emot Seir intill BaalGad, på bergsens Libanons slätt nedan vid Hermons berg; alla deras Konungar vann han, och slog dem, och drap dem.

[Even] from the mount Halak, that goeth up to Seir, even to Baal-gad, in the valley of Lebanon under mount Hermon: and all their kings he took, and smote them, and slew them.

18 Men han förde örlig med dessa Konungarna i långan tid.

Joshua made war a long time with all those kings.

19 Och var ingen stad, som sig gaf med frid under Israels barn, undantagna de Heveer, som bodde i Gibeon; utan de vunno dem alla med strid.

There was not a city that made peace with the children of Israel, save the Hivites the inhabitants of Gibeon: all [other] they took in battle.

20 Och det skedde så af Herranom, att deras hjerta vardt förstockadt, till att möta Israels barn med strid; på det de skulle tillspillo komma, och dem ingen nåd vederfaras, utan förgöras, såsom Herren hade budit Mose.

For it was of the LORD to harden their hearts, that they should come against Israel in battle, that he might destroy them utterly, [and] that they might have no favor, but that he might destroy them, as the LORD commanded Moses.

21 På den tiden kom Josua, och utrotade de Enakim utaf bergen af Hebron, af Debir, af Anab, af all Juda berg, och af all Israels berg, och gaf dem tillspillo med deras städer;

And at that time came Joshua and cut off the Anakims from the mountains, from Hebron, from Debir, from Anab, and from all the mountains of Judah, and from all the mountains of Israel: Joshua destroyed them utterly with their cities.

22 Och lät ingen Enakim igenblifva i Israels barnas land, förutan i Gasa, i Gath, och i Asdod; der blefvo de igen.

There was none of the Anakims left in the land of the children of Israel: only in Gaza, in Gath, and in Ashdod, there remained.

23 Alltså tog Josua allt landet in, alldeles såsom Herren hade sagt till Mose; och gaf det Israels barnom till arfs, hvarjo slägtene sin del. Och landet vände åter att strida.

So Joshua took the whole land, according to all that the LORD said to Moses, and Joshua gave it for an inheritance to Israel according to their divisions by their tribes. And the land rested from war.