Johannes 20
1 På den ena Sabbathen kom Maria Magdalena om morgonen, då ännu mörkt var, till grafvena, och såg stenen vara borto af grafvene.
Now on the first day of the week, Miriam Magdalene went early, while it was still dark, to the tomb, and saw that the stone had been taken away from the tomb.
2 Då lopp hon, och kom till Simon Petrum, och till den andra Lärjungan, som Jesus älskade, och sade till dem: De hafva tagit Herran bort utaf grafvene, och vi vete icke hvart de hafva lagt honom.
Therefore she ran and came to Simon Peter and to the other disciple whom Yeshua loved, and said to them, “They have taken away the Lord out of the tomb, and we don’t know where they have laid him!”
3 Då gick Petrus ut, och den andre Lärjungen, och kommo till grafvena.
Therefore Peter and the other disciple went out, and they went toward the tomb.
4 Både lupo de tillika; och den andre Lärjungen lopp före, snarare än Petrus, och kom först till grafvena.
They both ran together. The other disciple outran Peter and came to the tomb first.
5 Och när han lutade sig ned, fick han se lakanen lagd; dock gick han icke in.
Stooping and looking in, he saw the linen cloths lying there; yet he didn’t enter in.
6 Så kom då Simon Petrus efter honom, och gick in i grafvena, och såg lakanen lagd;
Then Simon Peter came, following him, and entered into the tomb. He saw the linen cloths lying,
7 Och svetteduken, som hade varit om hans hufvud, icke lagd när lakanen, utan afsides i ett rum tillhopasvept.
and the cloth that had been on his head, not lying with the linen cloths, but rolled up in a place by itself.
8 Då gick ock den andre Lärjungen in, som förr var kommen till grafvena, och såg det, och troddet.
So then the other disciple who came first to the tomb also entered in, and he saw and believed.
9 Ty de förstodo icke än då Skriftena, att han skulle uppstå ifrå de döda.
For as yet they didn’t know the Scripture, that he must rise from the dead.
10 Och Lärjungarna gingo åter tillhopa igen.
So the disciples went away again to their own homes.
11 Men Maria stod och gret utanför grafvene. Vid hon nu så gret, lutade hon sig in i grafvena;
But Miriam was standing outside at the tomb weeping. So as she wept, she stooped and looked into the tomb,
12 Och fick se två Änglar i hvit kläder, sittande, den ene vid hufvudet, och den andre vid fötterna, der de hade lagt Jesu lekamen.
and she saw two angels in white sitting, one at the head and one at the feet, where the body of Yeshua had lain.
13 De sade till henne: Qvinna, hvad gråter du? Sade hon till dem: De hafva tagit bort min Herra; och jag vet icke hvart de hafva lagt honom.
They asked her, “Woman, why are you weeping?” She said to them, “Because they have taken away my Lord, and I don’t know where they have laid him.”
14 När hon detta sade, vände hon sig tillbaka, och fick se Jesum ståndandes; och visste icke att det var Jesus.
When she had said this, she turned around and saw Yeshua standing, and didn’t know that it was Yeshua.
15 Sade Jesus till henne: Qvinna, hvad gråter du? Hvem söker du? Hon mente, att det hade varit örtagårdsmästaren, och sade till honom: Herre, hafver du burit honom bort; säg mig hvart du hafver lagt honom, och jag vill tågan.
Yeshua said to her, “Woman, why are you weeping? Who are you looking for?” She, supposing him to be the gardener, said to him, “Sir, if you have carried him away, tell me where you have laid him, and I will take him away.”
16 Jesus sade till henne: Maria. Då vände hon sig om, och sade till honom: Rabbuni, det är, Mästar.
Yeshua said to her, “Miriam.” She turned and said to him, “Rabboni!” which is to say, “Rabbi!”
17 Sade Jesus till henne: Kom icke vid mig; ty jag är icke ännu uppfaren till min Fader; men gack till mina bröder, och säg dem: Jag far upp till min Fader, och edar Fader; och till min Gud, och edar Gud.
Yeshua said to her, “Don’t hold me, for I haven’t yet ascended to my Father; but go to my brothers and tell them, ‘I am ascending to my Father and your Father, to my God and your God.’”
18 Maria Magdalena kom, och bådade Lärjungomen, att hon hade sett Herran, och att han hade sagt henne detta.
Miriam Magdalene came and told the disciples that she had seen the Lord, and that he had said these things to her.
19 Men om aftonen, på den samma Sabbathen, då dörrarna voro lyckta, der Lärjungarna voro församlade, för Judarnas rädslos skull, kom Jesus, och stod midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder.
When therefore it was evening on that day, the first day of the week, and when the doors were locked where the disciples were assembled, for fear of the Judeans, Yeshua came and stood in the middle and said to them, “Peace be to you.”
20 Och när han hade detta sagt, lät han dem se händerna, och sina sido. Då vordo Lärjungarna glade, att de sågo Herran.
When he had said this, he showed them his hands and his side. The disciples therefore were glad when they saw the Lord.
21 Då sade Jesus åter till dem: Frid vare eder; såsom Fadren hafver mig sändt, så sänder ock jag eder.
Yeshua therefore said to them again, “Peace be to you. As the Father has sent me, even so I send you.”
22 När han detta sagt hade, blåste han på dem, och sade till dem: Tager den Helga Anda;
When he had said this, he breathed on them, and said to them, “Receive the Holy Spirit!
23 Hvilkom I förlåten synderna, dem förlåtas de; och hvilkom I behållen dem, dem äro de behållna.
If you forgive anyone’s sins, they have been forgiven them. If you retain anyone’s sins, they have been retained.”
24 Men Thomas, en af de tolf, hvilken kallas Tvilling, var icke med dem, när Jesus kom.
But Thomas, one of the twelve, called Didymus, wasn’t with them when Yeshua came.
25 Då sade de andre Lärjungarna till honom: Vi sågom Herran. Sade han till dem: Utan jag ser hålen efter spikarna i hans händer, och stinger mitt finger i hålen efter spikarna, och stinger min hand i hans sido, tror jag det icke.
The other disciples therefore said to him, “We have seen the Lord!” But he said to them, “Unless I see in his hands the print of the nails, put my finger into the print of the nails, and put my hand into his side, I will not believe.”
26 Och åtta dagar derefter voro åter hans Lärjungar inne, och Thomas med dem; då kom Jesus, vid dörrarna voro lyckta, och stod midt ibland dem, och sade: Frid vare eder.
After eight days, again his disciples were inside and Thomas was with them. Yeshua came, the doors being locked, and stood in the middle, and said, “Peace be to you.”
27 Sedan sade han till Thomas: Räck hit ditt finger, och ge mina händer, och räck hit dina hand, och stick henne i mina sido; och var icke tvifvelaktig, utan trogen.
Then he said to Thomas, “Reach here your finger, and see my hands. Reach here your hand, and put it into my side. Don’t be unbelieving, but believing.”
28 Thomas svarade, och sade till honom: Min Herre, och min Gud.
Thomas answered him, “My Lord and my God!”
29 Jesus sade till honom: Efter du såg mig, Thoma, tror du; salige äro de som icke se, och dock tro.
Yeshua said to him, “Because you have seen me, you have believed. Blessed are those who have not seen and have believed.”
30 Gjorde ock Jesus mång annor tecken, i sina Lärjungars åsyn, som i denna bokene icke äro skrifne.
Therefore Yeshua did many other signs in the presence of his disciples, which are not written in this book;
31 Men dessa äro skrifne, på det I tro skolen, att Jesus är Christus, Guds Son; och att I, genom trona, skolen hafva lif i hans Namn.
but these are written that you may believe that Yeshua is the Messiah, the Son of God, and that believing you may have life in his name.
