Job 9

1 Job svarade och sade:

Et Job prit la parole, et dit:

2 Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.

Certainement, je sais qu'il en est ainsi; et comment l'homme serait-il juste devant Dieu?

3 Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.

S'il veut plaider avec lui, il ne lui répondra pas une fois sur mille.

4 Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?

Il est habile en son intelligence, et puissant en sa force: qui lui a résisté et s'en est bien trouvé?

5 Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.

Il transporte les montagnes, et elles ne le savent pas; il les bouleverse en sa fureur;

6 Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.

Il fait trembler la terre sur sa base, et ses colonnes sont ébranlées.

7 Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.

Il parle au soleil, et le soleil ne se lève pas; et il met un sceau sur les étoiles.

8 Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.

Seul, il étend les cieux, et il marche sur les hauteurs de la mer.

9 Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.

Il a créé la grande Ourse, l'Orion, et la Pléiade, et les régions cachées du midi.

10 Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.

Il fait de grandes choses qu'on ne peut sonder, de merveilleuses choses qu'on ne peut compter.

11 Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.

Voici, il passe près de moi, et je ne le vois pas; il passe encore, et je ne l'aperçois pas.

12 Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?

S'il ravit, qui le lui fera rendre? Qui lui dira: Que fais-tu?

13 Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.

Dieu ne revient pas sur sa colère; sous lui sont abattus les plus puissants rebelles.

14 Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?

Combien moins lui pourrais-je répondre, moi, et choisir mes paroles pour lui parler!

15 Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.

Quand j'aurais raison, je ne lui répondrais pas; je demanderais grâce à mon juge!

16 Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.

Si je le citais, et qu'il me répondît, je ne croirais pas qu'il voulût écouter ma voix,

17 Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.

Lui qui fond sur moi dans une tempête, et qui multiplie mes plaies sans motif.

18 Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.

Il ne me permet point de reprendre haleine; il me rassasie d'amertume.

19 Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?

S'il est question de force, il dit: “Me voilà! “S'il est question de droit: “Qui m'assigne? “

20 Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.

Quand même je serais juste, ma bouche me condamnerait; je serais innocent, qu'elle me déclarerait coupable.

21 Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.

Je suis innocent. Je ne me soucie pas de vivre, je ne fais aucun cas de ma vie.

22 Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.

Tout se vaut! C'est pourquoi j'ai dit: Il détruit l'innocent comme l'impie.

23 När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.

Quand un fléau soudain répand la mort, il se rit des épreuves des innocents.

24 Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.

La terre est livrée aux mains des méchants; il couvre les yeux de ceux qui la jugent. Si ce n'est lui, qui est-ce donc

25 Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.

Mes jours ont été plus légers qu'un courrier; ils se sont enfuis, sans voir le bonheur;

26 De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.

Ils ont glissé comme des barques de roseaux, comme l'aigle qui fond sur sa proie.

27 När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;

Si je dis: Je veux oublier ma plainte, quitter mon air triste, et reprendre ma sérénité,

28 Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.

Je suis effrayé de toutes mes douleurs: je sais que tu ne me jugeras pas innocent.

29 Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?

Moi, je suis condamné, pourquoi me fatiguer en vain?

30 Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;

Quand je me laverais dans la neige, quand je purifierais mes mains dans la potasse,

31 Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.

Tu me plongerais dans le fossé, et mes vêtements m'auraient en horreur.

32 Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.

Car il n'est pas un homme comme moi pour que je lui réponde, pour que nous allions ensemble en justice.

33 Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.

Il n'y a pas d'arbitre entre nous, qui pose sa main sur nous deux.

34 Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;

Qu'il ôte sa verge de dessus moi, et que ses terreurs ne me troublent plus!

35 Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.

Alors je lui parlerai sans crainte; car, dans l'état où je me trouve, je ne suis plus à moi.