Job 5
1 Nämn mig en, hvad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstäds efter en helig.
Voca ergo, si est qui tibi respondeat, et ad aliquem sanctorum convertere.
2 Men en dåra dräper väl vreden, och en ovisan dödar nitet.
Vere stultum interficit iracundia, et parvulum occidit invidia.
3 Jag såg en dåra väl rotad, och jag bannade straxt hans huse:
Ego vidi stultum firma radice, et maledixi pulchritudini eius statim.
4 Hans barn skola vara fjerran ifrå helsone, och skola varda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är.
Longe fient filii eius a salute, et conterentur in porta, et non erit qui eruat.
5 Hans säd skall den hungrige uppäta, och de väpnade skola taga henne; och hans gods skola de törstige utsupa.
Cuius messem famelicus comedet, et ipsum rapiet armatus, et bibent sitientes divitias eius.
6 Förty vedermödan går icke upp af jordene, och olyckan växer icke upp af åkrenom;
Nihil in terra sine causa fit, et de humo non oritur dolor.
7 Utan menniskan varder född till olycko, såsom foglarna till att flyga.
Homo nascitur ad laborem, et avis ad volatum.
8 Dock vill jag nu tala om Gud, och handla om honom;
Quam ob rem ego deprecabor Dominum, et ad Deum ponam eloquium meum:
9 Som gör mägtig ting, de der icke ransakas kunna; och under, som icke räknas kunna;
Qui facit magna et inscrutabilia et mirabilia absque numero:
10 Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena;
Qui dat pluviam super faciem terræ, et irrigat aquis universa:
11 Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta.
Qui ponit humiles in sublime, et mœrentes erigit sospitate:
12 Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.
Qui dissipat cogitationes malignorum, ne possint implere manus eorum quod cœperant:
13 Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;
Qui apprehendit sapientes in astutia eorum, et consilium pravorum dissipat:
14 Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.
Per diem incurrent tenebras, et quasi in nocte sic palpabunt in meridie.
15 Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;
Porro salvum faciet egenum a gladio oris eorum, et de manu violenti pauperem.
16 Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.
Et erit egeno spes, iniquitas autem contrahet os suum.
17 Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.
Beatus homo qui corripitur a Deo: increpationem ergo Domini ne reprobes:
18 Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.
Quia ipse vulnerat, et medetur: percutit, et manus eius sanabunt.
19 Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig.
In sex tribulationibus liberabit te, et in septima non tangent te malum.
20 I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand.
In fame eruet te de morte, et in bello de manu gladii.
21 Han skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer.
A flagello linguæ absconderis, et non timebis calamitatem cum venerit.
22 Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena;
In vastitate, et fame ridebis, et bestias terræ non formidabis.
23 Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig.
Sed cum lapidibus regionum pactum tuum, et bestiæ terræ pacificæ erunt tibi.
24 Och du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda;
Et scies quod pacem habeat tabernaculum tuum, et visitans speciem tuam, non peccabis.
25 Och skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene;
Scies quoque quoniam multiplex erit semen tuum, et progenies tua quasi herba terræ.
26 Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.
Ingredieris in abundantia sepulchrum, sicut infertur acervus tritici in tempore suo.
27 Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.
Ecce, hoc, ut investigavimus, ita est: quod auditum, mente pertracta.
