< Job 41 >

1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
Tires-tu le Léviathan avec l'hameçon, fais-tu passer la ligne au travers de sa langue?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
Attaches-tu la corde à son naseau, et perces-tu sa mâchoire pour y mettre l'anneau?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
Va-t-il t'adresser beaucoup de prières, et te parler d'une voix adoucie?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
Va-t-il faire un pacte avec toi, pour s'engager à te servir toujours?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
Vas-tu jouer avec lui comme avec un oiseau, et le mettre à l'attache pour tes jeunes filles?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
Entre-t-il dans le trafic de la confrérie, et le répartit-elle entre les marchands?
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
Couvres-tu sa peau de dards, et sa tête de harpons?
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
Tentes-tu de mettre la main sur lui; tu ne t'aviseras plus de l'attaquer.
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
Voici, l'espoir de l'agresseur est bientôt déçu; n'est-il pas terrassé à son seul aspect?
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
Nul n'a l'audace de le provoquer: et qui pourrait Me prendre à partie?
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
Qui m'a prévenu, pour que j'aie à lui rendre? Sous le ciel entier tout est ma propriété.
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
Je ne tairai point sa structure, ni la nature de sa force, ni la beauté de son armure.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
Qui a pu soulever le recouvrement de sa robe, et pénétrer entre sa double mâchoire?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
Qui entr'ouvrit les portes de sa face? Tout autour sont ses dents effroyables.
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
Des sillons sont tracés entre les boucliers de sa croupe, retenus par un sceau qui les presse;
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
ils sont soudés l'un à l'autre, et l'air ne s'insinue pas dans leurs intervalles;
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
entre eux ils sont adhérents, et forment un masse solide, inséparable.
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
Son éternuement produit une gerbe lumineuse, et ses yeux sont comme les paupières de l'aurore.
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
De sa gueule sortent des torches, et des étincelles enflammées s'échappent.
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
Une fumée jaillit de ses narines, comme d'un vaisseau qui bout, et d'une chaudière.
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
Son haleine allume les charbons, et des flammes partent de sa bouche.
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
La force réside dans son encolure, et devant lui la détresse tressaille.
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
Les fanons de sa chair sont adhérents, coulés sur son corps, immobiles.
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
Son cœur a la densité de la pierre, et la densité de la meule inférieure.
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
Se lève-t-il, les héros s'épouvantent, et la peur les déroute.
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
Le coup qu'on lui porte, demeure sans effet; il brave la lance, le dard et la cuirasse.
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
Pour lui le fer est autant que de la paille, et l'airain, que du bois vermoulu.
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
La flèche décochée ne le met pas en fuite, et sur lui les pierres de la fronde font l'effet de la balle.
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
Pour lui la massue est autant que du chaume, et il se rit du frémissement des traits.
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
Son ventre est muni de têts acérés; on dirait que sur le limon où il couche, un traîneau à fouler a laissé son empreinte.
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
Il fait comme une chaudière bouillonner l'onde, et donne à la mer l'aspect d'un vaisseau où l'on broie les parfums.
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
Il laisse après lui un sillage lumineux; on prendrait la mer pour une blanche chevelure.
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
Sur la terre il n'a pas de maître; il fut créé pour être intrépide;
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
il ose regarder toute taille élevée, il est Roi au-dessus de tous les fiers animaux.

< Job 41 >