Job 37
1 Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
At this also my heart trembleth, and is moved out of its place.
2 Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
Hear attentively the noise of His voice, and the sound that goeth out of His mouth.
3 Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
He sendeth it forth under the whole heaven, and His lightning unto the ends of the earth.
4 Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
After it a voice roareth; He thundereth with the voice of His majesty; and He stayeth them not when His voice is heard.
5 Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
God thundereth marvellously with His voice; great things doeth He, which we cannot comprehend.
6 Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
For He saith to the snow: 'Fall thou on the earth'; likewise to the shower of rain, and to the showers of His mighty rain.
7 Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
He sealeth up the hand of every man, that all men whom He hath made may know it.
8 Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
Then the beasts go into coverts, and remain in their dens.
9 Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
Out of the Chamber cometh the storm; and cold out of the north.
10 Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
By the breath of God ice is given, and the breadth of the waters is straitened.
11 De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
Yea, He ladeth the thick cloud with moister, He spreadeth abroad the cloud of His lightning;
12 Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
And they are turned round about by His guidance, that they may do whatsoever He commandeth them upon the face of the habitable world:
13 Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
Whether it be for correction, or for His earth, or for mercy, that He cause it to come.
14 Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
Hearken unto this, O Job; stand still, and consider the wondrous works of God.
15 Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
Dost thou know how God enjoineth them, and causeth the lightning of His cloud to shine?
16 Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
Dost thou know the balancings of the clouds, the wondrous works of Him who is perfect in knowledge?
17 Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
Thou whose garments are warm, when the earth is still by reason of the south wind;
18 Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
Canst thou with Him spread out the sky, which is strong as a molten mirror?
19 Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
Teach us what we shall say unto Him; for we cannot order our speech by reason of darkness.
20 Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
Shall it be told Him that I would speak? Or should a man wish that he were swallowed up?
21 Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
And now men see not the light which is bright in the skies; but the wind passeth, and cleanseth them.
22 Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
Out of the north cometh golden splendour, about God is terrible majesty.
23 Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
The Almighty, whom we cannot find out, is excellent in power, yet to judgment and plenteous justice He doeth no violence.
24 Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
Men do therefore fear Him; He regardeth not any that are wise of heart.
