Job 35

1 Och Elihu svarade, och sade:

Još govori Elijuj i reèe:

2 Håller du det för rätt, att du säger: Jag är rättvisare än Gud?

Misliš li da si pravo rekao: moja je pravda veæa od Božije?

3 Ty du säger: Ho blifver något räknad för dig? Hvad hjelper det, om jag håller mig ifrå synd?

Jer si rekao: šta æe mi pomoæi, kaka æe mi biti korist, da ne griješim?

4 Jag vill svara dig med ordom, och dinom vännom med dig.

Ja æu odgovoriti tebi i drugovima tvojim s tobom.

5 Se upp till himmelen, och skåda; och se uppå skyarna, att de äro dig för höge.

Pogledaj nebo, i vidi; pogledaj oblake, kako su viši od tebe.

6 Om du syndar, hvad kan du skaffa emot honom? Och om din ondska är stor, hvad kan du göra honom?

Ako griješiš, šta æeš mu uèiniti? ili ako se umnože bezakonja tvoja, šta æeš mu nauditi?

7 Och om du äst rättfärdig, hvad kan du gifva honom, eller hvad kan han taga af dina händer?

Ako si pravedan, šta æeš mu dati? ili šta æe primiti iz ruke tvoje?

8 Ene mennisko, såsom du äst, må din ondska något göra, och ene menniskos barne din rättfärdighet.

Èovjeku kakav si može nauditi tvoja zloæa, i sinu èovjeèijemu pomoæi tvoja pravda.

9 De samme måga ropa, när dem mycket öfvervåld sker, och ropa öfver de väldigas arm;

Vapiju od velikoga nasilja kojima se èini, i vièu na ruku silnijeh;

10 De der intet säga: Hvar är Gud, min skapare, som sånger gör om nattena;

A nijedan ne govori: gdje je Bog, stvoritelj moj, koji daje pjesmu noæu;

11 Den oss gör lärdare än djuren på jordene, och visare än foglarna under himmelen?

Koji èini te smo razumniji od zvijerja zemaljskoga, i mudriji od ptica nebeskih.

12 Men de skola der ock ropa öfver de ondas högmod, och han skall intet höra dem;

Tamo vièu s oholosti zlijeh ljudi, ali ne bivaju uslišeni.

13 Ty Gud hörer icke fåfängelighetena, och den Allsmägtige ser der intet till.

Jer Bog ne sluša taštine, i svemoguæi ne gleda na nju.

14 Nu säger du; Du ser honom intet; men en dom är för honom, allenast förbida honom.

Akamoli kad kažeš: ne vidiš to. Pred njim je sud; èekaj ga.

15 Om hans vrede icke så hastigt hemsöker, och intet sköter, att der så många laster äro,

A sada èim te gnjev pohodi, nije ništa, niti je gledao na sve što si uèinio;

16 Derföre hafver Job fåfängt öppnat sin mun; och gifver onyttig ord före med oförnuft.

Zato Jov naprazno otvora usta svoja, i bezumno umnožava rijeèi.