Job 34
1 Och Elihu svarade, och sade:
Un Elihus atbildēja un sacīja:
2 Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
Klausāties, gudrie, manu valodu, un prātīgie, atgriežat ausis pie manis;
3 Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
Jo auss pārbauda vārdus, tā kā mute bauda barību.
4 Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
Lai pārspriežam savā starpā, lai kopā atzīstam, kas ir labi.
5 Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
Jo Ījabs saka: es esmu taisns, bet Dievs ir atņēmis manu tiesu.
6 Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
Lai gan man taisnība, mani tura par melkuli, manas mokas ir nedziedinājamas, lai gan neesmu noziedzies.
7 Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
Kur ir gan cilvēks, kā Ījabs, kas zaimošanu dzer kā ūdeni,
8 Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
Un draudzējās ar ļaundarītājiem un staigā ar bezdievīgiem?
9 Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
Jo viņš saka: cilvēkam nekā nepalīdz, ka tas mīļo Dievu.
10 Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
Tādēļ, gudrie vīri, klausāties mani. Nevar būt, ka Dievs ir ļauns un tas Visuvarenais netaisns.
11 Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
Jo Viņš cilvēkam maksā pēc viņa darba, un ikkatram liek klāties pēc viņa gājuma.
12 Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
Patiesi, Dievs nedara ļauna, un tas Visuvarenais nepārgroza tiesu!
13 Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
Kam pasaule ir pavēlēta, ja ne Viņam, un kas ir radījis visu zemi?
14 Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
Ja Viņš Savu sirdi grieztu uz Sevi pašu vien, un Savu garu un Savu dvašu ņemtu pie Sevis:
15 Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
Tad visa miesa kopā mirtu, un cilvēks taptu atkal par pīšļiem.
16 Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
Ja nu tev ir saprašana, klausi to, ņem vērā manas valodas balsi.
17 Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
Vai jel, kas taisnību ienīst, varēs vadīt? Kā tad tev bija tiesāt to Vistaisnāko?
18 Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
Viņu, kas uz ķēniņu var sacīt: tu netikli, un uz valdnieku: tu blēdi;
19 Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
Kas neuzlūko valdnieku vaigu un neieredz bagātus vairāk nekā nabagus, jo tie visi ir Viņa roku darbs.
20 Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
Acumirklī tie nomirst, un nakts vidū tautas top iztrūcinātas un iet bojā, un varenie top aizrauti un ne caur cilvēka roku.
21 Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
Jo Viņa acis skatās uz cilvēka ceļiem, un Viņš redz visus viņa soļus.
22 Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
Tumsas nav nedz nāves ēnas, kur ļaundarītāji varētu slēpties.
23 Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
Viņam cilvēks ilgi nav jāmeklē, ka lai nāk uz tiesu Dieva priekšā.
24 Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
Viņš satriec varenos bez izmeklēšanas un ieceļ citus viņu vietā.
25 Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
Tāpēc ka Viņš zina viņu darbus, Viņš tos apgāž naktī, ka tie top satriekti.
26 Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
Viņš tos šausta kā bezdievīgus, tādā vietā, kur visi redz.
27 Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
Tāpēc ka tie no Viņa atkāpušies un nav apdomājuši visus Viņa ceļus.
28 Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
Ka nabaga brēkšanai bija jānāk pie Viņa, un bēdīgā kliegšanu Viņš paklausīja.
29 Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
Kad Viņš dod mieru, kas tad pazudinās? Kad Viņš Savu vaigu apslēpj, kas Viņu skatīs? Tā tas ir ar tautām, tā ar ikvienu cilvēku,
30 Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
Lai nelieša cilvēks nevalda un tautai nav par valgiem.
31 För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
Jo uz Dievu jāsaka: man bija jācieš, es vairs negrēkošu.
32 Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
Ko es neredzu, to māci tu man; ja esmu darījis netaisnību, tad to vairs nedarīšu.
33 Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
Vai Dievs lai atlīdzina pēc tava prāta? Jo tu neesi mierā! tad spriedi tu, ne es! Un ko tu taču māki sacīt!
34 Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
Prātīgi ļaudis man sacīs, un ikviens gudrs vīrs, kas uz mani klausījies:
35 Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
Ījabs runājis neprazdams, un viņa vārdi nav bijuši gudri.
36 Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
Kaut Ījabs taptu pārbaudīts līdz galam, ka viņš runā, kā bezdievīgi ļaudis.
37 Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
Jo viņš krauj grēku uz grēku, viņš mūsu priekšā zaimo un runā daudz pret to stipro Dievu. -
