Job 33

1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.

Mais toi, ô Job, écoute mes discours, et prête l'oreille à toutes mes paroles.

2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;

Voici, j'ouvre la bouche, ma langue parle en mon palais.

3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.

Mes paroles exprimeront la droiture de mon cœur; mes lèvres diront franchement ce que je sais.

4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.

C'est l'Esprit de Dieu qui m'a fait; c'est le souffle du Tout-Puissant qui m'a donné la vie.

5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.

Si tu le peux, réponds-moi; résiste-moi en face, et tiens-toi bien.

6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.

Voici, je suis ton égal devant Dieu; j'ai été tiré de la boue, moi aussi.

7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.

Voici, ma terreur ne te troublera point, et ma majesté ne pèsera pas sur toi.

8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.

Vraiment, tu as dit à mes oreilles, et j'ai entendu le son de tes paroles:

9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.

Je suis pur, sans péché; je suis net, et il n'y a point d'iniquité en moi.

10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;

Voici, Dieu me cherche querelle, il me tient pour son ennemi;

11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.

Il met mes pieds dans les ceps, il surveille tous mes mouvements.

12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.

Voici, en cela, tu n'as pas été juste, te répondrai-je; car Dieu est plus grand que l'homme.

13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?

Pourquoi as-tu plaidé contre lui? Il ne rend pas compte de ce qu'il fait.

14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.

Dieu parle cependant une fois, deux fois, mais on n'y prend pas garde;

15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;

En songe, par des visions nocturnes, quand le sommeil tombe sur les humains, pendant qu'ils dorment sur leur couche;

16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;

Alors il ouvre l'oreille de l'homme, et il met le sceau sur ses réprimandes,

17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.

Afin de détourner l'homme de son œuvre, et d'éloigner de lui l'orgueil,

18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;

Afin de préserver son âme de la fosse, et sa vie de l'épée.

19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;

L'homme est aussi châtié par des douleurs, sur son lit, par l'agitation continuelle de ses os.

20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.

Alors sa vie prend en horreur le pain, et son âme les mets les plus désirés.

21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;

Sa chair se consume et disparaît; ses os qu'on ne voyait pas, sont mis à nu.

22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.

Son âme approche de la fosse, et sa vie de ceux qui font mourir.

23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;

S'il y a pour cet homme quelque ange médiateur, un entre mille, pour lui faire connaître ce qu'il doit faire,

24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.

Alors Dieu prend pitié de lui, et dit: “Rachète-le; qu'il ne descende pas dans la fosse; j'ai trouvé une rançon! “

25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.

Sa chair prend plus de fraîcheur que dans son enfance; il revient aux jours de sa jeunesse.

26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.

Il supplie Dieu, et Dieu lui est favorable. Il lui fait contempler avec joie sa face, et il lui rend sa justice.

27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.

Il chante au milieu des hommes, et il dit: “J'avais péché, j'avais violé la justice, et ma peine n'a pas égalé ma faute.

28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.

Il a racheté mon âme, afin qu'elle ne passât point dans la fosse, et ma vie voit encore la lumière! “

29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;

Voilà ce que Dieu fait deux, trois fois, envers l'homme,

30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.

Pour ramener son âme de la fosse, pour qu'elle soit éclairée de la lumière des vivants.

31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.

Sois attentif, Job, écoute-moi! Tais-toi, et je parlerai.

32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.

Si tu as quelque chose à dire, réponds-moi; parle, car je désire te justifier.

33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.

Sinon, écoute-moi; tais-toi, et je t'enseignerai la sagesse.