< Job 31 >

1 Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.
J'avais fait un accord avec mes yeux; et comment aurais-je regardé une vierge?
2 Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?
Car quelle part Dieu m'aurait-il faite d'en haut, et quel héritage le Tout-Puissant m'aurait-il envoyé des cieux?
3 Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?
La calamité n'est-elle pas pour le pervers, et l'adversité pour ceux qui commettent l'iniquité?
4 Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?
Ne voit-il pas toute ma conduite, et ne compte-t-il pas tous mes pas?
5 Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?
Si j'ai marché dans le mensonge, et si mon pied s'est hâté pour tromper,
6 Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.
Que Dieu me pèse dans des balances justes, et il reconnaîtra mon intégrité.
7 Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,
Si mes pas se sont détournés de la voie, et si mon cœur a suivi mes yeux, et si quelque souillure s'est attachée à mes mains,
8 Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.
Que je sème et qu'un autre mange, et que mes rejetons soient déracinés!
9 Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,
Si mon cœur a été séduit par quelque femme, et si j'ai fait le guet à la porte de mon prochain,
10 Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;
Que ma femme broie le grain pour un autre, et que d'autres se penchent sur elle!
11 Ty det är en last och en missgerning för domarena.
Car c'est là une méchanceté préméditée, une iniquité punie par les juges.
12 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
C'est un feu qui dévore jusqu'à pleine destruction, qui eût ruiné tous mes biens dans leur racine.
13 Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
Si j'ai méprisé le droit de mon serviteur ou de ma servante, quand ils ont eu des contestations avec moi,
14 Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
Et que ferais-je, quand Dieu se lèvera, et quand il demandera compte, que lui répondrais-je?
15 Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
Celui qui m'a fait dans le sein de ma mère, ne l'a-t-il pas fait aussi? Un même créateur ne nous a-t-il pas formés dans le sein maternel?
16 Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
Si j'ai refusé aux pauvres leur demande, si j'ai laissé se consumer les yeux de la veuve,
17 Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?
Si j'ai mangé seul mon morceau, et si l'orphelin n'en a point mangé,
18 Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
Certes, dès ma jeunesse, il a grandi près de moi comme près d'un père, et dès le sein de ma mère, j'ai été le guide de la veuve,
19 Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
Si j'ai vu un homme périr faute de vêtement, et le pauvre manquer de couverture;
20 Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
Si ses reins ne m'ont pas béni, et s'il n'a pas été réchauffé par la toison de mes agneaux;
21 Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
Si j'ai levé ma main contre l'orphelin, parce que je me voyais appuyé à la porte;
22 Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
Que mon épaule tombe de ma nuque, et que mon bras soit cassé et séparé de l'os!
23 Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
Car la frayeur serait sur moi avec la calamité de Dieu, et je ne pourrais pas subsister devant sa majesté.
24 Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?
Si j'ai mis dans l'or ma confiance, et si j'ai dit à l'or fin: Tu es ma sécurité;
25 Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?
Si je me suis réjoui de ce que ma fortune était grande, et de ce que ma main avait beaucoup acquis;
26 Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?
Si, voyant le soleil briller et la lune s'avancer magnifique,
27 Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?
Mon cœur a été secrètement séduit, et si ma main a envoyé des baisers
28 Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.
(Ce qui est aussi une iniquité punie par le juge, car c'est un reniement du Dieu d'en haut);
29 Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?
Si je me suis réjoui du malheur de mon ennemi, si j'ai sauté de joie quand le mal l'a atteint
30 Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
(Je n'ai pas permis à ma langue de pécher en demandant sa mort dans des malédictions);
31 Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
Si les gens de ma maison n'ont pas dit: “Où y a-t-il quelqu'un qui n'ait été rassasié de sa viande? “
32 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
(L'étranger ne passait pas la nuit dehors; j'ouvrais ma porte au voyageur);
33 Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
Si j'ai caché, comme Adam, mes fautes; si j'ai enfermé mon crime dans mon sein,
34 Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
Parce que je craignais la foule et redoutais le mépris des familles, en sorte que je restais tranquille et n'osais franchir ma porte.
35 Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
Oh! si quelqu'un m'écoutait! Voici ma signature: Que le Tout-Puissant me réponde, et que mon adversaire écrive son mémoire!
36 Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
Je jure que je le porterai sur mon épaule, je me l'attacherai comme une couronne,
37 Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
Je lui déclarerai le nombre de mes pas, je l'aborderai comme un prince.
38 Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
Si ma terre crie contre moi, et si mes sillons pleurent avec elle;
39 Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
Si je mange ses fruits sans l'avoir payée, si je fais rendre l'âme à ses maîtres,
40 Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.
Qu'elle produise de l'épine au lieu de froment, et l'ivraie au lieu d'orge! C'est ici la fin des paroles de Job.

< Job 31 >