< Job 27 >

1 Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
Et Job reprit son discours sentencieux et dit:
2 Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
Dieu qui a écarté mon droit, le Tout-puissant qui met l’amertume dans mon âme, est vivant:
3 Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
Tant que mon souffle est en moi et l’esprit de Dieu dans mes narines,
4 Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
Mes lèvres ne diront pas d’iniquité, et ma langue ne prononcera pas de fausseté.
5 Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
Loin de moi que je vous justifie! Jusqu’à ce que j’expire, je ne lâcherai pas ma perfection;
6 Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
Je tiendrai ferme ma justice et je n’en ferai pas abandon; mon cœur ne me reproche aucun de mes jours.
7 Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
Que mon ennemi soit comme le méchant, et celui qui s’élève contre moi comme l’inique!
8 Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
Car quelle est l’espérance de l’impie quand [Dieu le] retranche, quand Dieu retire son âme?
9 Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
Dieu entendra-t-il son cri quand la détresse viendra sur lui?
10 Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
Trouvera-t-il ses délices dans le Tout-puissant? Invoquera-t-il Dieu en tout temps?
11 Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
Je vous enseignerai comment Dieu agit, je ne cacherai pas ce qui est par-devers le Tout-puissant.
12 Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
Voici, vous-mêmes, vous l’avez tous vu: et pourquoi entretenez-vous ces vaines pensées?
13 Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
Voici quelle est, par-devers Dieu, la part de l’homme méchant et l’héritage que les violents reçoivent du Tout-puissant:
14 Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
Si ses fils se multiplient, c’est pour l’épée, et ses descendants ne sont pas rassasiés de pain.
15 Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
Ceux qui restent après lui seront enterrés dans la mort, et ses veuves ne pleureront pas.
16 Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
S’il entasse l’argent comme la poussière et se prépare des vêtements comme de la boue,
17 Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
Il se les prépare, mais le juste s’en vêtira; et l’argent, c’est l’innocent qui se le partagera.
18 Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
Il a bâti sa maison comme la teigne, comme une cabane que fait celui qui garde [les vignes].
19 När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
Il se couche riche, et il ne le refera pas; il ouvre ses yeux, et il n’est plus.
20 Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
Les frayeurs le surprennent comme des eaux; l’ouragan l’emporte de nuit;
21 Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
Le vent d’orient l’enlève, et il s’en va, et dans un tourbillon il l’emporte de son lieu.
22 Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
[Dieu] lance [ses dards] sur lui et ne l’épargne pas; il voudrait fuir loin de sa main.
23 Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
On battra des mains sur lui, et on le chassera de son lieu avec des sifflements.

< Job 27 >