Job 24
1 Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
But why have the seasons been hidden from the Lord,
2 De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
while the ungodly have passed over the bound, carrying off the flock with the shepherd?
3 De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
They have led away, the ass of the fatherless, and taken the widow's ox for a pledge.
4 De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
They have turned aside the weak from the right way: and the meek of the earth have hidden themselves together.
5 Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
And they have departed like asses in the field, having gone forth on my account according to their own order: his bread is sweet to [his] little ones.
6 De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
They have reaped a field that was not their own before the time: the poor have laboured in the vineyards of the ungodly without pay and without food.
7 De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
They have caused many naked to sleep without clothes, and they have taken away the covering of their body.
8 Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
They are wet with the drops of the mountains: they have embraced the rock, because they had no shelter.
9 De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
They have snatched the fatherless from the breast, and have afflicted the outcast.
10 Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
And they have wrongfully caused [others] to sleep without clothing, and taken away the morsel of the hungry.
11 De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
They have unrighteously laid wait in narrow places, and have not known the righteous way.
12 De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
Who have cast forth [the] poor from the city and their own houses, and the soul of the children has groaned aloud.
13 Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
Why then has he not visited these? forasmuch as they were upon the earth, and took no notice, and they knew not the way of righteousness, neither have they walked in their [appointed] paths?
14 I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
But having known their works, he delivered them into darkness: and in the night one will be as a thief:
15 Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
and the eye of the adulterer has watched [for] the darkness, saying, Eye shall not perceive me, and he puts a covering on his face.
16 I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
In darkness he digs through houses: by day they conceal themselves securely: they know not the light.
17 Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
For the morning is to them all [as] the shadow of death, for [each] will be conscious of the terror of the shadow of death.
18 Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
He is swift on the face of the water: let his portion be cursed on the earth; and let their plants be laid bare.
[Let them be] withered upon the earth; for they have plundered the sheaves of the fatherless. (Sheol h7585)
20 De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
Then is his sin brought to remembrance, and he vanishes like a vapor of dew: but let what he has done be recompensed to him, and let every unrighteous one be crushed like rotten wood.
21 Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
For he has not treated the barren woman well, and has had no pity on a feeble woman.
22 Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
And in wrath he has overthrown the helpless: therefore when he has arisen, [a man] will not feel secure of his own life.
23 Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
When he has fallen sick, let him not hope to recover: but let him perish by disease.
24 De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
For his exaltation has hurt many; but he has withered as mallows in the heat, or as an ear of corn falling off of itself from the stalk.
25 Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
But if not, who is he that says I speak falsely, and will make my words of no account?
