< Job 23 >

1 Job svarade, och sade:
Hiob antwortete und sprach:
2 Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.
Meine Rede bleibet noch betrübt; meine Macht ist schwach über meinem Seufzen.
3 Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;
Ach, daß ich wüßte, wie ich ihn finden und zu seinem Stuhl kommen möchte
4 Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;
und das Recht vor ihm sollte vorlegen und den Mund voll Strafe fassen
5 Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!
und erfahren die Rede, die er mir antworten, und vernehmen, was er mir sagen würde!
6 Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;
Will er mit großer Macht mit mir rechten? Er stelle sich nicht so gegen mich,
7 Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.
sondern lege mir's gleich vor, so will ich mein Recht wohl gewinnen.
8 Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.
Aber gehe ich nun stracks vor mich, so ist er nicht da; gehe ich zurück, so spüre ich ihn nicht.
9 Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.
Ist er zur Linken, so ergreife ich ihn nicht; verbirget er sich zur Rechten, so sehe ich ihn nicht.
10 Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;
Er aber kennet meinen Weg wohl. Er versuche mich, so will ich erfunden werden wie das Gold.
11 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;
Denn ich setze meinen Fuß auf seine Bahn und halte seinen Weg und weiche nicht ab
12 Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.
und trete nicht von dem Gebot seiner Lippen; und bewahre die Rede seines Mundes mehr, denn ich schuldig bin.
13 Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.
Er ist einig, wer will ihm antworten? Und er macht es, wie er will.
14 Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.
Und wenn er mir gleich vergilt, was ich verdienet habe, so ist sein noch mehr dahinten.
15 Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.
Darum erschrecke ich vor ihm; und wenn ich's merke, so fürchte ich mich vor ihm.
16 Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;
Gott hat mein Herz blöde gemacht, und der Allmächtige hat mich erschrecket.
17 Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.
Denn die Finsternis macht kein Ende mit mir, und das Dunkel will vor mir nicht verdeckt werden.

< Job 23 >