Job 19
1 Job svarade, och sade:
Then Job answered,
2 Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
“How long will you torment me, and crush me with words?
3 I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
You have reproached me ten times. You aren’t ashamed that you attack me.
4 Far jag vill, så far jag mig vill.
If it is true that I have erred, my error remains with myself.
5 Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
If indeed you will magnify yourselves against me, and plead against me my reproach,
6 Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
know now that God has subverted me, and has surrounded me with his net.
7 Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
“Behold, I cry out of wrong, but I am not heard. I cry for help, but there is no justice.
8 Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
He has walled up my way so that I can’t pass, and has set darkness in my paths.
9 Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
He has stripped me of my glory, and taken the crown from my head.
10 Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
He has broken me down on every side, and I am gone. He has plucked my hope up like a tree.
11 Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
He has also kindled his wrath against me. He counts me among his adversaries.
12 Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
His troops come on together, build a siege ramp against me, and encamp around my tent.
13 Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
“He has put my brothers far from me. My acquaintances are wholly estranged from me.
14 Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
My relatives have gone away. My familiar friends have forgotten me.
15 Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
Those who dwell in my house and my maids consider me a stranger. I am an alien in their sight.
16 Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
I call to my servant, and he gives me no answer. I beg him with my mouth.
17 Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
My breath is offensive to my wife. I am loathsome to the children of my own mother.
18 Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
Even young children despise me. If I arise, they speak against me.
19 Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
All my familiar friends abhor me. They whom I loved have turned against me.
20 Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
My bones stick to my skin and to my flesh. I have escaped by the skin of my teeth.
21 Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
“Have pity on me. Have pity on me, you my friends, for the hand of God has touched me.
22 Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
Why do you persecute me as God, and are not satisfied with my flesh?
23 Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
“Oh that my words were now written! Oh that they were inscribed in a book!
24 Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
That with an iron pen and lead they were engraved in the rock forever!
25 Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
But as for me, I know that my Redeemer lives. In the end, he will stand upon the earth.
26 Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
After my skin is destroyed, then I will see God in my flesh,
27 Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
whom I, even I, will see on my side. My eyes will see, and not as a stranger. “My heart is consumed within me.
28 Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
If you say, ‘How we will persecute him!’ because the root of the matter is found in me,
29 Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
be afraid of the sword, for wrath brings the punishments of the sword, that you may know there is a judgment.”
