< Job 16 >

1 Job svarade, och sade:
Alors Job prit la parole et dit:
2 Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.
J'ai souvent entendu de semblables harangues; vous êtes tous d'insupportables consolateurs.
3 När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?
Quand finiront ces vains discours? Quel aiguillon t'excite à répliquer?
4 Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.
Moi aussi, je saurais parler comme vous, si vous étiez à ma place; j'arrangerais de beaux discours à votre adresse, je secouerais la tête sur vous;
5 Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.
je vous encouragerais de la bouche, et vous auriez pour soulagement l'agitation de mes lèvres.
6 Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.
Si je parle, ma douleur n'est pas adoucie; si je me tais, en est-elle soulagée?
7 Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
Aujourd'hui, hélas! Dieu a épuisé mes forces... ô Dieu, tu as moissonné tous mes proches.
8 Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.
Tu me garrottes... c'est un témoignage contre moi!... ma maigreur se lève contre moi, en face elle m'accuse.
9 Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.
Sa colère me déchire et me poursuit, il grince des dents contre moi; mon ennemi darde sur moi ses regards.
10 De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.
Ils ouvrent leur bouche pour me dévorer, ils me frappent la joue avec outrage, ils se liguent tous ensemble pour me perdre.
11 Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
Dieu m'a livré au pervers, il m'a jeté entre les mains des méchants.
12 Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.
J'étais en paix, et il m'a secoué, il m'a saisi par la nuque, et il m'a brisé. Il m'a posé en but à ses traits,
13 Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.
ses flèches volent autour de moi; il perce mes flancs sans pitié, il répand mes entrailles sur la terre;
14 Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
il me fait brèche sur brèche, il fond sur moi comme un géant.
15 Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
J'ai cousu un sac sur ma peau, et j'ai roulé mon front dans la poussière.
16 Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
Mon visage est tout rouge de larmes, et l'ombre de la mort s'étend sur mes paupières,
17 Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
quoiqu'il n'y ait pas d'iniquités dans mes mains, et que ma prière soit pure.
18 Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
O terre, ne couvre point mon sang, et que mes cris s'élèvent librement!
19 Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
A cette heure même, voici que j'ai mon témoin dans le ciel, mon défenseur dans les hauts lieux.
20 Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.
Mes amis se moquent de moi, c'est vers Dieu que pleurent mes yeux.
21 Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.
Qu'il juge lui-même entre Dieu et l'homme, entre le fils de l'homme et son semblable!
22 Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.
Car les années qui me sont comptés s'écoulent, et j'entre dans un sentier d'où je ne reviendrai pas.

< Job 16 >