Job 11

1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:

Et Tsophar, le Naamathite, répondit et dit:

2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

La multitude des paroles ne recevrait-elle pas de réponse, et un grand parleur serait-il justifié?

3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

Tes mensonges doivent-ils faire taire les gens? Te moqueras-tu, sans que personne te fasse honte?

4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

Car tu as dit: Ma doctrine est pure, et je suis sans tache à tes yeux!

5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

Oh! qu’il plût à Dieu de parler et d’ouvrir ses lèvres contre toi,

6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

Et de te raconter les secrets de la sagesse, comment ils sont le double de ce qu’on réalise! Et sache que Dieu laisse dans l’oubli [beaucoup] de ton iniquité.

7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

Peux-tu, en sondant, découvrir ce qui est en Dieu, ou découvriras-tu parfaitement le Tout-puissant?

8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

Ce sont les hauteurs des cieux, – que feras-tu? C’est plus profond que le shéol, qu’en sauras-tu? (Sheol h7585)

9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.

Plus longue que la terre est sa mesure, plus large que la mer.

10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

S’il passe et enferme et fait comparaître, qui donc le détournera?

11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

Car il connaît, lui, les hommes vains, et il voit l’iniquité sans que [l’homme] s’en aperçoive;

12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

Et l’homme stupide s’enhardit, quoique l’homme naisse comme le poulain de l’âne sauvage.

13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

Si tu prépares ton cœur et que tu étendes tes mains vers lui,

14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

Si tu éloignes l’iniquité qui est dans ta main, et que tu ne laisses pas l’injustice demeurer dans tes tentes,

15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

Alors tu lèveras ta face sans tache, tu seras ferme et tu ne craindras pas;

16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

Car tu oublieras ta misère, tu t’en souviendras comme des eaux écoulées;

17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

[Ta] vie se lèvera plus claire que le plein midi; si tu étais couvert de ténèbres, tu seras comme le matin;

18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

Et tu auras de la confiance, parce qu’il y aura de l’espoir; tu examineras [tout], et tu dormiras en sûreté;

19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

Tu te coucheras, et il n’y aura personne pour te faire peur, et beaucoup rechercheront ta faveur.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.

Mais les yeux des méchants seront consumés, et [tout] refuge périra pour eux, et leur espoir sera d’expirer.