Jeremia 18

1 Detta är det ord, som skedde af Herranom till Jeremia, och sade:

The word that came to Jeremiah from Yahweh, saying,

2 Statt upp, och gack ned uti krukomakarens hus; der vill jag låta dig höra min ord.

“Arise and go out to the potter's house, for I will have you hear my word there.”

3 Och jag gick ned i krukomakarens hus, och si, han arbetade på skifvone.

So I went out to the potter's house, and behold! The potter was working on the potter's wheel.

4 Och krukan, som han utaf lerena gjorde, gick honom sönder i händerna; då gjorde han åter ena andra kruko, såsom honom täcktes.

But the object of clay that he was molding was ruined in his hand, so he changed his mind and made another object that seemed good in his eyes to do.

5 Då skedde Herrans ord till mig, och sade:

Then the word of Yahweh came to me, saying,

6 Kan jag ock icke skicka mig, såsom denne krukomakaren, med eder af Israels huse, säger Herren? Si, såsom leret är i krukomakarens hand, så ären ock I af Israels hus i mine hand.

“Should I not be able to act like this potter with you, house of Israel?—this is Yahweh's declaration. Behold! Like clay in a potter's hand—that is how you are in my hand, house of Israel.

7 Hasteliga talar jag emot ett folk och rike, att jag det utrota, förhärja, och förderfva vill;

At one moment, I may proclaim something about a nation or a kingdom, that I will drive it out, tear it down, or destroy it.

8 Men om det omvänder sig ifrå sine ondsko, den jag emot talar, så skall jag ock låta mig ångra det onda, som jag tänkte göra dem.

But if the nation about which I have made that proclamation turns from its evil, then I will relent from the disaster that I was planning to bring upon it.

9 Och hasteliga talar jag om ett folk och rike, att jag det uppbygga och plantera vill;

At another moment, I may proclaim something about a nation or a kingdom, that I will build it up or plant it.

10 Men gör det illa för min ögon, så att det icke hörer mina röst, så skall jag ock låta mig ångra det goda, som jag dem lofvat hafver, att jag dem göra skulle.

But if it does evil in my eyes by not listening to my voice, then I will stop the good that I had said I would do for them.

11 Så säg nu till dem i Juda, och till Jerusalems inbyggare: Detta säger Herren: Si, jag bereder eder ena olycko, och tänker något emot eder; derföre vände sig hvar och en ifrå sitt onda väsende, och bättrer edart väsende och anslag.

So now, speak to the men of Judah and the inhabitants of Jerusalem and say, 'Yahweh says this: See, I am about to form disaster against you. I am about to devise a plan against you. Repent, each person from his wicked way, so your ways and your practices will bring good to you.'

12 Men de sade: Der varder intet utaf; vi vilje vandra efter våra tankar, och göra hvar och en efter sins onda hjertas tycko.

But they will say, 'This is no use. We will act according to our own plans. Each one of us will do what his evil, stubborn heart desires.'

13 Derföre säger Herren: Fråger dock ibland Hedningarna: Ho hafver någon tid sådant hört, att jungfrun Israel så ganska grufveliga ting gör?

Therefore Yahweh says this, 'Ask the nations, who has ever heard of such a thing as this? The virgin Israel has committed a horrible act.

14 Blifver dock snön längre på stenomen i markene, då det snögar ned af Libanon; och regnvattnet förlöper icke så snart,

Does the snow in Lebanon ever leave the rocky hills on its sides? Are the mountain streams coming from far away ever destroyed, those cold streams?

15 Som mitt folk mig förgäter. De röka gudom, och komma förargelse åstad, utan återvändo, på sinom stigom, och gånga på otrampadom vägom;

Yet my people have forgotten me. They have made offerings to useless idols and been made to stumble in their paths; they have left the ancient paths to walk lesser paths.

16 På det deras land skall till öde varda, dem till evig skam, så att den der framom går, skall sig förundra, och rista hufvudet.

Their land will become a horror, an object of everlasting hissing. Everyone who passes by her will shudder and shake his head.

17 Ty jag skall, genom ett östanväder, förskingra dem för deras fiendar; jag skall visa dem ryggen, och icke anletet, då de förderfvas.

I will scatter them before their enemies like an eastern wind. I will show them my back, and not my face, on the day of their disaster.'”

18 Men de sade: Kommer, och låter oss gå till råds emot Jeremia; ty Presterna kunna icke fara ville i lagen, och de gamlas råd icke fela, och Propheterna kunna icke lära orätt. Kommer, och låter oss slå honom ihjäl med tungone, och passa intet uppå hvad han säger.

So the people said, “Come, let us make plots against Jeremiah, since the law will never perish from the priests, or advice from the wise men, or words from the prophets. Come, let us attack him with our words and no longer pay attention to anything he proclaims.”

19 Herre, akta uppå mig, och hör mina motståndares röst.

Pay attention to me, Yahweh, and listen to the voice of my enemies.

20 Är det rätt, att man vedergäller ondt för godt? Ty de hafva grafvit mine själ ena grop. Kom dock ihåg, huru jag för dig stått hafver, så att jag talade deras bästa, och vände dina grymhet ifrå dem.

Will disaster from them really be my reward for being good to them? For they have dug a pit for me. Remember how I stood before you to speak for their welfare, to cause your fury to turn away from them.

21 Så straffa nu deras barn med hunger, och låt dem i svärd falla, att deras hustrur och enkor utan barn blifva, och deras män ihjälslagne, och deras unga män i strid genom svärd dräpne varda;

Therefore give their children over to famine, and give them to the hands of those who use the sword. So let their women become bereaved and widows, and their men be killed, and their young men killed by the sword in battle.

22 Att ett rop utaf deras husom må hördt varda, huru du med hast hafver låtit krigsfolk komma öfver dem; ty de hafva grafvit ena grop till att fånga mig, och lagt ena snaro för mina fötter.

Let a distressed shout be heard from their houses, as you suddenly bring raiders against them. For they have dug a pit to capture me and have hidden traps for my feet.

23 Och efter du, Herre, vetst all deras anslag emot mig, att de vilja dräpa mig; så förlåt dem icke deras missgerning, och låt deras synder icke utstrukna varda för dig; låt dem störta inför dig, och handla med dem efter dina vrede.

But you, Yahweh, you know all of their plans against me to kill me. Do not forgive their iniquities and sins. Do not wipe their sins away from you. Instead, let them be overthrown before you. Act against them in the time of your wrath.