1 Mosebok 24
1 Och Abraham var gammal och väl ålderstigen: Och Herren hade välsignat honom i all stycke.
Now Abraham was old, and well advanced in years. The LORD had blessed Abraham in all things.
2 Då sade han till sin äldsta hustjenare, den all hans tingest förestod: Lägg dina hand under mina länd;
Abraham said to his servant, the elder of his house, who ruled over all that he had, "Please put your hand under my thigh.
3 Och svär mig vid Herran, himmelens och jordenes Gud, att du icke tager minom sone hustru af Canaans döttrar, ibland hvilka jag bor:
I will make you swear by the God of heaven and earth, that you shall not take a wife for my son from the daughters of the Canaanites, among whom I live.
4 Utan far in uti mitt fädernesland, och till mina slägt, och tag minom sone Isaac hustru.
But you shall go to my country, and to my relatives, and take a wife for my son Isaac."
5 Tjenaren sade: Om så hände, att qvinnan icke ville komma med mig in i detta land, skall jag då låta din son komma dit i landet igen, dädan du kommen äst?
The servant said to him, "What if the woman isn't willing to follow me to this land? Must I then bring your son back to the land from which you came?"
6 Abraham sade till honom: Vakta dig derföre, att du icke förer min son dit igen.
Abraham said to him, "Be careful that you do not take my son back there.
7 Herren himmelens Gud, som mig tog utu mins faders huse, och utu mitt födsloland, den med mig talat, och desslikes svurit och sagt hafver: Detta landet vill jag gifva dine säd; han skall sända sin Ängel framför dig, att du skall taga minom sone der hustru.
Now the God of heaven, who took me from my father's house, and from the land of my birth, who spoke to me, and who swore to me, saying, 'I will give this land to your offspring' -- he will send his angel before you, and you shall take a wife for my son from there.
8 Hvar nu qvinnan dig icke följa vill; så äst du qvitt denna ed: Allenast låt icke min son komma dit igen.
If the woman isn't willing to follow you, then you shall be free from this oath to me. Only you shall not bring my son there again."
9 Då lade tjenaren sina hand under Abrahams sins herras länd, och svor honom här uppå.
The servant put his hand under the thigh of Abraham his master, and swore to him concerning this matter.
10 Så tog tjenaren tio camelar, af sins herras camelar, och drog åstad, och hade med sig af allahanda sins herras håfvor, och var uppe, och for till Mesopotamien till Nahors stad.
The servant took ten camels, of his master's camels, and departed, having a variety of good things of his master's with him. He arose, and went to Aram Naharaim, to the city of Nahor.
11 Der lät han camelarna blifva utanför stadenom, vid en vattubrunn, om aftonen då qvinfolken plägade der komma och taga vatten,
He made the camels kneel down outside the city by the well of water at the time of evening, the time that women go out to draw water.
12 Och sade: Herre, mins herras Abrahams Gud, kom i dag emot mig, och gör barmhertighet med minom herra Abraham.
He said, "God of my master Abraham, please give me success this day, and show kindness to my master Abraham.
13 Si, jag står här när vattubrunnenom, och deras döttrar, som bo i denna stad, varda här utkommande till att taga vatten.
Look, I am standing by the spring of water. The daughters of the men of the city are coming out to draw water.
14 Hvar nu någon piga kommer, och jag säger till henne: Håll hit dina kruko, och låt mig dricka, och hon säger: Drick, jag vill ock gifva dina camelar dricka, att hon är den samma, som du hafver beskärt dinom tjenare Isaac, och att jag derpå må förstå, att du hafver gjort barmhertighet med minom herra.
Let it happen, that the young woman to whom I will say, 'Please let down your pitcher, that I may drink,' and she will say, 'Drink, and I will also give your camels a drink,'—let her be the one you have appointed for your servant Isaac. By this I will know that you have shown kindness to my master."
15 Och förra än han uttalat hade, si, Rebecka Bethuels dotter kom ut, hvilken är Milcas son, den Nahors Abrahams broders hustru var; hon bar ena kruko på axlarna.
It happened, before he had finished speaking, that look, Rebekah came out, who was born to Bethuel the son of Milcah, the wife of Nahor, Abraham's brother, with her pitcher on her shoulder.
16 Och hon var en ganska dägelig piga under ansigtet, och var ännu jungfru, och ingen man hade känt henne: Hon kom ned till brunnen, och fyllde krukona, och ville gå hem igen.
The young woman was very beautiful to look at, a virgin; no man had ever slept with her. She went down to the spring, filled her pitcher, and came up.
17 Då lopp tjenaren emot henne, och sade: Låt mig dricka något litet vatten af dine kruko.
The servant ran to meet her, and said, "Please give me a drink, a little water from your pitcher."
18 Och hon sade: Drick, min herre; och strax tog hon krukona ned på sina hand, och gaf honom dricka.
She said, "Drink, my lord." She hurried, and let down her pitcher to her hands, and gave him a drink.
19 Och då hon hade gifvit honom dricka, sade hon: Jag vill ock ösa vatten åt dina camelar, till dess att de få alle dricka.
When she had finished giving him drink, she said, "I will also draw for your camels, until they have finished drinking."
20 Och hon slog straxt vattnet utu krukone i hoen, och lopp åter till brunnen till att ösa, och vattnade alla hans camelar.
She hurried, and emptied her pitcher into the trough, and ran again to the well to draw, and drew for all his camels.
21 Men mannen undrade på henne, och var stilla, till dess han kunde få veta, om Herren hade gjort hans resa lyckosam, eller ej.
The man looked steadfastly at her, remaining silent, to know whether God had made his journey prosperous or not.
22 Då nu alle camelarne hade druckit, tog han fram ett gyldene ännespann, vägandes en half sikel, och två armringar till hennes händer, vägande tio siklar guld;
It happened, as the camels had finished drinking, that the man took a gold ring weighing a beka, which he put on her nose, and two bracelets for her hands weighing ten [shekels] of gold,
23 Och sade: Min dotter, hvem hörer du till? Säg mig dock det. Hafve vi ock rum till att få herberge i dins faders huse?
and said, "Whose daughter are you? Please tell me. Is there room in your father's house for us to lodge in?"
24 Hon sade till honom: Jag är Bethuels dotter, Milcas sons, som hon hafver födt Nahor.
She said to him, "I am the daughter of Bethuel the son of Milcah, whom she bore to Nahor."
25 Och hon sade ytterligare till honom: Är ock så mycket halm och foder när oss, och rum nog till herberge.
She said moreover to him, "We have plenty of straw and feed, and room to lodge in."
26 Då böjde mannen sig ned, och bad till Herran.
The man bowed his head, and worshiped God.
27 Och sade: Lofvad vare Herren, mins herras Abrahams Gud, som icke hafver tagit sina barmhertighet och sina sanning ifrå minom herra; förty Herren hafver fört mig den rätta vägen till mins herras broders hus.
He said, "Blessed be the God of my master Abraham, who has not forsaken his loving kindness and his truth toward my master. As for me, he has led me on the journey to the house of my master's relatives."
28 Och pigan lopp, och sade allt detta i sins moders huse.
The young woman ran, and told her mother's house about these words.
29 Och Rebecka hade en broder, som het Laban: Och Laban lopp ut till mannen vid brunnen.
Rebekah had a brother, and his name was Laban. Laban ran out to the man, to the spring.
30 Och när han såg ännespannet och armringarna i sine systers händer, och hörde Rebeckas sine systers ord, att hon sade: Så hafver mannen sagt mig; kom han till mannen: Och si, han stod när camelarna vid brunnen:
It happened, when he saw the nose ring, and the bracelets on his sister's hands, and when he heard the words of Rebekah his sister, saying, "This is what the man said to me," that he came to the man. Look, he was standing by the camels at the spring.
31 Och sade: Kom här in, du Herrans välsignade, hvi står du här ute? Jag hafver rymt huset, och gjort rum för camelarna.
He said, "Come in, you blessed of God. Why do you stand outside? For I have prepared the house, and room for the camels."
32 Så hade han mannen in i huset, och lade af camelarna, och gaf dem halm och foder, och vatten till att två hans fötter, och männernas, som med honom voro.
The man came into the house, and he unloaded the camels. He gave straw and feed for the camels, and water to wash his feet and the feet of the men who were with him.
33 Och satte mat för honom. Då sade han: Jag vill icke äta, förra än jag hafver värfvat mitt ärende. De svarade: Säg.
Food was set before him to eat, but he said, "I will not eat until I have told my message." He said, "Speak on."
34 Han sade: Jag är Abrahams tjenare.
He said, "I am Abraham's servant.
35 Och Herren hafver rikeliga välsignat min herra, och han är stor vorden, och han hafver gifvit honom får och fä, silfver och guld, tjenare och tjenarinnor, camelar och åsnar.
The Lord has blessed my master greatly. He has become great. He has given him flocks and herds, silver and gold, male servants and female servants, and camels and donkeys.
36 Dertill hafver Sara, mins herras hustru, födt minom herra en son i sinom ålderdom, honom hafver han gifvit allt det han hafver.
Sarah, my master's wife, bore a son to my master when she was old. He has given all that he has to him.
37 Och min herre hafver tagit en ed af mig, och sagt: Du skall icke taga minom sone någon hustru af de Cananeers döttrar, i hvilkas land jag bor;
My master made me swear, saying, 'You shall not take a wife for my son from the daughters of the Canaanites, in whose land I live,
38 Utan far bort till mins faders hus, och till mina slägt, tag der minom sone hustru.
but you shall go to my father's house, and to my relatives, and take a wife for my son.'
39 Men jag sade till min herra: Huru? Om qvinnan icke vill följa mig?
I said to my master, 'What if the woman will not follow me?'
40 Då sade han till mig: Herren, för hvilkom jag vandrar, varder sändandes sin Ängel med dig, och skall göra din väg lyckosam, så att du skall taga minom sone hustru af mine slägt och mins faders huse.
He said to me, 'God, before whom I walk, will send his angel with you, and prosper your journey. You shall take a wife for my son of my relatives, and of my father's house.
41 Då skall du vara min ed qvitt, när du kommer till mina slägt; gifva de dig icke, så äst du min ed qvitt.
Then will you be free from my oath, when you come to my relatives. If they do not give her to you, you shall be free from my oath.'
42 Så kom jag i dag till brunnen, och sade: Herre, mins herras Abrahams Gud, hafver du gjort min väg lyckosam, den jag nu reser:
I came this day to the spring, and said, 'God of my master Abraham, if now you will prosper my journey in which I go—
43 Si, så står jag här vid vattubrunnen. När nu en jungfru kommer här ut till att taga vatten, och jag säger till henne: Gif mig litet vatten att dricka af dine kruko;
look, I am standing by this spring of water. Let it happen, that the virgin who comes out to draw, to whom I will say, "Please give me a little water from your pitcher to drink,"
44 Och hon varder sägandes: Drick du; jag vill ock vattna dina camelar: det är den qvinna, som Herren hafver beskärt mins herras sone.
and she will tell me, "Drink, and I will also draw for your camels,"—let her be the woman who has been appointed for my master's son.'
45 Förra än jag nu sådan ord utsagt hade i mino hjerta, si, då kom Rebecka ut med ene kruko på sine axel, och gick ned åt brunnen till att taga vatten. Då sade jag till henne: Gif mig dricka.
Before I had done speaking in my heart, look, Rebekah came out with her pitcher on her shoulder. She went down to the spring, and drew. I said to her, 'Please give me a drink.'
46 Och hon tog snarliga krukona af sin axel, och sade: Drick; dina camelar vill jag ock vattna. Så drack jag, och hon vattnade också camelarna.
She hurried and let down her pitcher from her shoulder, and said, 'Drink, and I will also give your camels a drink.' So I drank, and she made the camels drink also.
47 Och jag frågade henne, och sade: Hvars dotter äst du? Hon svarade: Jag är Bethuels dotter, Nahors sons, som Milca honom födt hafver. Då hängde jag ett ännespann på hennes anlete, och armringar öfver hennes händer:
I asked her, and said, 'Whose daughter are you?' She said, 'The daughter of Bethuel, Nahor's son, whom Milcah bore to him.' I put the ring on her nose, and the bracelets on her hands.
48 Och böjde mig neder, och bad till Herran, och lofvade Herran, mins herras Abrahams Gud, som mig hade fört rätta vägen, att jag skulle taga till hans son mins herras broders dotter.
I bowed my head, and worshiped the LORD, and blessed the God of my master Abraham, who had led me in the right way to take my master's brother's daughter for his son.
49 Om I nu ären de, som bevisen minom herra barmhertighet och sanning, så säger mig det; hvar ock icke, så säger mig ock det; att jag vänder mig antingen till den högra sidona, eller till den venstra.
Now if you will deal kindly and truly with my master, tell me. If not, tell me, that I may turn to the right hand, or to the left."
50 Då svarade Laban och Bethuel, och sade: Det är utgånget af Herranom, derföre kunne vi intet säga dig emot, hvarken ondt eller godt.
Then Laban and Bethuel answered, "The thing proceeds from the LORD. We can't speak to you bad or good.
51 Der är Rebecka för dig, tag henne, och far din väg, att hon blifver dins herras sons hustru, som Herren sagt hafver.
Look, Rebekah is before you. Take, and go, and let her be your master's son's wife, as the LORD has spoken."
52 Då Abrahams tjenare hörde dessa ord, bugade han sig till jordena för Herranom.
It happened that when Abraham's servant heard their words, he bowed himself down to the ground.
53 Och tog fram silfver och gyldene klenodier och kläder, och gaf dem Rebecka; men hennes broder och moder gaf han örter.
The servant brought out articles of silver and articles of gold, and clothing, and gave them to Rebekah. He also gave valuable gifts to her brother and her mother.
54 Då åt han och drack samt med männerne, som med honom voro, och blefvo der öfver nattena. Om morgonen stod han upp, och sade: Låter mig fara till min herra.
They ate and drank, he and the men who were with him, and stayed all night. They rose up in the morning, and he said, "Send me away to my master."
55 Men hennes broder och moder sade: Låt dock blifva pigona vid tio dagar när oss; sedan skall du fara.
Her brother and her mother said, "Let the young woman stay with us a few days, at least ten. After that she will go."
56 Då sade han till dem: Förhåller mig icke, förty Herren hafver gjort min väg lyckosam; släpper mig, att jag far till min herra.
He said to them, "Do not hinder me, seeing that he has prospered my journey. Send me away that I may go to my master."
57 Då sade de: Låter oss kalla pigona, och fråga hvad hon säger dertill.
They said, "We will call the young woman, and ask her."
58 Och de kallade Rebecka, och sade till henne: Vill du fara med denne mannenom? Hon svarade: Ja, jag vill med honom.
They called Rebekah, and said to her, "Will you go with this man?" She said, "I will go."
59 Så läto de Rebecka sina syster fara med hennes ammo, och Abrahams tjenare, och hans följare.
They sent away Rebekah, their sister, with her nurse, Abraham's servant, and his men.
60 Och de välsignade Rebecka, och sade till henne: Du äst vår syster, förkofra dig till tusende tusend, och din säd besitte sina fienders portar.
They blessed Rebekah, and said to her, "Our sister, may you be the mother of thousands of ten thousands, and let your descendants possess the gate of those who hate them."
61 Så redde Rebecka sig till med sina pigor, och satte sig på camelarna, och följde mannen efter. Och tjenaren tog Rebecka till sig, och for sin väg.
Rebekah arose with her female servants. They rode on the camels, and followed the man. The servant took Rebekah, and went his way.
62 Men Isaac kom ifrå den brunnen, som kallades dens lefvandes och seendes; ty han bodde i det landet söder ut.
Isaac came from the way of Beer Lahai Roi, for he lived in the land of the Negev.
63 Och var utgången till att bedja i markene om aftonen; och hof upp sin ögon, och såg att camelarne kommo der.
Isaac went out to walk in the field at the evening. He lifted up his eyes, and saw, and, look, there were camels coming.
64 Och Rebecka hof upp sin ögon, och såg Isaac; då steg hon af camelen,
Rebekah lifted up her eyes, and when she saw Isaac, she dismounted from the camel.
65 Och sade till tjenaren: Hvad man är det, som kommer emot oss på markene? Tjenaren sade: Det är min herre. Då tog hon mantelen och höljde sig.
She said to the servant, "Who is the man who is walking in the field to meet us?" The servant said, "It is my master." She took her veil, and covered herself.
66 Och tjenaren förtäljde Isaac allt, huru han sakena uträttat hade.
The servant told Isaac all the things that he had done.
67 Då förde Isaac henne in i sins moders Saras hyddo, och tog Rebecka, och hon vardt hans hustru, och han vardt kär åt henne: Och så vardt Isaac hugsvalad öfver sina moder.
Isaac brought her into his mother Sarah's tent, and took Rebekah, and she became his wife. He loved her. Isaac was comforted after his mother's death.
