1 Mosebok 21
1 Och Herren sökte Sara, såsom han sagt hade, och Herren gjorde med henne såsom han talat hade.
Yahweh paid attention to Sarah as he had said he would, and Yahweh did for Sarah just as he had promised.
2 Och Sara vardt hafvande, och födde Abraham en son i sinom ålderdom, vid den tiden, som Gud honom föresagt hade.
Sarah conceived and bore a son to Abraham in his old age, at the set time of which God had spoken to him.
3 Och Abraham nämnde sin son, som honom född var, Isaac, den honom Sara födt hade.
Abraham named his son, the one who had been born to him, whom Sarah bore to him, Isaac.
4 Och omskar honom på åttonde dagen, som Gud honom budit hade.
Abraham circumcised his son Isaac when he was eight days old, just as God had commanded him.
5 Hundrade år gammal var Abraham, då honom hans son Isaac födder var.
Abraham was one hundred years old when his son Isaac was born to him.
6 Och Sara sade: Gud hafver gjort mig ett löje; ty hvilken det får höra, han får le åt mig.
Sarah said, “God has made me laugh; every one who hears will laugh with me.”
7 Och sade ytterligare: Ho torde ock säga Abraham sjelfvom, att Sara däggde barn, och hade födt honom en son i sinom ålderdom?
She also said, “Who would have said to Abraham that Sarah would nurse children, and yet I have borne him a son in his old age!”
8 Och barnet växte, och vardt afvandt. Och Abraham gjorde ett stort gästabud den dagen, då Isaac afvandes.
The child grew and was weaned, and Abraham made a great feast on the day that Isaac was weaned.
9 Och Sara fick se den Egyptiska qvinnones Hagars son, den hon Abraham födt hade, att han var en bespottare.
Sarah saw the son of Hagar the Egyptian, whom she had borne to Abraham, mocking.
10 Och sade till Abraham: Drif denna tjensteqvinnona ut med hennes son; ty denne tjensteqvinnones son skall icke ärfva med min son Isaac.
So she said to Abraham, “Drive out this slave woman and her son, for the son of this slave woman will not be heir with my son, with Isaac.”
11 Detta ordet behagade Abraham ganska illa för sin sons skull.
This thing was very grievous to Abraham because of his son.
12 Men Gud sade till honom: Låt dig icke tycka hårdt vara om pilten och tjensteqvinnone; allt det Sara dig sagt hafver, så lyd henne; förty i Isaac skall säden dig nämnd varda.
But God said to Abraham, “Do not be grieved because of the lad, and because of your servant woman. Listen to her words in all she says to you about this matter, because it is through Isaac that your descendants will be named.
13 Jag skall ock göra tjensteqvinnones son till folk, derföre att han din säd är.
I will also make the son of the servant woman into a nation, because he is your descendant.”
14 Då stod Abraham bittida upp om morgonen, och tog bröd och en flaska med vatten, och lade på Hagars rygg, och pilten med, och lät gå henne. Hon gick sin väg, och for vill i öknene, vid BerSaba.
Abraham rose up early in the morning, took bread and a skin of water, and gave it to Hagar, putting it on her shoulder. He gave her the boy and sent her away. She departed and wandered in the wilderness of Beersheba.
15 Då nu vattnet i flaskone var förtärdt, kastade hon pilten under en buska.
When the water in the waterskin was gone, she abandoned the child under one of the bushes.
16 Och gick bort och satte sig tvärs öfver långt ifrå, vid ett armborst skott; ty hon sade: Jag gitter icke se uppå att pilten dör. Och vid hon satt tvärs öfver, hof hon upp sina röst, och gret.
Then she went, and sat down a short distance from him, about the distance of a bowshot away, for she said, “Let me not look upon the death of the child.” As she sat there across from him, she lifted up her voice and wept.
17 Då hörde Gud piltens röst, och Guds Ängel kallade Hagar af himmelen, sägandes: Hvad skadar dig, Hagar? Frukta dig intet; förty Gud hafver hört piltens röst, der han ligger.
God heard the voice of the lad, and the angel of God called to Hagar out of heaven, and said to her, “What troubles you, Hagar? Do not be afraid, for God has heard the voice of the lad where he is.
18 Statt upp, tag pilten, och håll honom med dina händer; ty jag skall göra honom till stort folk.
Get up, raise up the lad, and encourage him; for I will make him into a great nation.”
19 Och Gud öppnade hennes ögon, att hon fick se en vattubrunn. Då gick hon till och fyllde sina flasko med vatten, och gaf piltenom dricka.
Then God opened her eyes, and she saw a well of water. She went and filled the skin with water, and gave the lad a drink.
20 Och Gud var med piltenom; han växte, och bodde i öknene, och vardt en god skytte.
God was with the lad, and he grew. He lived in the wilderness and became an archer.
21 Och bodde i den öknene Pharan: Och hans moder tog honom hustru utur Egypti land.
He lived in the wilderness of Paran, and his mother got a wife for him from the land of Egypt.
22 På samma tiden talade Abimelech och Phicol, hans härhöfvitsman, med Abraham, och sade: Gud är med dig uti allt det du gör.
It came about at that time that Abimelech and Phicol the captain of his army spoke to Abraham, saying, “God is with you in all that you do.
23 Så svär mig nu vid Gud, att du är mig icke arg, eller minom barnom, eller minom barnabarnom: Utan den barmhertighet, som jag hafver gjort med dig, den gör ock med mig, och landena, der du en främling uti äst.
Now therefore swear to me here by God that you will not deal falsely with me, nor with my offspring, nor with my descendants. Show to me and to the land in which you have been staying the same covenant faithfulness that I have shown to you.”
24 Då sade Abraham: Jag vill svärja.
Abraham said, “I swear.”
25 Och Abraham straffade Abimelech för den vattubrunnens skull, som Abimelechs tjenare hade tagit med våld.
Abraham also complained to Abimelech concerning a well of water that Abimelech's servants had seized from him.
26 Då svarade Abimelech: Jag hafver icke vist, ho det gjorde; ej heller sade du mig det; dertill hafver jag icke hört det förra än i dag.
Abimelech said, “I do not know who has done this thing. You did not tell me before now; I have not heard of it until today.”
27 Då tog Abraham får och fä, och gaf Abimelech: Och gjorde båda ett förbund med hvarannan.
So Abraham took sheep and oxen and gave them to Abimelech, and the two men made a covenant.
28 Och Abraham ställde sju lamb afsides.
Then Abraham set seven female lambs of the flock by themselves.
29 Sade Abimelech till Abraham: Hvad skola de sju lamb, som du hafver ställt der afsides?
Abimelech said to Abraham, “What is the meaning of these seven female lambs that you have set by themselves?”
30 Han svarade: Sju lamb skall du taga af mine hand, att de skola vara mig till ett vittnesbörd, att jag denna brunn grafvit hafver.
He replied, “These seven female lambs you will receive from my hand, so that it may be a witness for me, that I dug this well.”
31 Deraf heter det rummet BerSaba, att de båda med hvarannan der så svoro.
So he called that place Beersheba, because there they both swore an oath.
32 Och alltså gjorde de det förbund i BerSaba. Då stodo Abimelech och hans härhöfvitsman Phicol upp, och drogo in i de Philisteers land igen.
They made a covenant at Beersheba, and then Abimelech and Phicol, the captain of his army, returned to the land of the Philistines.
33 Och Abraham plantade trä i BerSaba; och predikade der om Herrans eviga Guds namn;
Abraham planted a tamarisk tree in Beersheba. There he worshiped Yahweh, the eternal God.
34 Och var en främling uti de Philisteers land i långan tid.
Abraham remained as a foreigner in the land of the Philistines many days.
