1 Mosebok 17

1 Då nu Abram nio och niotio år gammal var, syntes honom Herren, och sade till honom: Jag är Gud allsmäktig; vandra för mig och var fullkomlig.

And Abram was ninety-nine years old, and the Lord appeared to Abram and said to him, I am your God, be well-pleasing before me, and be blameless.

2 Och jag skall göra mitt förbund emellan mig och dig, och jag skall föröka dig svårliga.

And I will establish my covenant between me and you, and I will multiply you exceedingly.

3 Och Abram föll på sitt ansigte. Och Gud talade yttermera med honom, och sade:

And Abram fell upon his face, and God spoke to him, saying,

4 Si, jag äret, och hafver mitt förbund med dig, och du skall varda en fader för mycket folk.

And I, behold! my covenant [is] with you, and you shall be a father of a multitude of nations.

5 Derföre skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn; ty jag hafver gjort dig till en fader för mycket folk.

And your name shall no more be called Abram, but your name shall be Abraam, for I have made you a father of many nations.

6 Och skall göra dig ganska mycket fruktsamman, och skall göra folk af dig; skola ock Konungar komma af dig.

And I will increase you very exceedingly, and I will make nations of you, and kings shall come out of you.

7 Och jag vill göra mitt förbund emellan mig och dig, och dina säd efter dig, i deras afkommandom, att det skall vara ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud, och dine säds efter dig.

And I will establish my covenant between you and your seed after you, to their generations, for an everlasting covenant, to be your God, and [the God] of your seed after you.

8 Och skall gifva dig, och dine säd efter dig, det land, der du en främling uti äst, nemliga, det hela landet Canaan, till evig besittning; och skall vara deras Gud.

And I will give to you and to your seed after you the land wherein you sojourn, even all the land of Chanaan for an everlasting possession, and I will be to them a God.

9 Och Gud sade yttermera till Abraham: Så håll nu mitt förbund, du, och din säd efter dig, i deras afkommandom.

And God said to Abraam, You also shall fully keep my covenant, you and your seed after you for their generations.

10 Och detta är förbundet, som I hålla skolen, emellan mig och dig, och dina säd efter dig: Allt det mankön ibland eder är skall omskäras.

And this [is] the covenant which you shall fully keep between me and you, and between your seed after you for their generations; every male of you shall be circumcised.

11 Men I skolen omskära edars kötts förhud. Det samma skall vara ett tecken till förbundet emellan mig och eder.

And you shall be circumcised in the flesh of your foreskin, and it shall be for a sign of a covenant between me and you.

12 Hvart och ett piltebarn, då det är åtta dagar gammalt, skolen I omskära i edra afkommander. Sammalunda hvar och en tjenare, hemma födder eller köpter, eller eljest främmande, och icke af edro säd är.

And the child of eight days [old] shall be circumcised by you, every male throughout your generations, and [the servant] born in the house and he that is bought with money, of every son of a stranger, who is not of your seed.

13 Och så skall mitt förbund vara på edro kötte, till ett evigt förbund.

He that is born in your house, and he that is bought with money shall be surely circumcised, and my covenant shall be on your flesh for an everlasting covenant.

14 Och hvar något piltebarn icke varder omskoret i hans kötts förhud, hans själ skall utrotas utu hans folk, derföre att han mitt förbund icke hållit hafver.

And the uncircumcised male, who shall not be circumcised in the flesh of his foreskin on the eighth day, that soul shall be utterly destroyed from its family, for he has broken my covenant.

15 Och Gud sade åter till Abraham: Dina hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn.

And God said to Abraam, Sara your wife—her name shall not be called Sara, Sarrha shall be her name.

16 Ty jag skall välsigna henne, och af henne skall jag gifva dig en son, hvilken jag skall välsigna, och folk skola varda af honom, och Konungar öfver mycket folk.

And I will bless her, and give you a son of her, and I will bless him, and he shall become nations, and kings of nations shall be of him.

17 Då föll Abraham på sitt ansigte, och log, och sade i sitt hjerta: Skulle mig, som hundrade år gammal är, födas en son? Och Sara, som niotio år gammal är, skulle föda?

And Abraam fell upon his face, and laughed; and spoke in his heart, saying, Shall there be a child to one who is a hundred years old, and shall Sarrha who is ninety years old, bear?

18 Och Abraham sade till Gud: Ack, att dock Ismael måtte få lefva för dig.

And Abraam said to God, Let this Ismael live before you.

19 Då sade Gud: Ja, Sara din hustru skall föda dig en son, hvilken du skall kalla Isaac; ty med honom skall jag upprätta mitt eviga förbund, och med hans säd efter honom.

And God said to Abraam, Yes, behold, Sarrha your wife shall bear you a son, and you shall call his name Isaac; and I will establish my covenant with him, for an everlasting covenant, to be a God to him and to his seed after him.

20 Dertill hafver jag ock bönhört dig om Ismael: Si, jag hafver välsignat honom, och skall göra honom fruktsamman, och föröka honom ganska svårliga; tolf Förstar skall han föda, och jag skall göra honom till mycket folk.

And concerning Ismael, behold, I have heard you, and, behold, I have blessed him, and will increase him and multiply him exceedingly; twelve nations shall he beget, and I will make him a great nation.

21 Men mitt förbund skall jag upprätta med Isaac, den Sara dig föda skall, på denna tidenom åt året.

But I will establish my covenant with Isaac, whom Sarrha shall bear to you at this time, in the next year.

22 Och som talet vardt ändadt, for Gud upp ifrån Abraham.

And he left off speaking with him, and God went up from Abraam.

23 Och Abraham tog sin son Ismael och alla tjenare, hemma födda och köpta, och allt det mankön var i hans huse, och omskar förhudena på deras kött, straxt på samma dagenom, som Gud honom sagt hade.

And Abraam took Ismael his son, and all his home-born [servants], and all those bought with money, and every male of the men in the house of Abraam, and he circumcised their foreskins in the time of that day, according as God spoke to him.

24 Och Abraham var nio och niotio år gammal, då han omskar förhudena på sitt kött.

And Abraam was ninety-nine years old, when he was circumcised in the flesh of his foreskin.

25 Men Ismael hans son var tretton år gammal, då hans kötts förhud omskoren vardt.

And Ismael his son was thirteen years old when he was circumcised in the flesh of his foreskin.

26 Allt på enom dag vordo de alle omskorne, Abraham och hans son Ismael;

And at the period of that day, Abraam was circumcised, and Ismael his son,

27 Och allt det mankön var i hans huse, både hemfödde tjenare och köpte, och eljest främmande; alle vordo de omskorne med honom.

and all the men of his house, both those born in the house, and those bought with money of foreign nations.