2 Mosebok 1

1 Desse äro namnen af Israels barn, som kommo in uti Egypten med Jacob; hvar och en kom der in med sitt hus:

These are the names of the sons of Israel who came into Egypt with Jacob, each with his household:

2 Ruben, Simeon, Levi, Juda,

Reuben, Simeon, Levi, and Judah,

3 Isaschar, Zebulon, BenJamin,

Issachar, Zebulun, and Benjamin,

4 Dan, Naphthali, Gad, Asser.

Dan, Naphtali, Gad, and Asher.

5 Och alla de själar, som utaf Jacobs länd utgångne voro, voro sjutio. Men Joseph var tillförene uti Egypten.

All the people who were descendants of Jacob were seventy in number. Joseph was already in Egypt.

6 Då nu Joseph död var, och alle hans bröder, och alle de som på den tiden lefvat hade;

Then Joseph, all his brothers, and all that generation died.

7 Växte Israels barn, och födde barn, och förökades, och vordo ganska månge, så att de uppfyllde landet.

The Israelites were fruitful, increased greatly in numbers, and became very strong; the land was filled with them.

8 Då vardt en ny Konung öfver Egypten, hvilken intet visste af Joseph.

Now then a new king arose over Egypt, one who did not know about Joseph.

9 Han sade till sitt folk: Si, Israels barns folk är mycket, och mera än vi.

He said to his people, “Look, the Israelites are more numerous and stronger than we are.

10 Nu väl, vi vilje listeliga förlägga dem, att de icke varda så månge. Ty om något örlig påkomme mot oss, måtte de ock gifva sig till våra fiender, och strida emot oss, och draga utu landet.

Come, let us deal with them wisely, otherwise they will continue to grow in numbers, and if war breaks out, they will join our enemies, fight against us, and leave the land.”

11 Och han satte öfver dem arbetsfogdar, som dem betvinga skulle med träldom; ty man byggde Pharao de städer Pithom och Raamses till skatthus.

So they put taskmasters over them to oppress them with hard labor. The Israelites built store cities for Pharaoh: Pithom and Rameses.

12 Men ju mer de betungade folket, ju mer de förökades och förvidgade sig; derföre voro de Israels barnom hätske.

But the more the Egyptians oppressed them, the more the Israelites increased in numbers and spread. So the Egyptians began to dread the Israelites.

13 Och de Egyptier tvingade Israels barn med obarmhertighet till att träla;

The Egyptians made the Israelites work rigorously.

14 Och gjorde deras lefverne bittert, med svårt arbete på ler och tegel, och med allahanda släpande på markene, och med allahanda arbete, som de kunde dem pålägga med obarmhertighet.

They made their lives bitter with hard service with mortar and brick, and with all kinds of work in the fields. All their required work was hard.

15 Och Konungen i Egypten sade till jordgummorna för de Ebreiska qvinnor; den ena het Siphra, och den andra Pua:

Then the king of Egypt spoke to the Hebrew midwives; the name of the one was Shiphrah, and the other Puah.

16 När I hjelpen de Ebreiska qvinnor, och de skola föda; är det mankön, så dräper det; är det qvinnkön, så låter det lefva.

He said, “When you assist the Hebrew women on the birthstool, observe when they give birth. If it is a son, then you must kill him; but if it is a daughter, then she may live.”

17 Men jordgummorna fruktade Gud, och gjorde ej som Konungen i Egypten sade dem; utan läto barnen lefva.

But the midwives feared God and did not do as the king of Egypt ordered them; instead, they let the baby boys live.

18 Då kallade Konungen i Egypten jordgummorna, och sade till dem: Hvarföre gören I det, att I låten lefva barnen?

The king of Egypt summoned the midwives and said to them, “Why have you done this, and let the baby boys live?”

19 Jordgummorna svarade Pharao: De Ebreiska qvinnor äro ej som de Egyptiska; förty de äro hårda qvinnor; förr än jordgumman kommer till dem, hafva de födt.

The midwives answered Pharaoh, “The Hebrew women are not like the Egyptian women. They are vigorous and have finished giving birth before a midwife comes to them.”

20 Derföre gjorde Gud väl emot jordgummorna; och folket förökades, och vardt ganska mycket.

God protected these midwives. The people increased in numbers and became very strong.

21 Och efter jordgummorna fruktade Gud, byggde han dem hus.

Because the midwives feared God, he gave them families.

22 Då böd Pharao allo sino folke, och sade: Allt det mankön, som födt varder, kaster i älfvena, och allt qvinnkön låter lefva.

Pharaoh ordered all his people, “You must throw every son that is born into the river, but every daughter you will let live.”